thoughtsofavolunteer

Hej allihop:)

Vad glad jag blir av att lasa alla era kommentarer, dessvarre far ni rakna med att jag inte kommer att kunna svara sa ofta, eftersom det e sa manga som skriver. Och ni som kanner mig vet att jag ar en ratt stressad manniska ;) haha, vilket jag forsokar trana bort har i Tanzania. For haar ar manniskorna ALLT annat an stressade kan jag saga er.
Och har pa internet cafet gar tiden undan som satan, man forlanger sin tid typ hela tiden med tanke pa att de bara kostar 5 svenska kronor for en timma.

Hursomhelst sa vill jag bara skriva lite till om i Torsdags! Jag var med om en upplevelse som fick mig att inse riktigt gladje haha. Later flummigt, men aa jag blev sa rord. Men forsoker bli lite hardhudad har och inte grata alltfor mycket. Efter att vi hade varit har pa internet cafet, sa gick vi till var vardpappa wilsons kontor, som ligger har vid cafet. Hans sekreterare Nte, ar i var alder, och hon och Victoria har redan hittat pa massa, sa vi begav oss emot byn dar Nte bor, som ar en bit utanfor stan, and beliiiiiive me, jag fick motion haha. Alla har typ ooh big lady tired ahah. Men dom menar ju inge illa, utan typ ar bara arliga och vill hjalpa en haha. Iallafall sa gick vi dit. Och jag sager bara ..... inga ord! Tank att manniskor som bor sa nara stan kan leva saaaa fattigt. Jag blev sa rord. barnen blev som galna och ropade Mzungo mzungo, eller sa ropar dem Teacher teacher, dom tror alla vita ar larare. For de forknippar oss oftast me de, eftersom alla vita som ar har, oftast jobbar inom sociala ting dar man hjalper. Sen ropa dom good morning fast de va eftermiddag ahhahaha sa sota.
Nar vi val var framme hos Nte sa visade hon kort ifran hon var liten, och ja missforstod henne pa en bild. For hon hade bara vitt pa sig och de va typ VARSTA klanningen, och folk gifter ju sig valdigt unga har, sa jag fragade aah was this your wedding, snacka om att hon skratta hahahah, de va tydligen hennes konfirmation.
Hon bjod oss pa bananer. Bananerna har ar sa goda, farska och sota, och inte besprutade me massa kemikalier som hemma i Sverige. De mesta ar faktist godare har. Och var vardmamma ar en gudinna pa att laga mat.
Nar vi skulle ga hem ifran Nte......det var da de hande. Nte och Victoria gick en bit framfor mig och Malin, eftersom vi va sa fascinerade och inte lika vana med omgivningen, och vi ville ju halsa pa alla som skrek hahaha. De skriker Mzungo. Eller Karibu, vilket betyder valkommen, och vi skrek Asanta sana tillbaks, som betyder tack sa mycket. Alla skriker aven una pendesa, vilket betyder du ser bra ut hahahaha, man ba jaha tack sa mycket.
Iaf, sa gick vi en bit bakom och manga barbn va nyfikna och sprang efter oss, men de skratta och skrek mest, sen fran INGENSTABNS, kom de tva tjejer, som kan ha varit runt 6 ar i FULL fart emot oss, och dom skratta och log och verkligen sprang, och sa hoppar den ena upp i min famn och ger mig den varmaste krame jag nagonsin fatt, ja klarade nastan inte av att halla tararna borta. De omfamna mig och Malin sa lange, och alla kvinnor runt om bara skratta. Sen tog dom oss i haret och pussa vara hander. Jag kande mig sa glad men sa dum pa samma gang. Jag ar ju ingen speciell liksom. De e dom som e speciella. Dom som kan le fast dom bor i skjul och har trasiga klader, dom som kan skratta fast de kanske inte ens kan ga i skolan. Det ar sana ogonblick jag aldrig kommer glomma, och jag kunde ju inte veta att de skulle ske, sa har ingen bild pa de ogonblicket, och tro mig, de gar bara och forsta om man var med. Jag babblade om de i timmar. Stackars Victoria och Malin haha. Malin fick hursomhelt en bild pa dem efter de hade kramat oss:)
Efter vi hade varit hos Nte begav vi oss hemat, och de hann tillochmed bli morkt. Lite sma laskigt var det, men vi klarade oss haha;
 

BLESS <3