Speechless!
Hej alla kära därute! (hoppas ni finns?)
Oj........., jag vet inte riktigt vart jag ska börja om jag ska vara helt ärlig. Känns som mitt huvud är fyllt av en massa tankar, och snart kommer sprängas typ, men samtidigt känns det liksom helt tomt, som ett blankt papper, som bara ligger och väntar på att någon ska kladda ner det med en bläckpenna.
Sist jag skrev här, så var detockså mycket känslor och mycket tankar, och ja det är det väll egentligen alltid när det gäller mig. Jag är en väldigt tankspridd person. Men det har blivit värresen jag kom hem den 18:e December förra året haha. Det var den dagen jag återvände hem efter mitt största äventyr någonsin, mitt äventyr som volontär I Afrika, Tanzania, Moshi. Ett äventyr fullt utav glädje, svett, tårar, vänskap, mod och skratt, men även vissa tuffa stunder givetvis. Det går inte att få ner allt jag kände under denna resa med ord, men jag kan säkerligen lova att allt som hände och alla människor jag fick äran att lära känna, bär jag med mig i mitt hjärta för evigt.
Men nu som sagt måste jag försöka samla mig.......hehe hur var det med de ja;). Jo, det är så att ni undrar säkert varför jag sitter här och skriver igen? detta är ju liksom inte en blogg som alla andra, utan här skriver jag verkligen bara om det gäller just.....Afrika.
Och det är precis det de gäller, och jag ljuger inte när jag säger att såhär lycklig har jag inte varit sen......ja lite mer än ett halvår tillbaka;).
Det har blivit dags igen.....jag ska resa tillbaka. Till mitt älskade Tanzania!!!
Kan inte fatta att det riktigt är sant när jag skriver det, kommer nog ta ett tag och fatta, eller rättare sagt kommer inte fatta det förrän det är dags för avresa. Allting har gått så otroligt fort, och såhär impulsiv och galen trodde jag faktist inte att ens jag kunde vara. Men tydligen, kände jag mig själv inte tillräckligt;) But hey man lever bara en gång ellerhur? And if you have a dream, don't let it go, fight for it and make it happen!
Dock ser det inte riktigt likadant ut som sist, man måste ju prova på mycket här i livet hehe. Sist jag reste så reste jag med en svensk volontärorganisation www.volontarresor.se , jag arbetade i Tanzania (staden Moshi) som volontär på en Nursery school som hette Shining Star. Jag arbetade med barn i åldrarna 1,5-6,5 år. Jag bodde i en afrikansk värdfamilj som jag ser som min egen.
Denna gång är det som sagt annorlunda. Jag kommer att plugga. Det är lite svårt att förklara allt om jag inte får förklara det in i den minsta detalj på mitt speciella vis haha;).
Det var så att när jag kom hem började jag direkt fundera över hur jag skulle ta mig tillbaka, hur jag skulle få uppleva all glädje igen, hur jag skulle få hjälpa dessa människor igen. Jag började googla runt, men inget hände riktigt. Jag ahr under tiden sedan jag kommit hem arbetat, på en skola här i Sverige där jag även har fått arbeta med underbara barn, och jag ahr även nu under sommaren haft ett annat arbte. Min tanke i det stora hela har väll egentligen inte varit något speciellt förutom att leva i nuet och spara ihop pengar till en ny resa. Men i bakhuvudet har hela tiden den där stora saknaden funnits där och liksom vägrat släppa. Många i min familj och vänner sa till mig, men att du inte kollar runt lite på plugg och sånt? du som så gärna vill arbeta med bistånd. Så därför blev de att jag bytte bana lite, och började kolla efter olika kurser och folkhögskoler med Afrika inriktning. jag hittade många, men fick liksom ändå aldrig helt och hållet arslet ur vagnen. plugg har ju trots allt alltid tidigare varit väldigt svårt för mig, och inte riktigt my type of thing. Men med en bestämd lärare till morsa, så har man fått höra att just folkhögskolor är annorlunda osv.
En vän som stöttat mig mycket är också min volontär kompis Malin Hultbrant, som jag arbetade tillsammans med I moshi, hon har pushat mig väldigt mycket och fått mig att inse att jag kan med om jag vill.
Och av en ren slump, så hittade jag då alltså en folkhögskola i just HENNES hemstad.......VÄXJÖ! Haha roligt hur livet kan forma sig. Folkhögskolan jag pratar om heter S:t Sigfrids Folkhögskola, och ligger i Kronoberg strax utanför Växjö som sagt. Skolan har en Allmänn kurs som heter Tanzania, och det är alltså den kursen jag ska gå.
Helt sjukt att i just växjö där min volontärpolare som pushat mig bor finns det en kurs som är helt gjord för mig, och som innefattar studier och en resa till det land jag älskar, tror det är detta som kallas ÖDET?
Jag ringde skolan för ca: tror kanske 1 ½ vecka sen. jag frågade dom ifall de skulle ha kursen i vår? (antog att hösten liksom inte var aktuell då det redan är försent att söka in). Men ack så fel jag hade. Jag talade med en av de ansvariga för kursen, berättade lite om mig själv och mitt liv, och att jag faktist redan trots min unga ålder tidigare jobbat i Tanzania. Jag sa att jag jättegärna var intresserad över att plugga där till våren, men att jag ej hade ett gymnasi-slutbetyg, men som tur var var det alldeles okej. Men sen kom först de negativa svaret. Tanzania kursen hade de bara under höst-terminerna, alltså trodde jag att jag skulle få vänta ett helt år. Jag var beredd att tacka för mig då han frågade ifall jag var en impulsiv tjej och inte hade något annat bättre för mig? jag undrade förstås vad han menade, och fick då svaret att de hade haft 2 avhoppare och att om jag ville och var sugen, så var en plats min, redan NU TILL HÖST/AUGUSTI:O! Jag blev alldeles svettig och kände hur hjärtat började bulta, antar att det var för de insåg hur nära jag avr målet ännu en gång? Jag svarade att jag behövde lite betänketid med tanke på mina jobb och min lägenhet. Han svarade att de var okej men att han behövde svar snarast. Jag var som en zombie i flera dagar och visste inte vad jag skulle ta mig till? Jag ställde frågan om och om igen fast det egentligen hela tiden var en självklarhet.....SKA JAG??? Jag fick nästan samma gensvar av alla, och det var ju att jag självklart inte skulle tveka, utan åka, man vet aldrig när livet tar slut, och jag är ung, men de fanns ändå små tvivel inom mig. Men sen kom den dag då jag med mycket push ifrån mina vänner och bl a pappa som jag satte ner näven och tänkte nee, faan, jag åker, jag drar, jag kör bara, ja gör det JAG VILL! Och så blev det. Allt gick väldigt fort, under denna vecka har jag meddelat båda mina jobb om situationen och jag har fyllt i ansökan, antagnings brev, csn papper, ja you name it haha. Har fixat så att en person hyr min lägenhet, ja allt är i princip klart. Pengar till flygbiljett är inge problem då jag sparat sen jag kommit hem. Likaså alla vaccin som kostar, de är redan alla tagna sen min förra resa och håller i 30 år framåt.
Kursen ser ut så att jag kommer att börja plugga på S:t Sgfrids folkhögskola i Växjö den 15:e Augusti, om ca lite mindre än en månad. Jag kommer att bo på deras internat och plugga dessa ämnen:
1. Swahili
2. Methods for Project Writing
3. Empowerment
4. Enviroment
5. African History
6. Developing Aid
Om ni vill veta mer så kan ni gå in på direktlänken till kursen här http://www.sigfrid.se/1/1.0.1.0/107/1/
Efter att jag pluggat en månad i växjö så reser våran grupp på 12 studenter ner till Tanzania. Vi ska inte till Moshi där jag var sist, utan vi ska till staden Lushoto som är belägen uppe i Usambara Mountains. Det är ca 4 timmars avstånd emellan städerna. Lushoto tillhör Tanga region och det kommer att vara annorlunda där ifrån Moshi. Dels kommer det att vara kallare, och jag tror även det kommer att vara lite mer primitivt och liksom "bushight", eftersom det är uppe i bergen.
Vi kommer i Lushoto att plugga 4 månader på Universitetet SEKUCo - Sebastian Kolowa University College. Ni hittar deras hemsida här: http://www.sekuco.org/ .
Där kommer jag att studera:
1. Mer Swahili
2. African History
3. Tanzanian Culture
4. Ecoturism and Enviroment.
Jag kommer även att ha en 6 veckors praktik som även kommer innefatta ett projektarbete. Man kan få chansen att tex arbeta på skola, barnhem, hem för barn med funktionshinder, blinda osv.
Skolan arbetar för att människor med funktionshinder ska ha mer rätt till utbildning och hjälp, och de är tex specialiserade inom handikappet Autism, vilket också är väldigt roligt då min lillasyster har diagnosen autism. Skolan ger blinda och döva chansen till utbildning, så några av eleverna på skolan har även dom funktionshinder. Efter mina 4 månader i Lushoto så har jag chansen till att stanna ytterligare tre veckor i Tanzania innan jag behöver åka hem till Sverige för att avsluta kursen i Januari med två veckors redovisningsarbete + avslutning. Då tänker jag utan tvivel ta bussen till Moshi till min afrikanska familj och mina vänner där och umgås med dom under jul och nyår om det går för sig för dom:). Självklart tänker jag även hälsa på Melki och Sarah och alla underbara barn på Shining Star och se hur allt arbete har fortsattit gå för dom. Och även se hur det har fungerat för Armstrong i hans nya skola tack vare Malin och mig och våra familjer.
Det hela känns så underbart och det ska bli så mäktigt att få sätta min fot i den röda jorden igen, och bara inandas lugnet, HAKUNA MATATA!!! De är precis vad jag behöver efter 7 månader hemma i detta stress och tids beroende land, och denna ja vad ska man kalla det.........fängelsestad! Gud känner hur tårarna är påväg och hur hjärtat pulserar, men aa allt känns så rätt,dock skjuter jag inte under mattan att jag är sjukt stressad.Det är mindre än en månad kvar och jag har mycket att fixa. Dessutom försvinner en vecka då jag ska på Uppsalareggaefestival, blir mitt 5:e år och kan inte kännas bättre:). Sen så måste ju lägenheten städas och rensas lite även om hon som ska hyra den ska hyra den möblerad. Sen har man ju några jobb dagar kvar också. Och en kryssning nästa vecka med familjen, med andra ord full rulle bulle haha. Men jag ska försöka skriva och lägga upp bilder här så mycket jag kan precis som förra gången:). Finns ju dock fortfarande en del bilder som inte kommit upp än hehe. Gud jag har skrivit så mycket så mycket om gud vet vad egentligen, tror jag fått ner de viktigaste men är faktist inte helt säker. Ni som känner mig vet hur jag babblar och babblar och aldrig kommer fram till sak;) haha. Försökte iallafall få tag på alla där nere idag, men utan framgång, så de fcik bli lite mail och sms istället, ska ringa alla imorn igen och se:) Men snart har nog nyheten även nått Moshi, att
Caitlin Joanna Ruston is on her way back!!! Blir ett kärt återseende vill jag lova, och oj vad de ska bli spännande med ännu ett äventyr:) Men även mycket mycket hårt arbete, får jag inte glömma bort, jag som inte haft rumpan vid en skolbänk på väldigt länge.
Oj........., jag vet inte riktigt vart jag ska börja om jag ska vara helt ärlig. Känns som mitt huvud är fyllt av en massa tankar, och snart kommer sprängas typ, men samtidigt känns det liksom helt tomt, som ett blankt papper, som bara ligger och väntar på att någon ska kladda ner det med en bläckpenna.
Sist jag skrev här, så var detockså mycket känslor och mycket tankar, och ja det är det väll egentligen alltid när det gäller mig. Jag är en väldigt tankspridd person. Men det har blivit värresen jag kom hem den 18:e December förra året haha. Det var den dagen jag återvände hem efter mitt största äventyr någonsin, mitt äventyr som volontär I Afrika, Tanzania, Moshi. Ett äventyr fullt utav glädje, svett, tårar, vänskap, mod och skratt, men även vissa tuffa stunder givetvis. Det går inte att få ner allt jag kände under denna resa med ord, men jag kan säkerligen lova att allt som hände och alla människor jag fick äran att lära känna, bär jag med mig i mitt hjärta för evigt.
Men nu som sagt måste jag försöka samla mig.......hehe hur var det med de ja;). Jo, det är så att ni undrar säkert varför jag sitter här och skriver igen? detta är ju liksom inte en blogg som alla andra, utan här skriver jag verkligen bara om det gäller just.....Afrika.
Och det är precis det de gäller, och jag ljuger inte när jag säger att såhär lycklig har jag inte varit sen......ja lite mer än ett halvår tillbaka;).
Det har blivit dags igen.....jag ska resa tillbaka. Till mitt älskade Tanzania!!!
Kan inte fatta att det riktigt är sant när jag skriver det, kommer nog ta ett tag och fatta, eller rättare sagt kommer inte fatta det förrän det är dags för avresa. Allting har gått så otroligt fort, och såhär impulsiv och galen trodde jag faktist inte att ens jag kunde vara. Men tydligen, kände jag mig själv inte tillräckligt;) But hey man lever bara en gång ellerhur? And if you have a dream, don't let it go, fight for it and make it happen!
Dock ser det inte riktigt likadant ut som sist, man måste ju prova på mycket här i livet hehe. Sist jag reste så reste jag med en svensk volontärorganisation www.volontarresor.se , jag arbetade i Tanzania (staden Moshi) som volontär på en Nursery school som hette Shining Star. Jag arbetade med barn i åldrarna 1,5-6,5 år. Jag bodde i en afrikansk värdfamilj som jag ser som min egen.
Denna gång är det som sagt annorlunda. Jag kommer att plugga. Det är lite svårt att förklara allt om jag inte får förklara det in i den minsta detalj på mitt speciella vis haha;).
Det var så att när jag kom hem började jag direkt fundera över hur jag skulle ta mig tillbaka, hur jag skulle få uppleva all glädje igen, hur jag skulle få hjälpa dessa människor igen. Jag började googla runt, men inget hände riktigt. Jag ahr under tiden sedan jag kommit hem arbetat, på en skola här i Sverige där jag även har fått arbeta med underbara barn, och jag ahr även nu under sommaren haft ett annat arbte. Min tanke i det stora hela har väll egentligen inte varit något speciellt förutom att leva i nuet och spara ihop pengar till en ny resa. Men i bakhuvudet har hela tiden den där stora saknaden funnits där och liksom vägrat släppa. Många i min familj och vänner sa till mig, men att du inte kollar runt lite på plugg och sånt? du som så gärna vill arbeta med bistånd. Så därför blev de att jag bytte bana lite, och började kolla efter olika kurser och folkhögskoler med Afrika inriktning. jag hittade många, men fick liksom ändå aldrig helt och hållet arslet ur vagnen. plugg har ju trots allt alltid tidigare varit väldigt svårt för mig, och inte riktigt my type of thing. Men med en bestämd lärare till morsa, så har man fått höra att just folkhögskolor är annorlunda osv.
En vän som stöttat mig mycket är också min volontär kompis Malin Hultbrant, som jag arbetade tillsammans med I moshi, hon har pushat mig väldigt mycket och fått mig att inse att jag kan med om jag vill.
Och av en ren slump, så hittade jag då alltså en folkhögskola i just HENNES hemstad.......VÄXJÖ! Haha roligt hur livet kan forma sig. Folkhögskolan jag pratar om heter S:t Sigfrids Folkhögskola, och ligger i Kronoberg strax utanför Växjö som sagt. Skolan har en Allmänn kurs som heter Tanzania, och det är alltså den kursen jag ska gå.
Helt sjukt att i just växjö där min volontärpolare som pushat mig bor finns det en kurs som är helt gjord för mig, och som innefattar studier och en resa till det land jag älskar, tror det är detta som kallas ÖDET?
Jag ringde skolan för ca: tror kanske 1 ½ vecka sen. jag frågade dom ifall de skulle ha kursen i vår? (antog att hösten liksom inte var aktuell då det redan är försent att söka in). Men ack så fel jag hade. Jag talade med en av de ansvariga för kursen, berättade lite om mig själv och mitt liv, och att jag faktist redan trots min unga ålder tidigare jobbat i Tanzania. Jag sa att jag jättegärna var intresserad över att plugga där till våren, men att jag ej hade ett gymnasi-slutbetyg, men som tur var var det alldeles okej. Men sen kom först de negativa svaret. Tanzania kursen hade de bara under höst-terminerna, alltså trodde jag att jag skulle få vänta ett helt år. Jag var beredd att tacka för mig då han frågade ifall jag var en impulsiv tjej och inte hade något annat bättre för mig? jag undrade förstås vad han menade, och fick då svaret att de hade haft 2 avhoppare och att om jag ville och var sugen, så var en plats min, redan NU TILL HÖST/AUGUSTI:O! Jag blev alldeles svettig och kände hur hjärtat började bulta, antar att det var för de insåg hur nära jag avr målet ännu en gång? Jag svarade att jag behövde lite betänketid med tanke på mina jobb och min lägenhet. Han svarade att de var okej men att han behövde svar snarast. Jag var som en zombie i flera dagar och visste inte vad jag skulle ta mig till? Jag ställde frågan om och om igen fast det egentligen hela tiden var en självklarhet.....SKA JAG??? Jag fick nästan samma gensvar av alla, och det var ju att jag självklart inte skulle tveka, utan åka, man vet aldrig när livet tar slut, och jag är ung, men de fanns ändå små tvivel inom mig. Men sen kom den dag då jag med mycket push ifrån mina vänner och bl a pappa som jag satte ner näven och tänkte nee, faan, jag åker, jag drar, jag kör bara, ja gör det JAG VILL! Och så blev det. Allt gick väldigt fort, under denna vecka har jag meddelat båda mina jobb om situationen och jag har fyllt i ansökan, antagnings brev, csn papper, ja you name it haha. Har fixat så att en person hyr min lägenhet, ja allt är i princip klart. Pengar till flygbiljett är inge problem då jag sparat sen jag kommit hem. Likaså alla vaccin som kostar, de är redan alla tagna sen min förra resa och håller i 30 år framåt.
Kursen ser ut så att jag kommer att börja plugga på S:t Sgfrids folkhögskola i Växjö den 15:e Augusti, om ca lite mindre än en månad. Jag kommer att bo på deras internat och plugga dessa ämnen:
1. Swahili
2. Methods for Project Writing
3. Empowerment
4. Enviroment
5. African History
6. Developing Aid
Om ni vill veta mer så kan ni gå in på direktlänken till kursen här http://www.sigfrid.se/1/1.0.1.0/107/1/
Efter att jag pluggat en månad i växjö så reser våran grupp på 12 studenter ner till Tanzania. Vi ska inte till Moshi där jag var sist, utan vi ska till staden Lushoto som är belägen uppe i Usambara Mountains. Det är ca 4 timmars avstånd emellan städerna. Lushoto tillhör Tanga region och det kommer att vara annorlunda där ifrån Moshi. Dels kommer det att vara kallare, och jag tror även det kommer att vara lite mer primitivt och liksom "bushight", eftersom det är uppe i bergen.
Vi kommer i Lushoto att plugga 4 månader på Universitetet SEKUCo - Sebastian Kolowa University College. Ni hittar deras hemsida här: http://www.sekuco.org/ .
Där kommer jag att studera:
1. Mer Swahili
2. African History
3. Tanzanian Culture
4. Ecoturism and Enviroment.
Jag kommer även att ha en 6 veckors praktik som även kommer innefatta ett projektarbete. Man kan få chansen att tex arbeta på skola, barnhem, hem för barn med funktionshinder, blinda osv.
Skolan arbetar för att människor med funktionshinder ska ha mer rätt till utbildning och hjälp, och de är tex specialiserade inom handikappet Autism, vilket också är väldigt roligt då min lillasyster har diagnosen autism. Skolan ger blinda och döva chansen till utbildning, så några av eleverna på skolan har även dom funktionshinder. Efter mina 4 månader i Lushoto så har jag chansen till att stanna ytterligare tre veckor i Tanzania innan jag behöver åka hem till Sverige för att avsluta kursen i Januari med två veckors redovisningsarbete + avslutning. Då tänker jag utan tvivel ta bussen till Moshi till min afrikanska familj och mina vänner där och umgås med dom under jul och nyår om det går för sig för dom:). Självklart tänker jag även hälsa på Melki och Sarah och alla underbara barn på Shining Star och se hur allt arbete har fortsattit gå för dom. Och även se hur det har fungerat för Armstrong i hans nya skola tack vare Malin och mig och våra familjer.
Det hela känns så underbart och det ska bli så mäktigt att få sätta min fot i den röda jorden igen, och bara inandas lugnet, HAKUNA MATATA!!! De är precis vad jag behöver efter 7 månader hemma i detta stress och tids beroende land, och denna ja vad ska man kalla det.........fängelsestad! Gud känner hur tårarna är påväg och hur hjärtat pulserar, men aa allt känns så rätt,dock skjuter jag inte under mattan att jag är sjukt stressad.Det är mindre än en månad kvar och jag har mycket att fixa. Dessutom försvinner en vecka då jag ska på Uppsalareggaefestival, blir mitt 5:e år och kan inte kännas bättre:). Sen så måste ju lägenheten städas och rensas lite även om hon som ska hyra den ska hyra den möblerad. Sen har man ju några jobb dagar kvar också. Och en kryssning nästa vecka med familjen, med andra ord full rulle bulle haha. Men jag ska försöka skriva och lägga upp bilder här så mycket jag kan precis som förra gången:). Finns ju dock fortfarande en del bilder som inte kommit upp än hehe. Gud jag har skrivit så mycket så mycket om gud vet vad egentligen, tror jag fått ner de viktigaste men är faktist inte helt säker. Ni som känner mig vet hur jag babblar och babblar och aldrig kommer fram till sak;) haha. Försökte iallafall få tag på alla där nere idag, men utan framgång, så de fcik bli lite mail och sms istället, ska ringa alla imorn igen och se:) Men snart har nog nyheten även nått Moshi, att
Caitlin Joanna Ruston is on her way back!!! Blir ett kärt återseende vill jag lova, och oj vad de ska bli spännande med ännu ett äventyr:) Men även mycket mycket hårt arbete, får jag inte glömma bort, jag som inte haft rumpan vid en skolbänk på väldigt länge.
|
|
|
Tack till alla er som orkat läsa detta inlägg :D Ni är tappra haha;) |
|
|
Kommentarer
Trackback
