thoughtsofavolunteer

Hej:)

Rubriken kommer ifran Armstrong, sju ar gammal:) Melki och Sarahs son. En valdigt tystlaten men smart pojke. En pojke som gillar att ta hand om sin lillasyster, och en pojke som redan hjalper de mindre barnen i skolan. En pojke som jag och Malin vill ge en bra utbildning har i livet.
Igar nar vi stannade och at lunch hos Melki och Sarah, sa berattde de for oss hur Armstrong brukar ligga och filosofere om kvallarna.
- Pappa varfor ar det har si och det har sa?

Melki berattade att han aldrig far sova ifred for Armstrong ar full av fragor. Och igar hade han fragat:

- Pappa, kommer man till Sverige nar man dor?

- Melki : Nej varfor tror du det min son?

- Armstrong : Men flygplanen dom vita kommer med gar ju dit, till himlen?

- Melki : Nej min son, de doda kommer till himlen, de har manniskorna ar vanliga manniskor ifran ett annat land (sen visade han pa kartan)

- Sa teacher Catie och teacher Malin ar doda?

-Melki : Nej nej nej, de ar ifran Sverige och de har flygit sahar (visar pa kartan)

Nar Melki berattade det har for oss sa blev jag och Malin sa RORDA, vi hade inget bra svar, vi sa bara att det var bland de finaste nagon sagt till oss. Han har trott att vi ar anglar. Ibland kanns det verkligen som att manga tror det, men vi ar ju bara vanliga tonarstjejer ifran Sverige utan en lararutbildning liksom. Anda forvantar sig alla stordad ifran oss. Det kan vara riktigt tufft ibland, men man gor ju sitt basta.
Nagot mer som ar sorgligt med den har berattelsen ar att Armtrong JAMT ritar flygplan. Jag undrar om han drommer om att komma dit han aldrig har varit? Det maste nastan vara sa. Hursomhelst sa kanner jag annu mer nu att det jag och Malin gor for honom ar STORT!





Filosofen Armstrong! Alskar bilden nar han kollar pa de stora killarna i poolen. Han kan inte simma, vi erbjod oss att lara honom, men de verkade inte som att Sarah var sa sugen pa att slappa ivag han i vattnet:)

Idag sa hade jag och Malin varan engelska lektion med barnen, efter det sa ville Melki att vi skulle folja med han till blodgivarcentralen dar han donerar blod. Vi foljde sjalvklart med, alltid lika intressant att besoka nya platser, och se hur saker och ting fungerar i jamforelse mot hemma.
Jag funderar pa att bli blodgivare nar jag kommer hem, pappa har ju varit det forut. Problemet ar ju bara att NALEN AR SA TJOCK!!! Och jag har ju blivit sa tontigt sprut radd. De fragade mig pa blodgivarcentralen om jag ville ge. Jag sa att jag garna skulle vilja i framtiden, men att jag inte bara kan gora det pa impuls, utan maste vara forberedd. Jag beundrar verkligen folk som ar blodgivare. De raddar liv! Malin far inte ge blod eftersom hon ar diabetiker vilket ar valdigt trakigt, annars hade hon nog gett idag, hon ar ju saklart inte sprutradd what so ever:) Kvinnan pa blodgivarcentralen var riktigt trevlig och bjod oss pa lask och vatten fast vi inte ens hade donerat. Alla manniskor ar bara sa glada over att vi jobbar som volontarer i deras land, och att vi arbetar for en battre framtid for deras barn.