thoughtsofavolunteer

Hej alla dar hemma!

Det har blogg inlagget kommer bli jobbigt att skriva, och jag har bara 20 minuter kvar av min internet tid, sen sa maste jag och Malin ga till en affar och kopa de sista infor barnens avslutningsfest imorgon.

Hela det har inlagget ar tillagnat staden Moshi (mitt andra hem), och alla underbara manniskor jag traffat i denna stad och under denna resa. De kommer alla att finnas i mitt hjarta foralltid, och jag vet att jag snart kommer att komma hit igen, men om jag inte traffar vissa av dessa manniskor igen sa vill jag bara att det ska vara nerskrivet i ord.
Min tid har i Moshi har varit den basta tiden i hela mitt liv. Jag har aldrig kannt mig sahar levande, och aldrig tidigare matt sahar bra. Det ar karlek overallt, och inte bara klimatet ar varmt, utan aven alla farger och manniskor. Jag kommer sakna allt ifran min familj, mina arbetskollegor, Malin och mina nara har, till den sorgliga gamla mannen i affaren dar vi koper skolmaterial, hans leende nar vi koper sa mycket ifran honom. Hosanna som jobbar har pa internet, och alla trevliga manniskor har i byggnaden med sina sma souvienir affarer. Den trevliga kvinnan i fotostudion som tom fraga om min mail igar, den trevliga kvinnan pa chrisburger. Manka (stadhjalpen) hemma, som tom nu borjar lara sig nagra engelska ord, hennes skratt och hennes satt att forklara sig pa, Sia som ropar efter mig och Malin varje morgon. Och sa har vi ju BARNEN! Barnen i skolan klarar jag ej av att skriva av mig om annu, utan jag tanker tillagna dom ett helt eget inlagg nar jag kommit hem till Sverige. Det blir for tufft nu nar tararna borjar rinna. Men grann barnen, Nancy, Afsa, Tjofa, Frank, Rama, Mohammedi,Justin och manga fler. Deras glada ansikten nar de ser oss och kommer springande. Kommer sakna att lyfta upp dom i min famn och bara krama om dom. Sakna nar de skriker Picture picture.
Jag vet inte om jag skrev om den har handelsen i bloggen nagon gang? men de va for ca en och en halv vecka sen tror jag, da nagot riktigt kul hande. Barnen va ute och lekte, och jag var torstig och skulle ga och kopa en lask ( vilket kostar 2,50 svenska kronor har ), barnen borja joddla om att de ville att jag skulle ta bild. Jag filmade dom lite och tog lite kort. Sen nar jag stod dar och tittade pa deras overlyckliga ansikten sa kande jag bara: Barnen ska ha varsinn lask, ja menar herregud 2,50 kronor. Barnen var fran borjan 14 stycken, men de blev fler haha. Jag fragade om de ville ha lask, och nagra av dom skrek jaaa helt storm fortjusta och nagra verkade inte riktigt tro pa mig. Jag tog me dom till Sias kiosk, och helt plotsligt var det 22 barn haha + en kvinna och hennes bebis, jag bjod henne ocksa. Den stunden ar nog en av de finaste stunderna i hela mitt liv, barnen hoppade av gladje och skrek tack, de skalade med varann och krama mig i mangder. Joel som jobbade eftersom Sia var i kyrkan sa: De har kommer dom aldrig att glomma! Jag bade fotade och filmade barnen i detta ogonblick medans ogonen blev blanka av tarar, och bilderna pa de kommer, sa fort jag ar hemma i Sverige och vagar satta in mitt usb. Men de e sanahar stunder har i Tanzania jag kommer sakna. Den har mysiga hemtrevliga kanslan. Ingen stress, inga stressade och otrevligt sura manniskor. Har halsar man nastan pa varenda manniska man passerar, hemma tror dom man har nagot fel bara man ber om ursakt for att fa komma forbi pa ett cafe. Jag kommer sakna att fa prata swahili och skoja me kvinnorna som sitter ute varje dag och flatar haret, och jag kommer sakna att sitta och ata med Vicky och Tonny. Var mamma Vickys skratt ar sa underbart, och alla Tonnys uttryck, det finns ingen som kan uttrycka sig som han med ansiktet. Jag kommer att sakna vagen ner till stan, och how are you barnen vid den oranga bussen. Alla fargglada kvinnor som sitter langs gatan och saljer bananer, papaya, mangos och avocados till billiga priser.
Jag kommer aven att sakna Sarahs underbara skratt, och hennes allvarliga uttryck, all hennes fobi emot bakterier (Malin forstar), lilla underbara Fiona som aldrig ar ledsen, och som snart formodligen kommer att lara sig ga. Nar vi kom var hon en liten bebis i mina ogon, och nu ar hon en bestamd dam som verkligen ar sjalvstandig redan, och som forsoker prata med oss hela tiden. Lilla blyga men anda sa bossiga Armstrong, och nar han stoltt kommer springande och visar sina skoluppgifter. Jag tror jag faktiost skulle kkunna skrive en bok om Moshi, sa mycket finns det jag gillar med den har staden.
Koolbar och La liga kommer jag ocksa sakna, och aven om koolbar aldrig byter men an deras 3 spellistor sa gor det mig ingenting, for de spelar ALL MIN FAVORIT MUSIK!
Gyptian, Morgan Heritage, Bob Marley, 2 Pac, Collie Buddz, R kelly, Lil Wayne, Nicki Minaj, Trey Songz, P square, Beenie Man ja listan kan goras lang!
Och pa tal om musik sa kommer jag sakna grannen kameme:s musik som han spelar fram till typ 4 pa morgonen sa man inte kan sova. Igar kvall var de Busy Signal for full hals, ibland ar det Beenie Man och alla andra dancehall kungar, ibland ar det hip hop och ibland afrikansk gospel haha. hemma vet inte klubbarna vad musik ar, de spelar bara massa techno, och hur kul e de? me massa olika psyko ljud.

Gud jag vill bara skriva och skriva och skriva om mitt harliga liv har, MEN som sagt det finns de inte tid for, aven om jag nu forlangde en halvtimma, for maste kolla upp massa saker infor Zanzibar. For jag lamnar ju faktist inte Tanzania riktigt an. Det ar bara den 2:a December idag, och jag lamnar Tanzania den 17:e. Pa Mandag ger jag mig av emot Dar, och jag tror tom det kommer bli tuffare an att at farval av barnen faktist. For da maste jag saga hejda till Mama Vicky och kaka Tonny, men dom vet jag ju att jag kommer traffa igen, men kanns anda knas. Man har ju levt har i tre manader, och byggt upp ett helt nytt liv, och ett liv fullt av rutiner, sen ska man hem till kalla Sverige och an sa lange ar jag ju fortfarande arbetslos, men inte lange till hoppas jag. Ska soka massor sa fort jag ar hemma. Har massa projekt ider over saker man skulle kunna gora har i Moshi. Hursomhelst kommer det att vara en stor omstallning. Jag menar i Dar och Zanzibar ar det over 30 grader, och dar ska jag spendera min sista vecka.
Som det ser ut just nu sa lar jag vall hitta pa nagonting Mandag kvall i Dar med Allan och Alice, typ ga ut, eller ga pa bio haha, bio finns namligen i Dar eftersom det ar storstad. Sen pa Tisdag kanske vi ska till Kigamboni Island, de e typ en o i dar es salaam dar det finns en jatte vacker strand dar man kan bada osv, eller sa hittar vi nog pa nagonting annat. Sen tidigt Onsdag morgon tar jag farjan over till Zanzibar dar jag ska stanna i 7 natter, sen blir det over till Dar igen en natt och natten darpa hem till kalla Sverige och Stockholm Arlanda. Oju oj oj, kanns som sagt overkligt, kanns som det var igar jag sa hejda till mamma och gick igenom security kollen och emot gaten. tre manader ar VERKKLIGEN FOR LITE!
Nar det galler internet uppdatering sa kommer jag nog kanske uppdatera ifran Dares salaam och Zanzibar iallafall en gang, men mest tanker jag koppla av och bara njuta. Ska bli skont att fa ligga pa en strand och att fa samla tankarna lite, och grata av sig och tanka lite pa alla dom man kommer sakna sa mycket. Nu borjar de bli dags att sluta skriva, ska ga in en snabbis till mina vanners affar har brevid, och saga hejda ordentligt till Hosanna har pa internet. Ta hand om er!



Och har ska ni faktist fa en bild, barnens klassfoto som jag kopierade ifran Malins face. Jag ser ut som riksnorden 2010 sjalv, men det far vall duga:)


BLESS<3