thoughtsofavolunteer

Hej bloggen och alla mina kära bloggläsare:)

Tänkte börja med att be om ursäkt för min DÅLIGA uppdatering!
Men det är nämligen så att jag har haft så mycket annat för mig den här helgen och föregående veckan. I helgen var jag nämligen på olika student motagningar och sen så har det vart en massa annat. But now I'm back:)
Är hemma hos mi mami just nu, vi har haft lite filmkväll såhär på en Måndag. Trevligt trevligt. Älskar att umgås med mamma. Visst träffar jag henne ofta, men det är inte samma sak när man bor själv och hela tiden lever sitt egna liv fyllt utav kompisar osv. Vi såg i alla fall en JÄTTE BRA film, som jag faktist redan tittade på igår haha. Men eftersom den berörde mig så enormt, så såg jag den igen med mami. Filmen heter Allt för min syster. Den handlar om en tjej som får Leukemi ( cancer), och om hur det påverkar hennes lilla-syster och resten av familjen. Inte ett öga var torrt här i soffan vill jag lova. Fy vilken hemsk sjukdom, Cancer. Min farmor dog i cancer. Jag var bara sex år gammal, men kommer fortfarande ihåg hur allt gick till när pappa var tvungen att flyga ner till England för hennes begravning. Är glad att jag inte var äldre och förstod, hade bara varit jobbigt.
Filmen fick mig att tänka på livet, och nu tänker ni, ska inte hon bara skriva om hennes resa till Tanzania/Afrika här?, svaret är ja. Men det finns en koppling. Filmen fick mig att inse, eller klart att jag redan vet alla dessa saker som springer runt där uppe i hjärnan nu, men filmen fick mig att tänka efter MER än vanligt. Om vad som egentligen är viktigt här i livet. Hör bara ordet LIVET! Jag är hundra på att allt jag kommer att se och uppleva i Tanzania kommer att ge mig nya perspektiv, och jag kommer att uppskatta mitt liv, och allt det jag har så mycket mer. Visst uppskattar jag såklart min familj och mina vänner. Dom är mitt allt. Men jag tror att resan verkligen kommer att förändra mig ytterligare, till det positiva. Speciellt eftersom jag kommer att jobba med barn. Och varje barn kommer att ha sin livs historia, och sin egna personlighet. Jag ser SÅ fram emot att bara få krama om alla barnen och ge dom all kärlek jag verkligen har att ge. Ibland blir jag så trött på allt här hemma i Sverige. Känns som att allt bara går runt runt och man sitter fast och vill göra något hela tiden, men ingenting händer. Men nu snart, om bara tre månader kommer jag få göra någonting, uppfylla min dröm, och förhoppningsvis förgylla många barns framtid. Jag längtar så mycket, och är väldigt rädd på samma gång. Allt känns verkligen som en dröm. Jag rekomenderar verkligen filmen, alla skådisar bl a Cameron Diaz spelar jätte bra i den.

Framsidan av film fodralet!



Och här kommer bilder jag glömt att lägga ut! De enda bilder jag än så länga har över barnhemmet och Mbeya. Har tagit dem ifrån Volontärresors Facebook. Antar då att det är ok att lägga ut dem här också? well gör det nu
i alla fall, så att ni med får er en liten inblick i hur det kommer att se ut, dit jag ska:).











En bild fungerade tyvärr inte o ladda upp, men nu kan ni i alla fall se lite:) JAG LÄNGTAR!!!

Dags att sova nu, godnatt:)


BLESS<3