ORÄTTVISA!
Hej alla läsare :)
Ville bara börja med en sak.......ordet jag idag har som rubrik, ORÄTTVISA!
Det är sjukt vad vi människor är orättvisa. Det är sjukt vad världen är orättvis, det är sjukt att så många av oss ibland tänker orättvist och att man ibland önskar folk orättvisa!
Varje dag sker orättvisor i världen, varje dag, varje timma varje minut varje sekund.
Krig, svält, fattigdom, mobbning, våldshandlingar mot oskyldiga människor ja listan kan ju göras väldigt lång.
Nu kanske vissa av er undrar hmm.ska inte bara hennes blogg hanlda om hennes engagemang för Tanzania och hennes resor till Afrika? jo de e ju de min blogg i de stora hela liksom handlar om, men när jag var i Tanzania fick jag verkligen bevittna orättvisa, på nära nära håll. Men orättvisa är även något man bevittnar här hemma i lilla Eskilstuna där jag bor. Visst jag tänkte på det mer i Tanzania, för att för mig är det inte vanligt att behöva se så mycket orättvisor varje dag. Men vem kan egentligen definera vad som är mest orättvist? svår fråga. Ibland så säger man ju att allas egna problem är störst för just dom, något jag med väll i sig tycker. Man står sig själv närmast trots allt. Men........ändå så kan man ju inte låta bli som människa att kategorisera rätt ofta.
Ett bra exempel är det fruktansvärda hemska orättvisa handling som nu har skett i Norge! Människors liv går till spillo för vad????? just precis. För ORÄTTVISAN! Mina tankar går till alla som förlorade sina barn,föräldrar, syskon, partners, nära och kära. Jag kan inte föreställa mig vad ni ens går igenom. Men vart alla de som fick sitt liv ifråntaget än befinner sig nu, så är jag säker att de blir behandlade rättvist.
Ibland är man som människa orättvis avsiktligt. Ingen kan ljuga och säga att de aldrig i hela sitt liv varit orättvis. Frågan är, mår vi bra av att vara orättvisa? Jag förstår inte. Jag tänker på hur många gånger jag med har behandlat folk jag älskar orättvist, och jag ställer mig frågan varför? tror tyvärr ej jag har ett svar? Men en sak är säker, så länge vi människor behandlar varann orättvist så behandlar vi oss själva mer orättvist. Vet knappt själv nästan vad jag skriver om, men jag vet att jag iallafall hatar orättvisa. Och ändå så är jag väldigt ofta oerhört orättvis mot mig själv.
Något jag tänker på varje dag tex är min lillasyster Bethany. Hon är 18 år och autistisk och utvecklingsstörd. Varför hon? och inte jag? Missförstå mig inte nu. Jag ser inte henne som någon sämre än jag själv. Eller att det är yber yber hemskt att hon är som hon är. Men det fanns en tid då jag gjorde det. Men jag menar Bethany är Bethany och Caitlin är Caitlin.
Men ibland så kommer ändå dom där tankarna, tänk om hon skulle va som mig. Tänk om vi kunde ha en vanlig konversation, tänk om vi kunde sitta ner och som andra syskon verkligen göra saker tillsammans. Resa, gå ut och dansa , ja helt vanliga saker. Nu går ju tyvärr ej det, och ibland känns det väldigt orättvist. Det känns orättvist att hon inte kommer kunna gifta sig eller skaffa barn, och det känns orättvist att jag aldrig helt kommer kunna förstå henne. När jag var liten tyckte jag att det ibland var orättvist att Bettan som min syster kallas ej förstod allting. Låter nog rätt komiskt när jag tänker på de haha. Men när jag tittar tillbaka på händelser som barn och tonåring, gånger då jag verkligen kände mig sårad eller hade en klump i magen av oro för någonting, så kunde jag tänka, att jag önskar att jag precis som Bethany ingenting av detta kunde förstå. Frågan är åter......var det orättvisst av mig?
Gud ibland tänker jag så mycket så jag inte ens vet om tankarna får plats haha, var bara tvungen att få ur mig det jag nyss skrev, vet inte om de finns några som läser? men om ni finns, lämna gärna en åsikt över vad ni känner när ni hör ordet orättvisa?
Just a thought!
Isn't love enough?
One of the most beautiful songs in the world!
Michael jackson R.I.P. , you were, you are and you will always be the best!
BLESS<3
Ville bara börja med en sak.......ordet jag idag har som rubrik, ORÄTTVISA!
Det är sjukt vad vi människor är orättvisa. Det är sjukt vad världen är orättvis, det är sjukt att så många av oss ibland tänker orättvist och att man ibland önskar folk orättvisa!
Varje dag sker orättvisor i världen, varje dag, varje timma varje minut varje sekund.
Krig, svält, fattigdom, mobbning, våldshandlingar mot oskyldiga människor ja listan kan ju göras väldigt lång.
Nu kanske vissa av er undrar hmm.ska inte bara hennes blogg hanlda om hennes engagemang för Tanzania och hennes resor till Afrika? jo de e ju de min blogg i de stora hela liksom handlar om, men när jag var i Tanzania fick jag verkligen bevittna orättvisa, på nära nära håll. Men orättvisa är även något man bevittnar här hemma i lilla Eskilstuna där jag bor. Visst jag tänkte på det mer i Tanzania, för att för mig är det inte vanligt att behöva se så mycket orättvisor varje dag. Men vem kan egentligen definera vad som är mest orättvist? svår fråga. Ibland så säger man ju att allas egna problem är störst för just dom, något jag med väll i sig tycker. Man står sig själv närmast trots allt. Men........ändå så kan man ju inte låta bli som människa att kategorisera rätt ofta.
Ett bra exempel är det fruktansvärda hemska orättvisa handling som nu har skett i Norge! Människors liv går till spillo för vad????? just precis. För ORÄTTVISAN! Mina tankar går till alla som förlorade sina barn,föräldrar, syskon, partners, nära och kära. Jag kan inte föreställa mig vad ni ens går igenom. Men vart alla de som fick sitt liv ifråntaget än befinner sig nu, så är jag säker att de blir behandlade rättvist.
Ibland är man som människa orättvis avsiktligt. Ingen kan ljuga och säga att de aldrig i hela sitt liv varit orättvis. Frågan är, mår vi bra av att vara orättvisa? Jag förstår inte. Jag tänker på hur många gånger jag med har behandlat folk jag älskar orättvist, och jag ställer mig frågan varför? tror tyvärr ej jag har ett svar? Men en sak är säker, så länge vi människor behandlar varann orättvist så behandlar vi oss själva mer orättvist. Vet knappt själv nästan vad jag skriver om, men jag vet att jag iallafall hatar orättvisa. Och ändå så är jag väldigt ofta oerhört orättvis mot mig själv.
Något jag tänker på varje dag tex är min lillasyster Bethany. Hon är 18 år och autistisk och utvecklingsstörd. Varför hon? och inte jag? Missförstå mig inte nu. Jag ser inte henne som någon sämre än jag själv. Eller att det är yber yber hemskt att hon är som hon är. Men det fanns en tid då jag gjorde det. Men jag menar Bethany är Bethany och Caitlin är Caitlin.
Men ibland så kommer ändå dom där tankarna, tänk om hon skulle va som mig. Tänk om vi kunde ha en vanlig konversation, tänk om vi kunde sitta ner och som andra syskon verkligen göra saker tillsammans. Resa, gå ut och dansa , ja helt vanliga saker. Nu går ju tyvärr ej det, och ibland känns det väldigt orättvist. Det känns orättvist att hon inte kommer kunna gifta sig eller skaffa barn, och det känns orättvist att jag aldrig helt kommer kunna förstå henne. När jag var liten tyckte jag att det ibland var orättvist att Bettan som min syster kallas ej förstod allting. Låter nog rätt komiskt när jag tänker på de haha. Men när jag tittar tillbaka på händelser som barn och tonåring, gånger då jag verkligen kände mig sårad eller hade en klump i magen av oro för någonting, så kunde jag tänka, att jag önskar att jag precis som Bethany ingenting av detta kunde förstå. Frågan är åter......var det orättvisst av mig?
Gud ibland tänker jag så mycket så jag inte ens vet om tankarna får plats haha, var bara tvungen att få ur mig det jag nyss skrev, vet inte om de finns några som läser? men om ni finns, lämna gärna en åsikt över vad ni känner när ni hör ordet orättvisa?
Just a thought!
Isn't love enough?
One of the most beautiful songs in the world!
Michael jackson R.I.P. , you were, you are and you will always be the best!
BLESS<3
Kommentarer
Trackback
