thoughtsofavolunteer

Hej mina kara:)

ANTLIGEN ANTLIGEN kommer det en liten update ifran mig haha.
Men jag maste forsoka fatta mig kort, ilket inte ar min starka sida haha ( ni som kanner mig vet ). Men internet ar ju sa himla dyrt har pa zanzibar, sa far forsoka mitt basta.

Hursomhelst sa blev avskedet i Moshi mycket svart. Bland det tuffaste jag gjort i hela mitt liv. Att saga hejda till familjen, Sarah och Melki, barnen pa jobbet, grannarna och grannbarnen, alla vanner osv. Det blev mycket tarar och kanslor, och det gar inte riktigt att beskriva allt man kande. Barnens avslutning blev iallafall jatte lyckad. Vi hade med oss leksaker, ballonger, godis, snacks, juice osv. De var hur glada somhelst, men manga av de aldre fatta att de formodligen var sista gangen de skulle se oss, och darfor ar manga ocksa oroliga och ledsna. Alla ville sitta i vara knan och alla ville ha en del av oss, och det blev ett ordentligt grat och kram kalas. Speciellt nar i skulle krama om barnen och saga de ta svara orden, good bye. Tva av faoriterna Tausi och Nicole var inte dar, vilket var trakigt men samtidigt bra, for de hade vart riktigt tufft att ta farval av dom. Dock treaffade vi saklart Nicole tva dagar senare, vi var pavag emot dalla dalla bussarna, och sa horde jag och Malin hennes pipande stamma TEACHER CATIE, ja kollade dit och fick verkligen halla tillbaka tararna, dar stod hon lilla divan varan egna lilla angel med sin mamma. Hon kom springandes emot mig och jag lyfte upp henne i min famn och gav henne miljontals pussar och kramar. De enda jag fick ur mig var I miss you och I love you, nar hon svarade love you to sa kom tararna. Gud assa, om ja kunde forklara hur dessa barn har berort mitt hjarta, sa fort jag gar tillbaka till dessa dagar sa rinner tararna. Det hande aven en valdigt trakig sak under de sista dagarna i Moshi. Ett utav grannbarnen Mohammedi dog. Lilla underbara sota Mohammedi, bara ett och ett halvt ar gammal. Jag holl han i min famn bara nagon vecka eller nagra dagar innan. Han ramlade over den heta porridgen (groten) som hans mamma holl pa att koka till middag. Det ar tyarr en valdigt vanlig dodsorsak har i Africa. Alla vi grannar sorjde, och beklagade sorgen till familjen. Jag och Malin forsokte latta upp stammningen for grannbarnen och gav dem ballonger och klubbor. Lilla Tjofa och Affsa Mohammedis systrar fick varsinn liten mjuk flodhast. Ma lilla Mohameddi vila i frid, han var en ung pojke med hela livet franmfor sig, BLESS!

Det var aven tufft att ta faral av Melki och Sarah. De bada grat! Hade aldrig kunnat tro att de faktist skulle grata eftersom Tanzanianer ar valdigt tuffa nar de galler att visa kanslor. Men det fall tarar fran badas kinder, aven om de forsokte titta bort. Melki valsignade oss medans vi stod i en ring. Han tackade for all stod och all hjalp med barnen, for allt bra jag och Malin har astadkommit, allt vi har lart dom om varan skol kultur, all gladje och kunskap i har delat med dom, att vi foljt med till deras byar och sett deras liv. Att i har gett Armstrong chansen att fa ga i skolan, ja listan kan goras lang. Men han babbla pa om hur han aldrig i sin ildaste fantasi hade trott att det en dag skulle sitta vita volontarer i hans hem och ata hans frus mat tillsammans med hans familj. Att han skullefa traffa anglar som skulle besvara boner om hans son osv osv. ASSA JAG TROR INTE FOLK FATTAR HUR TUFFT DET VAR ATT SALJA ALLA TARAR SOM KOM! For jag ahr vaxt har i Tanzania. Innan jag kom sa grat jag for minsta lilla, har har jag fatt lara mig att salja tararna, vara stark, och vara glad for att jag lever, och se dessa loord som nagonting  betydelsefullt. Och to mig det gor jag. Allt Melki sa gick rakt in i mitt hjarta, och jag kommer nog att vara tillbaka i Moshi redan nasta ar forhoppningsis.

Att saga hejda till familjen ar ocksa riktigt tufft. Men allt gick valdigt fort, vi stod och vantade pa min buss som aldrig kom. Jag och Malin gick och kopte en liten matsack till mig sen hor jag Vicky ropa att min buss ar har. Ja gick dit krama om dom o tararna kom, men som Vicky och Tonny sa till mig och Malin varje dag under varan vistelse, deras hem ar varat hem, och vi ar valkommna nar vi vill. Och som de ser ut nu sa blir det en comeback snart:)

Bilder som hor ihop med detta inlagg kommer som sagt senare i efterhand hemma i Sverige:) Stay tuned!

Dar es salaam

Efter alla avsked var det dags att bege sig emot stora staden Dar es salaam. En bussresa pa 9 timmar som ar mycket jobbig. Dock var den inte lika jobbig denna gang som den var den gangen jag och Malin kom till Moshi, for nu kunde jag ju lite swahili, och kunde prata lite med killen vid sidan om mig pa bussen.
Det var bade jobbigt men samtidigt underbart att titta ut genom fonstret och se DE UNDERBARA TANZANIA!
Jag kande verkligen en I MADE IT kansla, jag klarade av det, MIN HOGSTA DROM! Nu vet jag att ingenting ar omojligt, jag maste tro pa mig sjal mer.
Val framme i Dar blev jag mott utav Allan min andra bror, han pluggar ju juridik dar. Han tog mig till mitt hotell och darefter gick i ut och kakade och tog det allmannt lungt. Vi avslutade kallen med nagra ol, sen sa var jag tvungen att ga hem och sova efter den langa resan. Dagen efter var riktigt rolig. Allan motte upp mig id hotellet, och jag fixade min biljett till farjan, plus lite andra arenden. Darefter tog vi bussen till omradet dar han bor, hos en av sina morbroder. Jag sager bara en sak, jag ska som sagt ALDRIG mer klaga pa lanstrafiken. Och de sa jag efter att ha akt med Moshis dalla dallas, men efter att ha akt med Dar es salaams dalla dallas sa ska jag evrkligen aldrig mer gora det. Tank att folk gar igenom sana bussresor varje dag, jises, livsfarligt, fattar inte hur de vagar hanga ut sadar. Hade riktigt javla nacksparr efterat eftersom jag inte kunde sta upp rakt. Allan skrattade men led han ocksa. Vi kakade lunch pa nan random lokal resturang, sen promenerade vi hem till honom, dar Alice min afrikanska syster ocksa vantade. Vi chillade lite hemma hos Allan, sen drog vi och motte en av Vickys alla syskon, hennes syster Caroline, och sen traffade jag aven en av hennes broder Bruno. Dom ar ju en san himla stor familj, tolv syskon. Caroline var riktigt rolig och krama om mig fleRA GANGER OCH ILLE TA MED OSS TILL EN PUB SA HON KUNDE bjuda pa ol. Hon berattade att hon hade bott i Sverige i ett ar ihop med Sylia vickys syster som bor i Helsingborg, efter nagra ol borja hon snacka svenska  hahahaha HUR KUL SOM HELST!Precis som alla andra i Vickys familj fick hon en att kanna sig hemma, alla ar verkligen sa underbara. Det borjade bli sent och jag och Allan var tvungna att bege oss, men forst tog vi en Bajaj, en sorts indisk trehjuling transport som typ ar livsfarlig ahhahaha, men det ar en riktigt kul upplevelse i Dar traffiken hem till Caroline, dar fick jag traffa hennes jatte gulliga son Hans. Efter vi hade varit dar sa drog jag och Allan till en mysig pub, och darefter en mysig resturang, sen var det dags att bege sig hemmat, eftersom paradiset Zanzibar vantade dagen darpa.

Zanzibar

Allan foljde med mig till farjan morgonen darpa och sag till sa att jag kom pa ratt bat haha. Och nu befinner jag mig allsta har i paradiset Zanzibar, UNDERBART!
Mina dagar har finns det egentligen inte sa mycket att beratta om, forutom att det har varit HAKUNA MATATA!
Jag har legat och pressat i solen, och njutit av det turjosa vattnet, och av den goda sea fooden. Hangt med massajer pa stranden och snackat swahili med alla underbara manniskor pa hotellet haha. Igar var jag i stonetown, dar jag gick en guidad tur ihoip med tva tyska kvinnor i de gamla slav kammrarna, och darefter ut till kyrkan breid, och aven i sjalva slavmarknadmuseumet. Hade en jatte bra guide som hette Christopher aka Morgan Freeman som han sjal sa hahahahah, och han var faktist aldigt lik. Kul bara att flera andra pa mitt hotell med hade aft han och han kor ju saklart samma skamt med oss alla.
Idag var jag pa en helt AMAZING delfin tur! Jag, en tjej fran Australien och hennes pojkvan ifran Zimbawe. Valdigt trevliga manniskor. Vi akte ut med en botorbat ut pa den underbara indiska oceanen, och sen skulle vi ju da snorkla bland de vilda delfinerna. Snacka om att jag var nervos. Det gick all hyffsat, jag sag delfinerna bra och det kandes overkligt och det var ju de viktigaste, dock hade jag de lite tufft med snorklingen da man skulle folja efter dom haha, da sag jag knappt ingenting, medans paret jag akte med va med om den VERKLIGA OTROLIGA UPPLEVELSEN! Men de hade snorklat massa forut och var dessutom dykare, sa det var ju en piece of cake for dom. Men underbart var det, och det kandes lite som en drom. Var dock svart att ta bra bilder tyvarr. Sa Anna P om du laser, nu forstar jag avrfor de var svart for dig och Anna o att ta bra bilder nar ni gjorde de i Australien. En till rolig sak ar att de har bott tva andra svenskar pa mitt hotell, Lars och Irene ifran Stockholm. Mycket trevliga, trakigt bara att de akte hem idag. De har varit mitt middags sallskap nu varje kvall. De va vall runt 45 50 ars aldern skulle jag tro. Men nu maste jag avsluta mitt skrivande, maste ta mig en dusch, och sen ska jag nog ata nagon riktig god mat ihop med en kall ol:) Ta hand om er bilder kommer mina vanner!


BLESS<3