1 manad idag, och tararna foll!
Hej mina nara och kara (och aven alla andra lasare)!
Idag ar vi lediga, for det ar rod dag har idag. Det ar Nyerere day. !999 exakt den har dagen sa dog Tanzanias foredetta president, och han var valdigt omtyckt och alskad, och gjorde valdigt mycket bra saker for Tanzania, darfor stannar man hemma denna dag, ungefar som en Sondag. Men precis som hemma i Sverige sa ar det mest vissa jobb och skolor som har stangt. Internet cafet ar ju tex oppet, dessamma galler affarerna osv:)
Innan vi gick var dagliga promenad ner till stan som tar ca en halvtimma, sa var vi hemma hos Melki och Sarah och fikade. Vi skulle lamna over Malins skiva som hon har brant till dom. Melki ar namligen ett valdigt stort fan utav Malins sangrost, och vem kan klandra honom. Jag ar ett riktigt fan jag ocksa:). Hennes rost beror verkligen, live som pa skiva, och idag gick det sa langt att faktist jag rordes till tarar.
Det var namligen sa, att nar vi satt och fikade, sa fixade Malki sa att vi kunde lyssna pa Malins musik ifran hans bil. Sa att dar satt vi ute i deras vackra tradgard med varat ta, lyssnandes pa Malins version av Leonard Cohens Halleluljah, och Cindy Laupers true colours, och det gick faktist inte att halla igen tararna. Eftersom att Melki satt och berattade hur glada de hade varit igar nar de hade fatt beskedet om att vi ville hjalpa Armstrong. Att han hade gratit och Sarah ocksa. Och att nar de skulle fraga Armstrong nagonting och kikat in pa vad han gjorde, sa hade de fatt svaret, ni far vanta, jag haller pa och forbereder mig infor skolan, han satt och laste pa i alla hans gamla ovningsbocker, och de hade rort dem till tarar. Nar Melki berattade de, sa kom nastan alla tararna som jag ahr burit inom mig sen jag kom hit, en blandning av gladje, men ocksa sorg. Jag mar sa daligt av att se sa vackra och hjalpsamma och gastvanliga manniskor ha det sa tufft. Och med Malins musik pa, kom aven massa gamla egna familje minnen upp, mycket som jag inte kunnat ta itu med, for att det gor alldeles for ont
Jag forsokte att torka bort tararna och skarpa till mig, eftersom ahr grater inte manniskor mycket, forutom pa typ BEGRAVNINGAR........och som pricken over I:et tar han fram en cd skiva och borjar koppla in en typ halv trasg dvd. Jag och malin undrarde vad han skulle gora, och sjalvklart var det en video pa en himla begravning. Jag visste inte vart jag skulle ta vagen nar de berattade den hemska historien om mannen som hade dott. Det var tydligen en foralder som hade haft tva av sina barn pa deras skola. Han var en rik men oerhort generos man, som hade hjalpt dem mycket. Han var ung, bara i 30 ars aldern, och hans fru grat hysteriskt i filmen. Det var bade hemskt, men anda intressant att se. Efter filmen var klar blev melki allvarlig och berattade att om vi vill, kan vi fa folja med pa en begravning. Vi sa sjalvklart ja, eftersom vi ahr sagt det sen vi kom hit, och redan sett ett brollop, nar vi sagt ja sager han good, det ar min brors son. Jag blev tyst och tankte son, sen fragade jag, men da maste han ju vara ung? Hans svar lod: ja, han ar lika gammal som Armstrong, 7 ar, han har insjuknat i Leukemi. Jag fick kampa for att tararna inte skulle rinna. Och direkt borjade jag tanka: SKA JAG CAITLIN JOANNA RUSTON klara av en 7 arig pojkes begravning, nar man dessutom har oppen kista. Klart jag visar respekt for Melki och gar eftersom vi betyder mycket for honom, men det kommer verkligen bli svart, men jag tror att det kan vara bra att se nagot sadant. Hursomhelst sa blev hela var fika stund valdigt oppen, djup och lite ledsam, mensamtidigt valdigt vacker. Ett sadant mote emellan manniskor skulle aldrig kunna ske i Sverige. Jag ar evigt tacksam over att jag har fatt aran att fa lara kanna dessa vackra , genuina och arliga manniskor, de ar dom som ar anglar, inte vi. De har fatt mig att inse att jag behovs, och att jag ar bra, det ar mer an vad nagon annan har gjort for mig.
Princess Fiona:) Varldens gladaste bebis!
Underbara Melki och Sarah:)
BLESS<3
Idag ar vi lediga, for det ar rod dag har idag. Det ar Nyerere day. !999 exakt den har dagen sa dog Tanzanias foredetta president, och han var valdigt omtyckt och alskad, och gjorde valdigt mycket bra saker for Tanzania, darfor stannar man hemma denna dag, ungefar som en Sondag. Men precis som hemma i Sverige sa ar det mest vissa jobb och skolor som har stangt. Internet cafet ar ju tex oppet, dessamma galler affarerna osv:)
Innan vi gick var dagliga promenad ner till stan som tar ca en halvtimma, sa var vi hemma hos Melki och Sarah och fikade. Vi skulle lamna over Malins skiva som hon har brant till dom. Melki ar namligen ett valdigt stort fan utav Malins sangrost, och vem kan klandra honom. Jag ar ett riktigt fan jag ocksa:). Hennes rost beror verkligen, live som pa skiva, och idag gick det sa langt att faktist jag rordes till tarar.
Det var namligen sa, att nar vi satt och fikade, sa fixade Malki sa att vi kunde lyssna pa Malins musik ifran hans bil. Sa att dar satt vi ute i deras vackra tradgard med varat ta, lyssnandes pa Malins version av Leonard Cohens Halleluljah, och Cindy Laupers true colours, och det gick faktist inte att halla igen tararna. Eftersom att Melki satt och berattade hur glada de hade varit igar nar de hade fatt beskedet om att vi ville hjalpa Armstrong. Att han hade gratit och Sarah ocksa. Och att nar de skulle fraga Armstrong nagonting och kikat in pa vad han gjorde, sa hade de fatt svaret, ni far vanta, jag haller pa och forbereder mig infor skolan, han satt och laste pa i alla hans gamla ovningsbocker, och de hade rort dem till tarar. Nar Melki berattade de, sa kom nastan alla tararna som jag ahr burit inom mig sen jag kom hit, en blandning av gladje, men ocksa sorg. Jag mar sa daligt av att se sa vackra och hjalpsamma och gastvanliga manniskor ha det sa tufft. Och med Malins musik pa, kom aven massa gamla egna familje minnen upp, mycket som jag inte kunnat ta itu med, for att det gor alldeles for ont
Jag forsokte att torka bort tararna och skarpa till mig, eftersom ahr grater inte manniskor mycket, forutom pa typ BEGRAVNINGAR........och som pricken over I:et tar han fram en cd skiva och borjar koppla in en typ halv trasg dvd. Jag och malin undrarde vad han skulle gora, och sjalvklart var det en video pa en himla begravning. Jag visste inte vart jag skulle ta vagen nar de berattade den hemska historien om mannen som hade dott. Det var tydligen en foralder som hade haft tva av sina barn pa deras skola. Han var en rik men oerhort generos man, som hade hjalpt dem mycket. Han var ung, bara i 30 ars aldern, och hans fru grat hysteriskt i filmen. Det var bade hemskt, men anda intressant att se. Efter filmen var klar blev melki allvarlig och berattade att om vi vill, kan vi fa folja med pa en begravning. Vi sa sjalvklart ja, eftersom vi ahr sagt det sen vi kom hit, och redan sett ett brollop, nar vi sagt ja sager han good, det ar min brors son. Jag blev tyst och tankte son, sen fragade jag, men da maste han ju vara ung? Hans svar lod: ja, han ar lika gammal som Armstrong, 7 ar, han har insjuknat i Leukemi. Jag fick kampa for att tararna inte skulle rinna. Och direkt borjade jag tanka: SKA JAG CAITLIN JOANNA RUSTON klara av en 7 arig pojkes begravning, nar man dessutom har oppen kista. Klart jag visar respekt for Melki och gar eftersom vi betyder mycket for honom, men det kommer verkligen bli svart, men jag tror att det kan vara bra att se nagot sadant. Hursomhelst sa blev hela var fika stund valdigt oppen, djup och lite ledsam, mensamtidigt valdigt vacker. Ett sadant mote emellan manniskor skulle aldrig kunna ske i Sverige. Jag ar evigt tacksam over att jag har fatt aran att fa lara kanna dessa vackra , genuina och arliga manniskor, de ar dom som ar anglar, inte vi. De har fatt mig att inse att jag behovs, och att jag ar bra, det ar mer an vad nagon annan har gjort for mig.
Princess Fiona:) Varldens gladaste bebis!
Underbara Melki och Sarah:)
BLESS<3
Kommentarer
Trackback
