thoughtsofavolunteer

Hej igen :)

Jag lovade ännu en uppdatering, så nu får ni den:).

Ja....vad ska man säga och vart ska man börja? Jag har sagt det många gånger förut, och jag säger det nu igen, jag skulle kunna skriva en hel bok, tom kanske tusen böcker, om allt jag fick uppleva, under mina 3 månader som volontär.
En volontärresa är väldigt speciell. Jag minns hur jag läste igenom mitt material jag fick utav volontärresor innan jag åkte. Det stod en massa om olika faser man skulle gå igenom,k vanliga kulturkrockar osv.
Jag ska erkänna en liten klishe, men ingenting blev som jag hade tänkt mig. Man målar ofta upp precis hur resan ska bli, iallafall är jag bra på att göra sånt, gör inte det. Resan blir ändå alltid TUSEN gånger bättre. Man ska inte måla upp för mycket bilder hit och dit, det fick jag framförallt lära mig i Afrika, HAKUNA MATATA, betyder inga bekymmer. Många av er känner säkert igen de två orden ifrån Lejonkungen?, det är nämligen swahili,         (språket man talar i Tanzania, Kenya och lite i resten utav öst afrika), men det är inte bara ord, utan mer utav en livsstil i Afrika. Man tar det lungt, tar dagen som det kommer, man lever dag för dag och det är no stress. Ni som har varit i tex Tanzania eller i något annat afrikanskt land vet vad jag menar. Attityden till livet är
SÅ ANNORLUNDA där. För mig med en väldigt stressad personlighet, och som alltid levt tillsammans med stressade personer vad det väldigt skönt och precis vad jag behövde. Så mycket tid som jag bara ägnade till att gå promenader och se mig omkring, så mycket tid jag ägnade mig åt två utav mina största intressen:Läsa och skriva, så mycket tid jag spenderade med att bara njuta, men mest utav allt, så mycket tid jag spenderade på att SKRATTA!
Jag vet inte hur många gånger jag skrattade så jag nästan grät, både hemma med vår underbara familj, och på jobbet med Sarah och Melkie och alla våra underbara barn. Eller bara när man tex gick över till Sia och handlade lite tvättmedel eller läsk.
Varje morgon jag och Malin promenerade till jobbet och hon ropade:

- Jambo rafiki

till oss. Alla grannbarnen som kom springande emot oss så fort de fick chansen.
Jag kände mig så glad, så lycklig och så levande, men framför allt kände jag mig BEHÖVD, det var så skönt att slippa all materiell stress som råder i Europa. All onödig utseendefixering, lyx , falska människor, ja you name it. Istället kändes det som att man varje dag gjorde nytta, och att man varje dag inte bara gav och gav som man ofta gör här hemma. Folk kör över en hit och dit. I afrika ger man, sen får man så mycket mer tillbaka. Alla hjälps åt, och de spelar ingen roll hur lite du har. Det gör mig tårögd att tänka på hur annorlunda mitt liv här hemma är, till skillnad ifrån livet jag levde i Moshi.
När jag precis kom hem hade jag en viss tendens att jämföra precis ALLT me Tanzania, vilket jag gör på sätt och vis nu också, men när jag kom hem var jag ofta ledsen, och kunde bara tänka på alla barnen där. Jämförde priser och tänlte för mig själv när jag handlade tex min största last som cola, att oj colan va så mycket billigare där, och typ den här colan kunde räckt till si och så.
Samma sak på mellandagsrean när jag fynda några koftor, då tänkte jag, att varför köper jag egentligen dom här, och så skämdes jag för att jag insåg att jag är mer västerländskt skadad än vad jag trodde. Men efter ett atg så har jag ju sakta men säkert återgått till mitt gamla liv, och NU har jag insett......att jag faktist INTE lever likadant, thank god!
För det första så sponsrar jag och malin Armstrongs skolgång, vilket är de största någon gjort för honom och hans familj, och han kommer att vara så tacksam i framtiden när han inser hur¨mycket det betydit för honom och hans familj.
Jag har gjort någonting många i min ålder aldrig skulle våga, faktist. visst många åker iväg och pluggar, eller luffar i Thailand och ligger på stränder och solar, eller drar iväg på ett au pair år (inget fel med det ), men det är inte många som tar modet till sig att ställa sig själv frågan? Vågar jag föändra mitt liv? åtminstonde försöka? vågar jag hjälpa de som verkligen behöver hjälp? vågar jag åka till ett U land utan speciellt mycket att förvänta mig? Ja det är mycket jag faktist är riktigt stolt över. Jag har växt något så otroligt, och jag har nu fler mål i livet. Ett utav dom målen är såklart att åka tillbaka, och det blir förmodligen redan i år. Till November eller December. Jag vill gärna då volontärarbeta igen, men tänker då sköta allting själv väl på plats, nu när jag har många kontakter och en familj att bo hos.
Allt här i livet handlar om kontakter, så alla ni som funderar på att åka iväg och resa, vad det än är ni vill göra , TVEKA INTE!

Det jag skriver kanske mest känns som upprepningar eller svammel, men det är liksom svårt att skriva det på ett speciellt sätt. Det känns bättre att bara go with the flow, bara låta fingrarna flyga fram fritt över tangenterna.
Men det jag verkligen kan säga är att jag kom tillbaka till verkligheten här i Sverige fort. Jag var sjuk, och rätt som det var så var det jul, och alla var stressade, men jag levde i min lilla hakuna matata värld och försökte lugna ner mina nära och kära. Men efter ett tag insåg jag att de inte var någon mening, för de har inte vart i afrika och upplevt det jag upplevt. Tråkigt men sant, så efter ett tag kom man ju själv såklart tillbaka till sin verklighet här hemma. Bland annat därför mina utlovade uppdateringar här i bloggen blev försenade.
Och inte bara de, jag var tvungen att söka jobb på direkten, jag var trött på att gå runt arbetslös och känna mig som en loser hemma i Eskilstuna, och jag verkligen atckar mig själv för att jag låg i och gjorde det. Sökte jobb efter jobb, och nu har jag fått ett tim vikariat på en skola/fritids här i min hemstad. Jag har jobbat där i ungefär en månad nu tror jag? eller omd et är lite mer eller mindre?, skönt känns det iallafall. Att ha rutiner är det bästa, och sen att jag tjänar mina egna pengar igen. Jag har även öppnat ett sparkonto där jag lägger undan pengar till min nästa Tanzania resa varje månad, vilket känns underbart.

Det känns som att jag är på god väg emot något.

En sak jag inte kan dölja, är min saknad efter Afrika, min saknad efter Tanzania, min saknad efter Moshi, min saknad efter mina familjer där nere. Visst jag mailar, pratar på Facebook/skype, sms osv, men man kan inte låta bli att hela tiden tänka på dem. Och sen alla barnen, det är ju skillnad med dom. Man vet inte om det var sista gången man fick krama dom? sista gången man fick se dom? sånna saker känns tufft och jobbigt.
Dock gav vi ju dom alla varsitt kort där vi på baksidan skrev våra mail adresser och att de gärna skulle höra av sig i framtiden, vilket jag självklart hoppas att några av dem gör. det hade varit så häftigt.

Jag saknar också miljön, och området Soweto där vi bodde. Jag saknar lukten av brända soppor, och allt damm. Kanske låter jätte knäppt, men jag saknar faktist det. Jag saknar den röda och bruna jorden, och jag saknar allla mysiga små butiker. All vacker musik, och alla små pubar med Reggae,
Jag saknar vår favoritbar koolbar, och klubben La liga dit vi brukade åka och dansa. Ja listan kan göras lång, men jag tänker inte sitta och deppa ner mig för mycket, för jag har ärt mig hur dyrbar tid är i Tanzania, och jag tänker försöka leva lungt och avslappnat här i Sverige, och se framot eftersom jag vet att det här ej var sista gången jag satte min fot på Tanzanias mark.

Det känns som att det är mycket som snurrar runt i mitt huvud nu, och attd et är så mycket jag fill nå nerskrivet, men känner att det jag nu skrivit får räcka för en tid framöver. Då och då kommer nog mycket speciella tankar kring min resa dyka upp i huvudet, och då kommer jag att sätta mig och skriva här, men fram tills dess får ni vänta och se vilka roliga bilder jag lägger upp nu i de gamla inläggen som saknar bilder. Får se om jag börjar med det redan ikväll, eller om jag väljer att ligga och dega framför tv:n istället, med tanke på att det kommer att ta tid, och jag kommer förmodligen jobba imorgon.
Men förutom bilderna så tänkte jag faktist göra ett eget litet inlägg till alla barnen på Shining star, så ni får e n chans att få se precis varenda en av dem :) sen skriva ett litet stycke om var och en:), bra ide va? eller vad tycker nI? kommentera mer än gärna. Inlägget om barnen dyker som sagt upp i veckan och likaså lite bilder här nu vart efter, ni får skrolla er bakåt i tiden utav min resa.
Sen så vill jag försöka lägga ut lite filmer också, men tyvärr har ljudet hamnat före i alla filmer :S vilket är lite tråkigt, verkar inte gå och fixa heller, men någon film framöver kan jag nog lova er:)
Har ju så så många underbara, men de blir verkligen inte lika kul när ljudet liksom ligger ett snäpp före, och jag som krigade sådant me mitt filmande hahaha (Malin vet;).

Här kommer lite vackra bilder jag googlade fram :)












BLESS<3

Hej alla kära läsare:)

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja?, det känns svårt, och faktist lite jobbigt.
Idag är det den 27 Februari 2011, mer än 2 månader sedan jag kom hem ifrån Tanzania, mitt älskade Tanzania.
Jag har länge länge utlovat en uppdatering, som tyvärr ej blivit av... varför? jag vet faktist inte? helt ärligt.
Jag tror det har kännts lite jobbigt, jobbigt att behöva inse att man är hemma nu, i den kalla vinter vardagen.
Man inser själv inte, hur fort man faktist kommer tillbaka till den "svenska verkligheten". Men samtidigt så känns det ibland inte som man landat helt heller?, det är en riktig konstig känsla.
När jag kom hem så befann jag mig lite i ett så kallat chock tillstånd, och som ni vet så var jag ju med om en
HEL DEL under min "så kallade hemresa".
Förutom att mitt flyg, och resten utav alla flyg på Schipols flygplats i Amsterdam blev inställda den 17:e December, så blev jag SJUK!
Med tanke på hur länge jag kan förklara och babbla om saker så ska jag försöka fatta mig kort.

Under allt flygkaos som rådde , så började jag känna mig frusen. alldeles slut och vimsig. Jag ahde stått i köer efter köer, vissa 3 timmar och vissa 5 timmar. Ombokningsköerna va flera kilometer långa, och människa efter människa gav upp och gick ur kön, till slut även jag likaså. Vissa hade tålamod och stannade kvar. Jag blev hänvisad till en annan kö där jag skulle få chans till att få stanna på hotell över en natt eller två. Det var nämligen så att jag var tvungen att förbereda mig på att kanske inte få komma hem förrän den 20:e December istället för den 17:e. Självklart var man förbannad, orolig och mest av allt ledsen. Jag var ju liksom inställd på att få komma hem och bara få koppla av efter den långa flygresan ifrån Dar es salaam, men tji fick jag.
Och mitt under all denna kaos, blev jag alltså sjuk. Under den första natten som jag spenderade i en fåtölj på flygplatsen så kände jag mig frusen, antar att det var en liten väder chock, även om jag befann mig inomhus på en varm flygplats, dessutom satte ju stressen igång kroppen rejält. Hursomhelst så frös jag så mycket så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag hade länge under dagen varit nära till tårar, och klockan sex på morgonen efter ingen som helst sömn alls så valde jag att ställa mig i den två timmar långa service kön, som jag tillslut fick gå ur, för att kunna springa till toalletten för att kräkas. Efter det hade jag fått nog, kön var nu lite mindre så jag fick räkna åtminstonde med en timma (är chockad idag att MITT tålamod klarade av detta), när jag var framme så rann allt ut, tårarna spruta och jag sa som det var att jag hade rest hela vägen ifrån Afrika, att jag kände mig sjuk och svag och att jag inte någon laddare till min telefon osv osv. Tyvärr var ju inte servicen på topp, men vem kan anklaga kvinnan för det med tanke på kaoset som rådde, visserligen jag där på plats haha, men idag kan jag ju vara lugn. Hon hänvisade mig till sjukstugan de hade där på flygplatsen, och för er som inte vet så är Schipol en av världens största flygplatser, och därinne kör de omkring små typ taxi bilar som man kallar för caddies, som är till för att hjälpa vilsna personer som jag själv;)

Insvept i 3 filtar tog han mig till sjukstugan där jag fick genomgå en läkarundersökning. Det visade sig att jag hade 40 graders feber. Läkaren som undersökte mig var orolig för att det kunde vara Malaria, och ville inte ta några risker. Han skickade mig därför omedelbart till ett sjukhus.....i Amsterdam!
Jag kan inte förklara min rädsla när de förklara för mig hur allvarligt det var, men samtidigt var jag så slut, så det fanns ingen tid för att protestera. Jag ahde aldrig legat på sjukhus tidigare i hela mitt liv, så nervös var jag.
Jag kan ju säga att man kände sig lite utav en kändis med riktig VIP treatment. Läkarna på flygplatsen ringde efter en taxi, som kom väldigt fort. Taxi chauffören hade med sig en rullstol som han skjussade mig ut på, igenom hela flygplatsen och igenom all denna kaos bland hundratals människor från världen över, som var upprörda över sina inställda flyg. Och där gled jag ut hehe.
Taxin körde mig till sjukhuset där jag fick hjälp nästan direkt. De tog en massa massa prover, och som vanligt blev de jätte svårt för dem att hitta en ven i mitt armveck, så de fick hålla på jag vet inte hur länge, de spände åt och de bad mig trycka och hit och dit, men inget hjälpte, till slut körde de in nålen i min handled istället och jag säger bara AJ!!! Jag som är så spruträdd också. Minns inte så mycket mer förutom att jag grät och sa:

- Please let this nightmare be over, please no more, please it hurts, hahaha herregud, men såhär i efterhand så måste jag få skratta lite åt det.

Lite senare blev jag väckt av ännu en typ labb läkare som skulle ta blodprover ifrn mitt finger, som hon sedan smeta ut på glasbrickor, hon gick sedan iväg och sa att om en halvtimma skulle de ha svaren ifall jag hade malaria eller inte, hon passade också på med att skrämma upp mig genom att säga att om det skulle vara malaria, så skulle jag kunna få ligga på sjukhus upp till 2 veckor, vilket skulle betyda att jag ahde missat jul och nyår hemma i Sverige, som tur var visade testerna något annat.

Jag hade inte Malaria, utan bara någon sorts influensa bakterie som var lite starkare och kunde därmed åk tillbaka till flygplatsen för att kriga bland allt folk om en ny flygbiljett hem.
Jag hade själv dock för länge sedan insett att jag inte skulle orkat de, så jag bad snällt läkarna på flyplasten att göra allt de kunde, och tillslut löste de allting åt mig, de ombokade mig på ett flyg som skulle gå klockan 20.00 på kvällen, och det eda jag kunde göra var att gråta och pusta ut.
Resten av dagen fick jag spendera med en skön Caddie snubbe som körde runt mig på rullstol där jag satt insvept i alla filtar hahaha. Han var tom sjysst och gav mig en check så jag kunde handla på Mc donalds, fick dok i mig nästan ingenting av maten, men ändå en fin gest.

Han körde mig sedan till min gate där det låg kvar några av de 200 tältsängarna schipols personal hade ställt ut dagen innan, som jag hade oturen att ejdå få sova i. Men nu så, han bäddade ner mig i en tältsång med sovsäcken som fanns plus de filtarna jag ahde plus två till. Där låg jag sedan och sov, fram tills att jag hör en flygröst säga att vi bytit gate!!!!!!!!!! NOOOOOO var min enda tanke, det var långt till den gaten, och han som skulel köra mig på rullstolen skulel ju komma om ett byte skedde, men jag orkade inte vänta på honom, så jag tog mig försiktigt till den nya gaten, där jag satt bland massa trötta och glada svenskar som äntligen skulle få komma hem, de kollade på mig som om jag vore döende, jag förstår dom, jag lär ju inet sett så uppåt ut. Och när det var dags att boarda så kom han där springandes, rullstolsmannen, som hade letat efter mig som en tok hehe, han pratade med flygvärdinnorna, och han fick rulla på mig först, först utav alla, haha så himla pinsamt.
Istället för att sitta upp efter att lysena hade släckts väl uppe  i luften , så valde jag att ligga ner. Flygvärdinnorna var jätte snälla och kom och tittade till mig då och då.

Väl framme på Arlanda stod de en kvinna med rullstol och väntade på mig, vid det här laget tyckte jag det avr pinsamt och ville bara se min pappas ansikte och få komma HEM!
Men hon körde mig först till väskorna, där såklart inte mina väskor fanns med på rullbandet eftersom det hade blivit kaos med allas bagage efter all kaos nere i Amterdam. Vi skulle då anmäla de i kassan där man anmäler borttappat bagage, och då när jag ger dem siffrorna på mitt bagage visare de sig att mina väskor redan finns där, de hade då kommit med de tidigare flyget. Sånt får absolut inte hända, bagaget får aldrig lämna en flygplats innan människan, men vid de laget brydde jag mig inte ett skit, utan jag var överlycklig över att mina saker fanns där.

Hon rullade ut mig till ankomsthallen och där stod pappa hahaha, ja vad mer kan man säga än att det var en DRAMATISK hemresa. Inte bara hela volontär resan i sig fick mig att växa som människa utan även hemresan som var sitt eget lilla äventyr. Många hade nog inte pallat med trycket därborta vill jag lova.

En sak jag också LOVADE;) var att detta inlägg skulle bli kort, eller aa att berättelsen om min hemresa skulle bli kort.....ja ni ser ju hur det gick med det;), men men nu vet ni. Och istället för att göra detta inlägg längre så tänkte jag nu direkt efter skriva ett till inlägg som enbart ska handla om mina känslor efter resan, hur jag landat osv osv:)

Tänkte dock nu passa på att dela med mig lite utav några roliga bilder;) :



En lite halv sliten Caitlin som fortfarande tror att hon ska få komma hem till Sverige under rätt tidsram!



En lite mindre glad mig mitt i natten som har svårt att sova med sin 40 graders feber hahahaha, va ju tvungen att verkligen förmedla känslan!



Min sovplats för natten!



Schipols flygplats!



Kom hem till mamma ute i Sundbyholm ca. klockan två på natten om ajg inte minns fel? Gick direkt och la mig, och morgonen därpå möttes jag utav detta VÄDER! Lite skillnad mot vad den 35 graders värme jag ahde haft i Zanzibar och Dar es salaam mina sista två veckor i Tanzania.



Febern hade här sänkts till 39,4 !











Jul hos mormor och morfar ute i Hällby:) Skönt att man slapp spendera den på ett sjukhus i Amsterdam!



Emma och jag ute på Harrys några dagar efter min hemkomst :)



Jag på Nyårsafton innan alla festligheter ägde rum!



Tack för mig :) haha!


Sådärja, nu fick ni se lite vinter bilder också, och inte bara bilder ifrån mardröms flygplatsen.
Och förutom inlägget jag nu eller ikväll tänker skriva, det jag nu utlovade om känslorna om att komma hem landa, verkligheten osv, så har jag ju också lovat att i efterhand lägga in alla safari bilder, bilderna ifrån paradiset zanzibar och barnens avslutning, och ja alla händelser som skedde efter tråkigheterna jag och malin råkade utför med våra usb:n. För er som ej tidigare läst så bloggade vi ju ifrån ett internet cafe under vår tid som volontärer i Moshi, och våra usb:n blev utsatta för virus , så alla våra bilder låste sig lagom till safarin. Och amn kan ju inte åka på en safari i afrika utan att ta bilder, speciellt inte när de gäller nationalparker som Serengeti och Ngorongoro. Vi fick helt enkelt köpa nya usb:n och nya minneskort.
Så därför kommer jag att behöva lägga upp mååånga måånga bilder, ska försöka lägga upp lite ikväll, men annars blir de nu i veckan, ni får helt enkelt hålla utkik:)

BLESS<3

Hej:)

Det blev en kort halsning, varfor? for att jag ar forbannad. Mitt flyg hem till Stockholm Arlanda blev installt, sa de blev inte bara fem timmars vantan, utan istallet ett helt dygns, och mer blir det formodligen. Jag ska overnatta har pa flygplatsen, har setat i en hotellko i ett ex antal timmar, men gav till sist upp efter att fa hora att alla skulle vara uppbokade. Som de ser ut just nu sa kommer jag inte fa komma hem imorgon heller, utan pa Sondag, great JIPIIII NOT! Ar sa himla trott, sliten, ledsen mm. Orkar bara inte med de har, nu nar jag var sa installd pa att af komma hem. Detta var min storsta fasa, och den blev till verklighet. Nu har Schipol lugnat ner sig eftersom manga har checkat in pa hotell, men dagen har varit fylld av kaos. Kvinnor som sprungit runt gratandes och fortvivlade med deras spadbarn, borttappade bagage, borttappade barn, borttappade mobiler, tom ett slagsmal. Folk har statt och skrikit pa personal, och ett helt fotbollslag tjejer i 14 arsaldern har setat ochbokstavligen STOR TJUTIT over att deras bagage forsvunnit, och de skapade varsta Sunset Beach dramat nere i hotellkon. En kvinna kom och gav dem godis som kompensation herregud hahaha, och jag trodde jag var en drama queen. Lite tarar har det blivit for mi del med, mest pga att jag ar sa himla trott, och var sa installd over att fa komma hem. Hade man vetat att det har skulle handa hade man ju kunnat stanna en natt i varma Tanzania, istallet sitter jag har utan vinterjacka. Men det ar ok for det ar ju relativt varmt har inne. Min mobil har dessutom varit urladdad enda sedan jag kom fram till Amsterdam, trodde laddaren var i mitt handbagage, men tji fick jag, den lag i mina incheckade vaskor, och inga pengar pa luren har jag heller. Fick lana en ryss mans lur och ringa pappa, eftersom payphone telefonerna var tillfalligt avstangda. Just nu skulle jag kunna svimma och falla ihop utav trotthet narsomhelst, och jag kan inte lata bli att tanka vad som kunde ha hant om jag statt kvar i hotell kon, men det gick inte jag blev helt enkelt for frustrerad och rastlos. This is Europe, haraka haraka (skynda pa swahili), ingen javla hakuna matata nagonstans. Vill bara tillbaks nu, och de ska jag se till att jag far snart. Klarar inte av kyla, stress, irriterade rika manniskor som gar rakt in i en med sina stora vaskor och tranger sig i koer och tror att de ar battre an andra for att de kan handla upp hela tax freen, blaaaaaaa ar sa forbannad!!!! och alla bocker i book store affarerna ar pa tyska eller hollandska, typ inga pa engelska, men ar anda for trott for att lasa nu. Ar ocksa radd for att somna eftersom nagon bara kan ta ens bagage, sen vill ajg vara vaken till klockan.06.00 da jag ska forsoka boka om min biljett, forhoppningsvis redan tills imorgon och inte Sondag. Om jag maste aka hem pa Sondag sa overvager jag nog hotell, men an sa lange skit samma, kanns battre att overnatta har och ha koll pa laget, man ar ju en fighter, hotell ar for mesar haha ne, men som sagt, kan ju vara skont att ha laget under kontroll. En sak ar iallafall saker, och det ar att jag ska sova det forsta jag gor nar jag kommer hem, en hel dag om det sa behovs, efter detta mardroms scenario jag nu befinner mig i. Och jag som trodde jag skulle fa komma hem och gosa med min lilla Tindris och fa ata mammas lasagne, nehepp! Ar ocksa lite smatt orolig over mitt bagage?? Nastan alla jag fragat sager att jag inte behover oroa mig och att de inte aker nagonstans om inte jag aker nagonstans, nagra har sagt att de kan komma till Stockholm, dock tycker jag det later valdigt konstigt med tanke pa att inga flyg gatt dit sen jag kom? i vaskorna ligger ju da alla mina julklappar till alla nara och kara. Dock bara materiella saker, inget att grata blod over, men det vore ju kul om man fick ge bort dom som man tankt. Jag far helt enkelt se denna situation som en lardom, inte bara Tanzania resan har gjort mig starkare utan aven bara den ahr upplevelsen, kanske vad det de har gud ville? Det gor mig hur som helst bara starkare och mer resevan, nu vet jag atminstonde vad jag ska gora nasta gang om nagonting sant har sker. Sen maste jag faktist halla med om en sak som en kille sa till mig i service kon, tacka gud att det inte ar den 23:e,22:4e eller den 25:e idag, tank att vara fast sahar over jul, det hade inte kannts sa kul. Och man far forsoka se de pa den positiva sidan, tex jag, visst jag ar sjalv och det ar jobbigt, men jag ar ung och ingen foralder. Jag lider verkligen med alla aldre, rullstolsbundna och alla familjer med barn och spadbarn som jag sett. Kan inte ens tanka mig vilken mardrom det maste vara for dem att halla barnen lugna och underhallna. Kan heller inte lata bli att tanka pa den lilla afrikanska flickan jag skrev om i det tidigare inlagget. Tank att dom ska hela vagen till Usa, och nu ar de fast har, efter en redan sa lang resa. Ett riktigt aventyr for den lilla tosen. Aja nog filosoferat, skont att fa skriva av sig lite iallafall. Har atminstonde batteri pa min ipod sa ska atminstonde forsoka vila lite nu medans jag lyssnar pa lite lugnande ballader. Maste bara forsoka hitta en sovplats, sofforna ar ju en aning smockade, folk ligegr och sover overallt. En svensk familj jag prata med sa att en kvinna sagt till dom att de skulle stalla in 200 taltsangar?? later skumt? I believe it when I see it haha. Men om de blir sa ska jag ha en av dom 200.

Dags att bege sig pa jakt efter sovplats och toalett, hoppas ni alla far sova gott atminstonde:)


BLESS<3

Hej mina kara:)

Jag har lamnat mitt underbara, vackra och varma Tanzania, och befinner mig nu pa schipols flygplats i Amsterdam. Maste erkanna att jag faktist ar lite i chocktillstand. Jag tittar ut, och jag ser bara vitt, TJOCKT med sno!!! Det ar typ snostorm ute, och jag hor har av en kvinna som sitter brevid mig och pratar i mobil att hennes flyg till Landvetter Goteborg ar forsenat. Hoppas verkligen inte att mitt blir forsenat, har redan varit har i typ 2 timmar och har tre timmar kvar innan jag kan boarda ombord. Blev en liten caffe pa Starbucks for att varma sig lite, men fryser fortfarande galet mycket. vagar inte ens tanka pa hur kallt det ar hemma i Sverige.
Som jag skrev i mina tidigare inlagg, sa har jag vaxt som manniska mycket under denna resa. Jag har inte gratit alls mycket, om man jamfor med vad jag tidigare gjort i liknande situationer, avsked osv. Men nu har pa Amsterdam sa kom faktist tararna. I Dar es salaam var jag alldeles for trott for att tanka, utan satt bara och smsa alla mina afrikanska vanner, och lyssnade pa musik for att fa tiden att ga. Handlade ett jattefint fotoalbum som jag ska pyssla med nar jag kommer hem, och en jattefint hangsmycke utav afrikas kontinent som jag ska gravera nagon fin text i nar jag kommer hem. Allting gick valdigt smidigt i ovrigt, och det var annu en gang kul att prata swahili med alla som jobba pa flygplatsen haha. Alla fragade om jag gillade Tanzania och om jag skulle komma tillbaka, jag svarade ju givetvis ja, och det ar inom snar framtid:);
Medans jag satt och vantade sa traffade jag ett amerikanskt par, som hade ett underbart litet liv med sig. En liten Afrikansk flicka som de hade adopterat ifran Arusha som skulle fa folja med hela den langa flygresan hem till Usa for att starta ett nytt liv. Tyckte det var lite maktigt pa nagot satt att sitta dar brevid den lilla bebisen och se vart hennes resa borjar. Hon kommer ju formodligen sjalv inte minnas denna dag, men foraldrarna var mycket lyckliga. Mamman hade bott i Tanzania i tva ar, for de maste man gora for att fa adoptera ifran Tanzania, och hon berattade om den langa proceduren, alla forberedelser, pappersarbete osv. Hon beratta att de aven har en son som ar adopterad ifran Kenya. Alla pa den lilla flygplatsen ville fram och halsa pa lileln, hon var sa OTROLIGT SOT och VACKER, och sadar riktigt charmig. Hon paminde mycket om Fiona, och bara nar jag skriver ner Fionas namn far jag ett stort leende pa lapparna, vilket litet charmtroll:)
Hursomhelst sa matse jag ju beratta lite snabbt om min sista kvall och dag i Tanzania:).

Efter att ha uppdaterat i Stonetown sa vagade jag mig ivag till mat marknaden som skulle vara valdigt rekommenderad. Den lag bara tva minuter ifran hotellet, sa det var inte svart att hitta alls, sen sa har jag ju faktist fatt mer sjalvfortroende nar det galler mitt lokalsinne, det ar bara och kora pa, gar man vilse fragar man ju bara nagon; Men jag gick ju inte ens vilse utan jag hittade direkt. Det var svart att fa bra bilder med min kamera, eftersom det var morkt, men lyckades knappa tva som jag lagger in har sen senare i efterhand. Jag gick runt och forsokte bestamma mig ifran vilket stand jag skulle handla, alal tjoade ju saklart efter en och ville att man skulle handla hos just dom. Allt sag sa otroligt gott ut sa det var svart att bestamma sig. Men till sist kopte jag en kycklingspett, en grillad shrimp spett, och en tandori lobster spett + lite sallad. Matmarknaden ligger langs med vattnet sa jag satte mig brevid nagra afrikanska tjejer vid piren. Vi borja prata med varann och det visa sig att tjejen var ifran SOWTO I MOSHI HAHAHAHA, av alla stallen sa kommer hon ifran dar jag bodde och jobbade. Hon blev riktigt glad nar jag berattade att jag volontar arbetat dar och alskar staden och omradet och att jag sjalv vill flytta dit en dag. Varlden ar verkligen liten haha.
Morgonen darpa tog jag farjan over till zanzibar, och darefter taxi till mitt hotell Jambo Inn, samma hotell som jag bodde pa sist, tom samma rum haha, rum 109. Allan hade skola sa jag letade upp en kina resturang forst for att kaka lite lunch, efter ett tag kom han dit och vi sallskapade till mit hotell. Jag visa alla mina bilder ifran Zanzibar medans vi planerade kvallen. Det blev kvall och vi fixade till oss och drog sedan till samma mysiga pub som sist, satt och pratade i nagra timmar innan vi akte till nasta stopp IRISH PUB for att mota upp Alice. Och snacka om att vi dog av garv nar vi kom dit. Allan kande inte till stallet sa bra, utan det avr Alice som skulle dit me lite vanner for att sjunga karaoke. Och nar vi kommer dit sa ar det bokstavligt nastan BARA MZUNGOS hahaha = Allan och nagra fler afrikaner. Jag skoja me Allan och sa oj, helt plotsligt ar jag inet i minioritet langre, och vi bada kunde inte lata bli att skratta. Kandes som jag befann mig i typ Tyskland eller nagot. Det var hur manga tyskar och britter som helst, inet sa konstigt nar det ar en irlandsk pub haha, det ar ju ingen hemlighet direkt att Britter och tyskar gillar att festa till det. Vi vantade in Alice och jag traffade aven Allans roliga room mate, och efter ett tag drog vi vidare till en klubb som jag tror hette Maisha. Riktigt grym musik, men dock var det folktomt, sa efter bara nagon timma drog vi oss hemmat. Men kvallen var riktigt lyckad och jag lyckade ta nagra bilder:)
Och igar var det ju da min sista dag, och eftersom mitt plan skulle ga pa natten hade jag gott om tid med att sova ut, packa om osv. Jag och Allan bestamde oss for att gora nagonting kul eftersomd et avr mina sista timmar kvar i landet, sa vi gick pa bio. Det kandes riktigt annorlunda haha, eftersom att jag varit van med de riktiga afrikanska livet i Moshi, och inte de lyxiga storstadslivet i dar es salaam. Bio salongen var tydligen den storsta i hela East Africa och den paminde mycket om Heron Citys stora salong. Vi gick dessutom pa en 3D film Narnia vilket gjorde de hela annu mer komiskt, 3D bio i Afrika liksom haha. Jag hade ju dock inte sett de tidigare Narnia filmerna eftersomd et inte riktigt ar min typ av film, men maste rkanna att den var riktigt mysig och fantasifull. Efter bion blev det middag pa chefs pride, en resturang nara mitt hotell, och sen var det bara att sitta pa hotellet och invanta min transfer taxi. egentligen skulle Allan ha foljt me, men jag akte sjalv, akndes lika bra. Det var jobbigt att ta aej da av annu en manniska men allting var lungt, men i taxin kom det lite tarar nar jag fick ett fint sms ifran Tonny dar han onska mig safari njema, och annu ett sorgligt sms ifran Sarah och melki.
Flygresan gick bra, jag sov den storsta delen av den, och nu pa flygresa nummer tva blir det antingen musik for hela slanten elr att valja en film, nu tar min internet tid slut, sa ska kolla lite i taxfreen for att fordriva tiden:) ha det sa bra sa uppdaterar jag hemma i Sverige da de komemr bli massa skoj. For de forsta alla efetrlangtade bilder och aven filmer:)

BLESS<3

Hej allihop:)

Antligen befinner jag mig pa et internet cafe med lika bra uppkoppling som i Moshi om inte tom battre:) Befinner mig nu som sagt i stonetown vilket man kan saga ar lite som Zanzibars huvudstad aven om inte Zanzibar ar ett eget land. Jag lamnade harliga Bwejuu (paradiset) idag, det har varit sex otroligt valbehovda avslappnade dagar pa stranden. Huvudet har snurrat runt runt runt fullt av tankar. Mest tankar om Moshi och mitt underbara liv dar forstas, men ocksa om Sverige och om alla er dar hemma:). Zanzibar ar verkligen ett paradis, precis som alla sager. Turkost vatten, VITA strander, harliga farger, vacker solnedgang och uppgang, HAKUNA MATATA, cocosnotter, palmer, hangmattor, roliga rastakillar och massajer haha you name it, Zanzibar is the place to be. Men om jag fick valje emellan Zanzibar och Moshi, sa hade jag utan tvekan valt mitt alskade Moshi. Zanzibar ar DYRT! Inte jamfort me hemma i Sverige saklart men i jamforelse med Moshi, JISES VILKA SKILLNADER, OTROLIGT!
Nu ar jag hursomhelst i Stonetown, och det ar verkligen en maktig stad. Allt ser ut som typ ett ghetto, eller de va fel ordval, de ser ut som ett valbehallt gammalt samhalle, men samtidigt sadar sunkigt slitet fast pa ett imponerande historiskt satt. Allt ar i princip byggt utav sten och betong, och mitt hotellrum ar jattehaftigt. Bilder kommer som sagt sa fort jag ar hemma. Idag har jag shoppat nagra sista presenter till folk dar hemma, och snart ska jag forsoka hitta en resturang. Tror de har en pa hotellet tom, har inte ens kollat upp det haha, begav mig ut direkt da jag bara ar har i en dag. Hade tankt vaga mig ivag pa den rekommenderade mat marknaden ocksa, men grejen ar bara den att jag med mitt lokalsinne kan bli ett stort problem har i stonetown, da det bara bestar utav tranga grander som ser likadana ut. Blev mega imponerad av HASSAN min taxi chauffor nar han slingrade sig igenom de tranga gatorna. har redan nastan blivit pakord tre ganger av mopedister, well well this is stonetown.
Ska aven ringa min kara MALIN:D, som lamnar Moshi ikvall for att aka hem till kalla Sverige. Kan bara tanka mig hur mycket kanslor hon gar igenom nu, som maste saga hejda till var familj pa flygplatsen, tror de hade blivit for mycket for mig. Men ska iaf halla henne telefon sallskap nar hon har de lite trist. Sjalv lamnar jag mitt alskade Tanzania paFredag. Fats det ar mitt i natten sa man skulle ju kunna saga Torsdag for kommer ju befinna mig pa flygplatsen da. 00.35 gar mitt flyg ifran mitt paradis och favoritstalle i varlden:(. Usch jag vill verkligen inte hem. jag vet inte vad det ar for fel pa mig, men jag far verkligen aldrig extrem hemlangtan, de kanske later elakt, men jag liksom glommer det som finns hemma, for hemma mar jag ofta daligt, men nar jag befinner mig pa andra platser i varlden sa mar jag bra. Och da syftar jag inte pa de som alla gillar, sol och bad. Utan det ar atmosfaren och manniskorna och deras beteenden. Svenskar ar ganska sa kalla av sig, och jag ar allt annat an kall. Jag ar oppen som en bok, och Mama Vicky sager att jag maste ha levt i Afrika i ett tidigare liv haha.
Imorgon tar jag alltsa farjan tillbaks till Dar es salaam dar jag kommer att sopendera min sista kvall tillsammans med Allan och Alice och deras vanner:). Vi lar vall ga till nagon bar eller klubb, tror Alice namnde nagot om en karaoke bar hahahahaha, HJALP, jag och min tondova stamma, Malin du vet;).

Det har kan alltsa vara min sista uppdatering ifran TANZANIA!
Darfor vill jag bara skriva nagra ord: Tanzania,landet med farger, Tanzania landet med gladje, Tanzania landet med hopp, Tanzania landet med skratt, Tanzania landet med vilda getter, kor och hons, Tanzania landet med lukten utav branda soppor, Tanzania landet med de godaste frukterna och gronsakerna, Tanzania landet med varldens vackraste och gladaste barn, Tanzania landet med de mest hjalpsamma manniskorna, Tanzania landet med de mest fantastiska slaende landskap och djur, Tanzania landet med den harliga musiken och alla dess rytmer, Tanzania landet med karlek!

Tack Tanzania for att du har visat mig livets mening, jag glommer dig aldrig, ASANTE SANA!


BLESS<3

Hej mina kara:)

ANTLIGEN ANTLIGEN kommer det en liten update ifran mig haha.
Men jag maste forsoka fatta mig kort, ilket inte ar min starka sida haha ( ni som kanner mig vet ). Men internet ar ju sa himla dyrt har pa zanzibar, sa far forsoka mitt basta.

Hursomhelst sa blev avskedet i Moshi mycket svart. Bland det tuffaste jag gjort i hela mitt liv. Att saga hejda till familjen, Sarah och Melki, barnen pa jobbet, grannarna och grannbarnen, alla vanner osv. Det blev mycket tarar och kanslor, och det gar inte riktigt att beskriva allt man kande. Barnens avslutning blev iallafall jatte lyckad. Vi hade med oss leksaker, ballonger, godis, snacks, juice osv. De var hur glada somhelst, men manga av de aldre fatta att de formodligen var sista gangen de skulle se oss, och darfor ar manga ocksa oroliga och ledsna. Alla ville sitta i vara knan och alla ville ha en del av oss, och det blev ett ordentligt grat och kram kalas. Speciellt nar i skulle krama om barnen och saga de ta svara orden, good bye. Tva av faoriterna Tausi och Nicole var inte dar, vilket var trakigt men samtidigt bra, for de hade vart riktigt tufft att ta farval av dom. Dock treaffade vi saklart Nicole tva dagar senare, vi var pavag emot dalla dalla bussarna, och sa horde jag och Malin hennes pipande stamma TEACHER CATIE, ja kollade dit och fick verkligen halla tillbaka tararna, dar stod hon lilla divan varan egna lilla angel med sin mamma. Hon kom springandes emot mig och jag lyfte upp henne i min famn och gav henne miljontals pussar och kramar. De enda jag fick ur mig var I miss you och I love you, nar hon svarade love you to sa kom tararna. Gud assa, om ja kunde forklara hur dessa barn har berort mitt hjarta, sa fort jag gar tillbaka till dessa dagar sa rinner tararna. Det hande aven en valdigt trakig sak under de sista dagarna i Moshi. Ett utav grannbarnen Mohammedi dog. Lilla underbara sota Mohammedi, bara ett och ett halvt ar gammal. Jag holl han i min famn bara nagon vecka eller nagra dagar innan. Han ramlade over den heta porridgen (groten) som hans mamma holl pa att koka till middag. Det ar tyarr en valdigt vanlig dodsorsak har i Africa. Alla vi grannar sorjde, och beklagade sorgen till familjen. Jag och Malin forsokte latta upp stammningen for grannbarnen och gav dem ballonger och klubbor. Lilla Tjofa och Affsa Mohammedis systrar fick varsinn liten mjuk flodhast. Ma lilla Mohameddi vila i frid, han var en ung pojke med hela livet franmfor sig, BLESS!

Det var aven tufft att ta faral av Melki och Sarah. De bada grat! Hade aldrig kunnat tro att de faktist skulle grata eftersom Tanzanianer ar valdigt tuffa nar de galler att visa kanslor. Men det fall tarar fran badas kinder, aven om de forsokte titta bort. Melki valsignade oss medans vi stod i en ring. Han tackade for all stod och all hjalp med barnen, for allt bra jag och Malin har astadkommit, allt vi har lart dom om varan skol kultur, all gladje och kunskap i har delat med dom, att vi foljt med till deras byar och sett deras liv. Att i har gett Armstrong chansen att fa ga i skolan, ja listan kan goras lang. Men han babbla pa om hur han aldrig i sin ildaste fantasi hade trott att det en dag skulle sitta vita volontarer i hans hem och ata hans frus mat tillsammans med hans familj. Att han skullefa traffa anglar som skulle besvara boner om hans son osv osv. ASSA JAG TROR INTE FOLK FATTAR HUR TUFFT DET VAR ATT SALJA ALLA TARAR SOM KOM! For jag ahr vaxt har i Tanzania. Innan jag kom sa grat jag for minsta lilla, har har jag fatt lara mig att salja tararna, vara stark, och vara glad for att jag lever, och se dessa loord som nagonting  betydelsefullt. Och to mig det gor jag. Allt Melki sa gick rakt in i mitt hjarta, och jag kommer nog att vara tillbaka i Moshi redan nasta ar forhoppningsis.

Att saga hejda till familjen ar ocksa riktigt tufft. Men allt gick valdigt fort, vi stod och vantade pa min buss som aldrig kom. Jag och Malin gick och kopte en liten matsack till mig sen hor jag Vicky ropa att min buss ar har. Ja gick dit krama om dom o tararna kom, men som Vicky och Tonny sa till mig och Malin varje dag under varan vistelse, deras hem ar varat hem, och vi ar valkommna nar vi vill. Och som de ser ut nu sa blir det en comeback snart:)

Bilder som hor ihop med detta inlagg kommer som sagt senare i efterhand hemma i Sverige:) Stay tuned!

Dar es salaam

Efter alla avsked var det dags att bege sig emot stora staden Dar es salaam. En bussresa pa 9 timmar som ar mycket jobbig. Dock var den inte lika jobbig denna gang som den var den gangen jag och Malin kom till Moshi, for nu kunde jag ju lite swahili, och kunde prata lite med killen vid sidan om mig pa bussen.
Det var bade jobbigt men samtidigt underbart att titta ut genom fonstret och se DE UNDERBARA TANZANIA!
Jag kande verkligen en I MADE IT kansla, jag klarade av det, MIN HOGSTA DROM! Nu vet jag att ingenting ar omojligt, jag maste tro pa mig sjal mer.
Val framme i Dar blev jag mott utav Allan min andra bror, han pluggar ju juridik dar. Han tog mig till mitt hotell och darefter gick i ut och kakade och tog det allmannt lungt. Vi avslutade kallen med nagra ol, sen sa var jag tvungen att ga hem och sova efter den langa resan. Dagen efter var riktigt rolig. Allan motte upp mig id hotellet, och jag fixade min biljett till farjan, plus lite andra arenden. Darefter tog vi bussen till omradet dar han bor, hos en av sina morbroder. Jag sager bara en sak, jag ska som sagt ALDRIG mer klaga pa lanstrafiken. Och de sa jag efter att ha akt med Moshis dalla dallas, men efter att ha akt med Dar es salaams dalla dallas sa ska jag evrkligen aldrig mer gora det. Tank att folk gar igenom sana bussresor varje dag, jises, livsfarligt, fattar inte hur de vagar hanga ut sadar. Hade riktigt javla nacksparr efterat eftersom jag inte kunde sta upp rakt. Allan skrattade men led han ocksa. Vi kakade lunch pa nan random lokal resturang, sen promenerade vi hem till honom, dar Alice min afrikanska syster ocksa vantade. Vi chillade lite hemma hos Allan, sen drog vi och motte en av Vickys alla syskon, hennes syster Caroline, och sen traffade jag aven en av hennes broder Bruno. Dom ar ju en san himla stor familj, tolv syskon. Caroline var riktigt rolig och krama om mig fleRA GANGER OCH ILLE TA MED OSS TILL EN PUB SA HON KUNDE bjuda pa ol. Hon berattade att hon hade bott i Sverige i ett ar ihop med Sylia vickys syster som bor i Helsingborg, efter nagra ol borja hon snacka svenska  hahahaha HUR KUL SOM HELST!Precis som alla andra i Vickys familj fick hon en att kanna sig hemma, alla ar verkligen sa underbara. Det borjade bli sent och jag och Allan var tvungna att bege oss, men forst tog vi en Bajaj, en sorts indisk trehjuling transport som typ ar livsfarlig ahhahaha, men det ar en riktigt kul upplevelse i Dar traffiken hem till Caroline, dar fick jag traffa hennes jatte gulliga son Hans. Efter vi hade varit dar sa drog jag och Allan till en mysig pub, och darefter en mysig resturang, sen var det dags att bege sig hemmat, eftersom paradiset Zanzibar vantade dagen darpa.

Zanzibar

Allan foljde med mig till farjan morgonen darpa och sag till sa att jag kom pa ratt bat haha. Och nu befinner jag mig allsta har i paradiset Zanzibar, UNDERBART!
Mina dagar har finns det egentligen inte sa mycket att beratta om, forutom att det har varit HAKUNA MATATA!
Jag har legat och pressat i solen, och njutit av det turjosa vattnet, och av den goda sea fooden. Hangt med massajer pa stranden och snackat swahili med alla underbara manniskor pa hotellet haha. Igar var jag i stonetown, dar jag gick en guidad tur ihoip med tva tyska kvinnor i de gamla slav kammrarna, och darefter ut till kyrkan breid, och aven i sjalva slavmarknadmuseumet. Hade en jatte bra guide som hette Christopher aka Morgan Freeman som han sjal sa hahahahah, och han var faktist aldigt lik. Kul bara att flera andra pa mitt hotell med hade aft han och han kor ju saklart samma skamt med oss alla.
Idag var jag pa en helt AMAZING delfin tur! Jag, en tjej fran Australien och hennes pojkvan ifran Zimbawe. Valdigt trevliga manniskor. Vi akte ut med en botorbat ut pa den underbara indiska oceanen, och sen skulle vi ju da snorkla bland de vilda delfinerna. Snacka om att jag var nervos. Det gick all hyffsat, jag sag delfinerna bra och det kandes overkligt och det var ju de viktigaste, dock hade jag de lite tufft med snorklingen da man skulle folja efter dom haha, da sag jag knappt ingenting, medans paret jag akte med va med om den VERKLIGA OTROLIGA UPPLEVELSEN! Men de hade snorklat massa forut och var dessutom dykare, sa det var ju en piece of cake for dom. Men underbart var det, och det kandes lite som en drom. Var dock svart att ta bra bilder tyvarr. Sa Anna P om du laser, nu forstar jag avrfor de var svart for dig och Anna o att ta bra bilder nar ni gjorde de i Australien. En till rolig sak ar att de har bott tva andra svenskar pa mitt hotell, Lars och Irene ifran Stockholm. Mycket trevliga, trakigt bara att de akte hem idag. De har varit mitt middags sallskap nu varje kvall. De va vall runt 45 50 ars aldern skulle jag tro. Men nu maste jag avsluta mitt skrivande, maste ta mig en dusch, och sen ska jag nog ata nagon riktig god mat ihop med en kall ol:) Ta hand om er bilder kommer mina vanner!


BLESS<3

Hej alla dar hemma!

Det har blogg inlagget kommer bli jobbigt att skriva, och jag har bara 20 minuter kvar av min internet tid, sen sa maste jag och Malin ga till en affar och kopa de sista infor barnens avslutningsfest imorgon.

Hela det har inlagget ar tillagnat staden Moshi (mitt andra hem), och alla underbara manniskor jag traffat i denna stad och under denna resa. De kommer alla att finnas i mitt hjarta foralltid, och jag vet att jag snart kommer att komma hit igen, men om jag inte traffar vissa av dessa manniskor igen sa vill jag bara att det ska vara nerskrivet i ord.
Min tid har i Moshi har varit den basta tiden i hela mitt liv. Jag har aldrig kannt mig sahar levande, och aldrig tidigare matt sahar bra. Det ar karlek overallt, och inte bara klimatet ar varmt, utan aven alla farger och manniskor. Jag kommer sakna allt ifran min familj, mina arbetskollegor, Malin och mina nara har, till den sorgliga gamla mannen i affaren dar vi koper skolmaterial, hans leende nar vi koper sa mycket ifran honom. Hosanna som jobbar har pa internet, och alla trevliga manniskor har i byggnaden med sina sma souvienir affarer. Den trevliga kvinnan i fotostudion som tom fraga om min mail igar, den trevliga kvinnan pa chrisburger. Manka (stadhjalpen) hemma, som tom nu borjar lara sig nagra engelska ord, hennes skratt och hennes satt att forklara sig pa, Sia som ropar efter mig och Malin varje morgon. Och sa har vi ju BARNEN! Barnen i skolan klarar jag ej av att skriva av mig om annu, utan jag tanker tillagna dom ett helt eget inlagg nar jag kommit hem till Sverige. Det blir for tufft nu nar tararna borjar rinna. Men grann barnen, Nancy, Afsa, Tjofa, Frank, Rama, Mohammedi,Justin och manga fler. Deras glada ansikten nar de ser oss och kommer springande. Kommer sakna att lyfta upp dom i min famn och bara krama om dom. Sakna nar de skriker Picture picture.
Jag vet inte om jag skrev om den har handelsen i bloggen nagon gang? men de va for ca en och en halv vecka sen tror jag, da nagot riktigt kul hande. Barnen va ute och lekte, och jag var torstig och skulle ga och kopa en lask ( vilket kostar 2,50 svenska kronor har ), barnen borja joddla om att de ville att jag skulle ta bild. Jag filmade dom lite och tog lite kort. Sen nar jag stod dar och tittade pa deras overlyckliga ansikten sa kande jag bara: Barnen ska ha varsinn lask, ja menar herregud 2,50 kronor. Barnen var fran borjan 14 stycken, men de blev fler haha. Jag fragade om de ville ha lask, och nagra av dom skrek jaaa helt storm fortjusta och nagra verkade inte riktigt tro pa mig. Jag tog me dom till Sias kiosk, och helt plotsligt var det 22 barn haha + en kvinna och hennes bebis, jag bjod henne ocksa. Den stunden ar nog en av de finaste stunderna i hela mitt liv, barnen hoppade av gladje och skrek tack, de skalade med varann och krama mig i mangder. Joel som jobbade eftersom Sia var i kyrkan sa: De har kommer dom aldrig att glomma! Jag bade fotade och filmade barnen i detta ogonblick medans ogonen blev blanka av tarar, och bilderna pa de kommer, sa fort jag ar hemma i Sverige och vagar satta in mitt usb. Men de e sanahar stunder har i Tanzania jag kommer sakna. Den har mysiga hemtrevliga kanslan. Ingen stress, inga stressade och otrevligt sura manniskor. Har halsar man nastan pa varenda manniska man passerar, hemma tror dom man har nagot fel bara man ber om ursakt for att fa komma forbi pa ett cafe. Jag kommer sakna att fa prata swahili och skoja me kvinnorna som sitter ute varje dag och flatar haret, och jag kommer sakna att sitta och ata med Vicky och Tonny. Var mamma Vickys skratt ar sa underbart, och alla Tonnys uttryck, det finns ingen som kan uttrycka sig som han med ansiktet. Jag kommer att sakna vagen ner till stan, och how are you barnen vid den oranga bussen. Alla fargglada kvinnor som sitter langs gatan och saljer bananer, papaya, mangos och avocados till billiga priser.
Jag kommer aven att sakna Sarahs underbara skratt, och hennes allvarliga uttryck, all hennes fobi emot bakterier (Malin forstar), lilla underbara Fiona som aldrig ar ledsen, och som snart formodligen kommer att lara sig ga. Nar vi kom var hon en liten bebis i mina ogon, och nu ar hon en bestamd dam som verkligen ar sjalvstandig redan, och som forsoker prata med oss hela tiden. Lilla blyga men anda sa bossiga Armstrong, och nar han stoltt kommer springande och visar sina skoluppgifter. Jag tror jag faktiost skulle kkunna skrive en bok om Moshi, sa mycket finns det jag gillar med den har staden.
Koolbar och La liga kommer jag ocksa sakna, och aven om koolbar aldrig byter men an deras 3 spellistor sa gor det mig ingenting, for de spelar ALL MIN FAVORIT MUSIK!
Gyptian, Morgan Heritage, Bob Marley, 2 Pac, Collie Buddz, R kelly, Lil Wayne, Nicki Minaj, Trey Songz, P square, Beenie Man ja listan kan goras lang!
Och pa tal om musik sa kommer jag sakna grannen kameme:s musik som han spelar fram till typ 4 pa morgonen sa man inte kan sova. Igar kvall var de Busy Signal for full hals, ibland ar det Beenie Man och alla andra dancehall kungar, ibland ar det hip hop och ibland afrikansk gospel haha. hemma vet inte klubbarna vad musik ar, de spelar bara massa techno, och hur kul e de? me massa olika psyko ljud.

Gud jag vill bara skriva och skriva och skriva om mitt harliga liv har, MEN som sagt det finns de inte tid for, aven om jag nu forlangde en halvtimma, for maste kolla upp massa saker infor Zanzibar. For jag lamnar ju faktist inte Tanzania riktigt an. Det ar bara den 2:a December idag, och jag lamnar Tanzania den 17:e. Pa Mandag ger jag mig av emot Dar, och jag tror tom det kommer bli tuffare an att at farval av barnen faktist. For da maste jag saga hejda till Mama Vicky och kaka Tonny, men dom vet jag ju att jag kommer traffa igen, men kanns anda knas. Man har ju levt har i tre manader, och byggt upp ett helt nytt liv, och ett liv fullt av rutiner, sen ska man hem till kalla Sverige och an sa lange ar jag ju fortfarande arbetslos, men inte lange till hoppas jag. Ska soka massor sa fort jag ar hemma. Har massa projekt ider over saker man skulle kunna gora har i Moshi. Hursomhelst kommer det att vara en stor omstallning. Jag menar i Dar och Zanzibar ar det over 30 grader, och dar ska jag spendera min sista vecka.
Som det ser ut just nu sa lar jag vall hitta pa nagonting Mandag kvall i Dar med Allan och Alice, typ ga ut, eller ga pa bio haha, bio finns namligen i Dar eftersom det ar storstad. Sen pa Tisdag kanske vi ska till Kigamboni Island, de e typ en o i dar es salaam dar det finns en jatte vacker strand dar man kan bada osv, eller sa hittar vi nog pa nagonting annat. Sen tidigt Onsdag morgon tar jag farjan over till Zanzibar dar jag ska stanna i 7 natter, sen blir det over till Dar igen en natt och natten darpa hem till kalla Sverige och Stockholm Arlanda. Oju oj oj, kanns som sagt overkligt, kanns som det var igar jag sa hejda till mamma och gick igenom security kollen och emot gaten. tre manader ar VERKKLIGEN FOR LITE!
Nar det galler internet uppdatering sa kommer jag nog kanske uppdatera ifran Dares salaam och Zanzibar iallafall en gang, men mest tanker jag koppla av och bara njuta. Ska bli skont att fa ligga pa en strand och att fa samla tankarna lite, och grata av sig och tanka lite pa alla dom man kommer sakna sa mycket. Nu borjar de bli dags att sluta skriva, ska ga in en snabbis till mina vanners affar har brevid, och saga hejda ordentligt till Hosanna har pa internet. Ta hand om er!



Och har ska ni faktist fa en bild, barnens klassfoto som jag kopierade ifran Malins face. Jag ser ut som riksnorden 2010 sjalv, men det far vall duga:)


BLESS<3

Hello:)

Sitter just nu pa internet sjalv, och svetten verkligen rinner langs ryggen, eu haha. har i Moshi ar det valdigt soligt och valdigt varmt, och den enda snon vi kan se ar den som vilar pa afrikas tak och hogsta punkt, KILIMANJARO! Kommer faktist sakna den fina utsikten, att se de maktiga berget varje eftermiddag och morgon, och jag kommer sakna den vackra stjarnhimlen. Jag och Malin har disskuterat kring de, de kanns som det ar mycket mer stjarnor pa himlen har i Tanzania, atminstonde ar stjarnhimlen iallafall mycket klarare och vackrare.
Som jag tror jag sa i mitt forra blogg inlagg, sa ar det mycket for mig att gora den har veckan, och for forsta gangen har nu i Moshi, sa kanner jag mig stressad. Malin och jag ahr massor kvar att fixa, men de kanns som att vi nu ahr fatt ratt mycket av det gjort. Pa fredag ar det var sista arbetsdag, och dessutom barnens sista skoldag innan de far jullov. Sa vi tankte annordna en liten fest for dem pa Fredag. Vi ska kopa in lite juice, kakor, notter och choklad, de kommer bli sa himla glada.
jag vill inte ens tanka pa hur mycket jag formodligen kommer grata. Tararna kom namligen redan idag. Nar jag kom till skolan pa morgonen sa blev jag bemott av en riktig vacker barnkor. Melki hade gjort en lat tillagnad till mig och Malin och lart barnen den. Jag kan nog inte riktigt forklara hur sorgligt det var, men laten handlade om hur vi var anglar, och om hur mycket de alskade oss, och det var dags att saga hejda, och for oss att flyga hem till Sverige typ. Tararna kommer nu igen medans jag sitter har och skriver. Gar inte att beskriva hur jobbigt de ska bli att lamna dessa sma liv som man nu har levt med i 3 manader. Man har sett dem utvecklas sa MYCKET, vissa av de allra brakigaste kan nu verkligen slappna av och kramas. Vissa som aldrig pratade eller log ler nu hela tiden. Man har gett dom sa mycket karlek, och fatt tusen ganger sa mycket karlek tillbaka. Och sen har man ju sina sma favoriter som man bara vill ta med sig hem till Sverige, men man vet ju att de tyvarr inte gar:(. Idag var de sa glada for de fick rita teckningar till oss, alla barnen valde nastan att rita mig och Malin, det avr intressant att se teckningarna. De hade ritat oss och sen en massa hjartan. Tararna avr verkligen nara hela tiden. Och idag nar jag lyfte upp Lisa och Nicole i knat sa lekte vi att vi var en bil, och sa fraga jag Nicole:

Jag: Vart ar bilen pa vag? Arusha?

Nicole (alltid lika bestamd) : No to Sweden! Sen peka hon me pekfingret i luften sadar divigt som bara hon kan. Jag, Malin och Melki skratta sa vi vek oss.

Och Tausi vad ska man saga om den lilla damen? Malin barde omkring pa henne hela dagen, och som vanligt ar hon lika snurrig och blandar ihop oss alla larare. Malin ar jag, jag ar Malin, och Melki ar Sarah osv hahaha. Och hennes immitationer av de andra barnen och av oss, jag saknar de redan nu, fast jag befinner mig i samma stad. Jag ar sa glad att jag filmat mycket under denna resa, for filmerna pa barnen kan jag alltid ta upp nar jag vill minans dem lite extra.
Iforrgar kvall satt ajg och skrev nagra rader om varenda barn pa deras singel foton. Det kom en del tarar nar jag skrev ner hur mycket jag beundrar dem, och att jag onskar dom en lycklig framtid, att jag tror pa dom, och att dom aldrig ska ge upp hoppet, att dom kan bli vad dom an vill bli har i livet. Jag har skrivit att de garna far kontakta mig nar de ar aldre och beratta om va de gor, och hur allting gar i deras liv. Nu kasnke tyvarr inte alla 35 barn far en fortsatt bra framtid och utbildning, men om bara en hor av sig i framtiden sa blir jag overlycklig. Dom har barnen kommer jag aldrig att glomma nawapenda<3 ( jag alskar dom)!

Jag ska ta en del bilder pa Fredag, och dom kommer precis som alla andra bilder komma upp har i efterhand val hemma i Sverige sen:) Sa ha talamod!
Idag forsokte jag aven ta lite bilder runtomkring i stan, tyvarr vagar man inte ta bilder hursomhelst har, eftersom manga kraver pengar, eller sa kommer vakter och sager till en. Men nagra ska jag nog allt lyckas knappa, men det ar ju inte vart att bli av med sin kamera for det.
Pa Lordag ska jag fixa mitt har en sista gang, sa det ser bra ut tills jag kommer hem:), iallafall nagolunda, kommer ju bada i saltvatten i Zanzibar, och jag ar den typen som garna badar mycket och doppar huvudet, men de ska nog ga bra:). Jag maste aven hamta ut min kjol och blus ifran skraddaren, var dar och lamnade de idag, for att bade blusen och kjolen var for stora, men de sa att de skulle fixa de till mig tills i eftermiddag. sen maste jag saklart kopa losharet jag behover tills pa Lordag och ikvall far Malin hjalpa mig att fa ut de gamla. Ska bli sa skont att fa dra fingrarna genom haret i duschen haha. Sen maste jag aven fortsatta med detta eviga brannande av cd skivor. Det blir tredje gangen jag gar till fotostudion nu for att branna fran mitt gamla virus usb over till cd skivor. Sa himla knappt att de sager att de inte kan ta dvd skivor? de borde dom ju kunna tycker man? aja this is africa!
Imorgon blir de som sagt ocksa stan, men inge internet tror jag? Vi ska da bara inhandla sakerna till festen pa Fredag, och pa fredag blir det direkt hem efter jobbet for att fa lite mer packning gjort, och sen blir det middag med familjen, och efter det blir det utgang:).
Nagot jag verkligen ar glad over ar att vi har gatt ut mycket har. Vi ahr skaffat oss ett stort natverk, och amn har fatt miljontals visitkort fran organisationer och annat. Och nu kanns det verkligen inte omojligt att komma tillbaka sa snart som mojligt. Utan sa fort jag kommer hem galler det att jag spanar lite pa mina ider:).
Nu maste jag kila ivag och kopa losharet, ni far ha det sa himla bra, sa kanske det blir en uppdatering pa Lordag efter jag varit pa salongen. Malin och jag ska da aven bjuda med oss Nte pa en sista middag @ Delichez:)

BLESS<3

Hello allihop:)

Idag ar det RIKTIGT varmt har i Moshi, omkring 30 grader eller mer, tycker synd om er dar hemma i kalla Sverige hehe (skadeglad). Ar dock ganska sa ledsen eftersom min volontarperiod borjar lida emot sitt slut:(. Nasta Mandag lamnar jag namligen mitt ALSKADE Moshi:(. Men jag lamnar ju inte Tanzania riktigt an. Jag beger mig emot
Dar es salaam nasta Mandag, en bussresa pa 9 timmar med typ hogst tva kiss pauser JIPPI (ironisk), val framme i dar sa blir jag mott utav Allan och Alice, sa det kanns ju riktigt tryggt och nice, da Dar es salaam ar en riktig storstad. Kommer nog fa en liten chock efter att ha varit i lugna Moshi. Men inte lika stor chock som nar jag kommer hem till Etuna och all sno. I dar es salaam ar det ocksa valdigt varmt. Vicky varan mamma var dar i helgen for att delta i Alice:s graduation, och hon sa att de va mer an 36 grader varmt, weehaaaa tankte jag, men sen kom jag pa att man har ju typ jamt langbyxor har, och inte direkt mini shorts som hemma i Sverige, sa svettigt kommer det bli. Jag stannar i dar tva natter, sen aker jag till ZANZIBAAAAAAAAAAAAAAAAAAAR!!!!!!!!!! FATTA, Zanzibar det ar liksom i princip allas drom, det ar ju ett riktigt paradis, sana dara turkosa strander som man ser pa film. Forhoppningsvis ska jag gora en delfin bat tur ocksa. Man aker ut med fiskare i deras fiske batar och far chans att simma med vilda delfiner:). Jag stannar i Zanzibar fran den 8:e December till den 15:e, spenderar alla mina natter utom en pa hotellet Twisted palm lodge, kommer inte riktigt ihag vad omradet heter, sen spenderar jag min sista natt i stonetown(typ zanzibars huvudstad), dar ska jag ga pa deras mat och krydd marknad. Sen blir det tillbaka till Dar igen, en sista kvall med Alice och Allan, och sen natten dar pa aker jag hem till trakiga kalla Sverige. Men jag maste erkanna att familjen och de narmaste vannerna har vart saknade:) Sa det ska bli mysigt med julafton i ar, ihop med alla nara och kara.

Tankte dra en liten sammanfattning av helgen:)

Fredag: Jag och Malin var alldeles for trotta efter safarin for att dra ut, sa det blev en lugn hemmakvall med var kara roliga bror Tonny, som var sa duktig och lagade mat till oss eftersom att Vicky var i dar es salaam. Det blev en hel del skratt och djupa diskussioner, som alltid med honom.

Lordag: Jag och Malin akte till storstaden Arusha som ligger en timma bort , vi tog bussen dit, och val framme i Arusha motte vi upp Gunilla och Maria, tjejerna ifran safarin. Vi tog en promenad in emot stan, och pa vagen hann det handa mycket. Arusha ar som sagt en stor stad med mycket kaos och mycket trafik. Vi blev indragna i affarer overallt, och de forsokte lura pa oss massa saker, de skrattade nar vi sen sa pa swahili att vi bara ville kolla och inte var intresserade. Ungefar tre killar hann vall fria till mig pa den lilla stunden, gosh vad manga skratt man fick. Vi stotte aven pa en gubbe som salde svenska dagbladet hahaha, hur komiskt somhelst, mitt i Tanzania dyker en svensk tidning upp, vi tackade dock nej och laste bara lopsedeln. Vi at pa ett jatte fint fik, sag ut precis som fiken hemma, sa kandes lite som att man var hemma i Europa for a moment. Drack en riktigt stor och god ice tea, valbehovt. Efter att vi hade kakat sa drog vi till den kanda massaj marknaden i Arusha. Det blev en hel del prutande kan jag saga, och vi gjorde manga bra affarer. Jessica om du laser det har, jag ahr blivit prut expert, du skulle vara stolt haha:D Men dock angra jag en affar lite i efterhand, men men de va ju inga pengar i svenska pengar direkt, men anda. Sa kom hem med en hel del bra julklappar. Ska bli sa kul att fa ge dom hemma sen.
Vi hade otur nar vi skulle hem. Alla dalla dallas och bussar var knokfulla, sa vi fick sta upp nastan hela den langa timman hem, sista kvarten hade vi dock sitt plats. Lite maste jag erkanna att jag beklaga mig, pga att ajg hade san oerhord skoskav, men ar man i Afrika sa ar man;)
Pa kvallen blev det utgang for min och Malins del, men Tonny stanna hemma. Vi gick som vanligt forst till koolbar och avslutade med La liga. Dock hande en valdigt trakig sak, och jag kanner mig hur dum och klantig somhelst. Min telefon blev stulen. Jag har som sagt aldrig med mig den om det inte ar nodvandiga situationer, och eftersom Tonny inte var med oss sa ville jag kunna na honom ifall att nagot skulle handa oss, och saklart har nagon listig mannsiska da pa nagot satt lyckats slinka in sin hand i min ficka:( Trakigt men sant. Dock var det ju en billig telefon pa 800 kronor men anda. Sa maste kopa en ny nu har, men de finns telefoner for 150 svenska kronor, sa det ska nog ga bra. I ovrigt var kvallen jatte bra.

Sondag: Jag borjade att packa lite i mina vaskor:( sant maste ju ocksa goras, borjade bestamma lite vem som skulle fa vad av mina presenter, raknade lite pengar osv. Resten av dagen spenderade jag med att tvatta ute i tradgarden.

Och sa nu da en liten snabbis om idag. Jag och malin hade ju inte varit pa jobbet pa en hel vecka. Snacka om att vi blev valbemotta, herregud hahaha. Barnen stallde sig upp och skrek, skrattade och sjong, och hejade teacher Malin teacher Catie nar vi kom in. Sarah och Melki var med overlyckliga och skrek till barnen ar ni glada, och de utbrast jaaaaaa hahaha, underbart. Malin gav sin malning av Fiona till dem, och de vart alldeles gratfardiga. De berattade aven att all betalning for Armstrongs skolgang har gatt igenom, sa nu borjar han skolan i januari, tack vare oss, och alla ni darhemma som bidragit med pengar. ett stort tack till er och era stora hjartan. Vi visade aven filmer och bilder ifran safarin och ifran massajbyn. Stammningen var pa topp, och idag ska vi inhandla mer skolmaterial till barnen sa de har aven nar vi har akt. Vi ska aven framkalla deras klassfoton, och bilder till var familj och till Sarah och melki. Sen maste jag kopa en ny telefon och simkort, och de sista julklapparna pa listan:)

Nu far ni alla dar hemma ha det sa underbart, kommer nog vara i stan nastan varje dag den har veckan, och jag lovar minst en uppdatering till ifran Moshi, fler blir det nog tom:) Take care!

BLESS<3

Hello mina kara lasare:)

Kanns lite trakigt att statistiken har sjunkit, men det ar vall sant man far rakna med nar man inte kan lagga upp bilder, de flesta laser ju inte ens, utan kollar bara bilderna. Lite trakigt tycker jag nar det ar texten som ar de viktigaste. Men visst tycker jag sjalv det ar jatte trakigt med att inte kunna lagga in sma farg klickar i mina inlagg. Men jag anvander ju ocksa bloggen for att fa skriva av mig, inte bara for attd en ska vara nagot roligt for andra.

Nu kopte ju iochforsig jag och Malin bade nya minneskort till vara kameror, och nya usb:n, helt nya och virus frascha, men vi kanner att de inte ar vart att stoppa in dem har i internetcafenas datorer, nar vi har sa kort tid kvar. Utan istallet tanker jag lagga upp bilderna i efterhand har i bloggen, sa HALL UT! Fantastiska bilder kommer.
For det var vad varan safari var, FANTASTISK!
Det var en sadan maktig kansla att fa aka runt i den dar safaribilen, sta upp, och bara inandas
"THE REAL AFRICA". Det man ser pa tv nar man kollar pa animal planet eller discovery channel. Det kandes lite som att vara med i Lejonkungen, och mycket man sag fick en att tanka pa filmen, lite komiskt, nu inser man verkligen hur vacker den barnfilmen faktist ar. Blir nog de forsta jag gor nar jag kommer hem, att titta pa den och pa den vita massajen.
For efter den har resan ar man ju fascinerad av massajer till tusen. Forutom sjalva safarin sa fick vi aven en guidad tur i en massaj by mitt ute i Ngorogoros bush, helt wildlife amazing. Har filmer nar de sjunger och dansar och hoppar for oss, en sorts valkomst cermoni, har allt pa film som jag sen kommer lagga upp har i bloggen.

Men nu ater till var resa som borjade i Mandags:)
Jag, Malin + varan chauffor guide Efraim och varan kock Albert packade bilen full med talt, vaskor etc, sedan begav vi oss emot Arusha for att hamta upp Gunilla och Maria:), de andra skandinaviska volontarerna och sen borjade resan pa riktigt:) Vi borjade bila emot Manyara park med varan coola safari landcruiser. Nar vi val var framme at vi lunch pa varan camp site som mer va som ett hotell omrade och lite mer lyx fint, sen var det bara att bege sig in emot parken. Dar fick vi se elefanter, babianer, zebror, och giraffer i mangder, naturen var slaende vacker, och det avr riktigt gront. Efter en hel dag i safari parken var det bara att bege sig hemmat for middag och lite somn.
Dag 2 akte vi emot SERENGETI som ar den storsta nationalparken i hela varlden (tror jag?), och innan vi stannade till dar sa besokte vi en massajby vilket jag skulle kunna skriva annu en uppsats om men det far vanta, haftigt var det iallafallSerengeti ar det ar det de basta jag varit med om i hela mitt liv. Vi sag lejon, bara 10 meter fran varan safaribil. Dom lag dar och chilalde till max, typ kela med varann, helt otroligt. Vi sag aven en geopard pa langt avstand, och vi sag en leopard uppe i ett trad, helt random sadar. Jag tror inte manniskor som bara varit pa zoo fattar hur COOLT det ar att se dom i de vilda. Visst det ar bra att zoo:n tar hand om djur som ar utrotningshotade osv, har tom sjalv jobbat pa zoo, men assa djuren mar bast i de vilda sa ar det ju bara, och det var sa underbart att fa se. Se dom ie n oandlig natur som aldrig tar slut. jag menar Serengeti och Ngorogoro strackler sig over till Kenya. Varan campsite lag mitt ute i ingenstans i bushen, men anda sa fanns de toaletter, thank god haha. Maten var kock laga varje dag var superb, och det fanns inget att klaga pa, vi levde livet ute i vildmarken till max. Det var sa mysigt att fa talta, hade saknat de lite sen urf. De roligaste var bara att vi va lite sena den natten och de skulle snart bli morjkt, och rolig som jag ar sa tyckte jag lite synd om var guide och kock som skulle stalla upp bada vara talt. hatar att se pa nar folk sliter sa ville hjalpa dem sa de skulle ga snabbare, ville naturligtvis inte sno at mig av deras jobb sa jag fraga om de var ok, och de blev glada. Dock skratta de lite och snacka pa swahili och jag tror nog om tyckte jag var lite konstig som var tjej men ville stalla upp taltet. jag forsokte forklara for dom att jag ar grym med talt efter festival liv haha, lite smatt imponerade blev dem. tror inte de e vana med tonarstjejer som vill hjalpa till haha utan bara med alla rika amerikaner och tyskar som bara forvantar sig lyx service! Vi ahde lite kul at dem pa safarin faktist. Det syntes vilka som var dar bara for safari och bestigning av kilimanjaro, och sen att vi bara var random volontarer. De prata bara engelska medans vi kunde skratta och konversera med alla kockar och guider pa swahili vilket var mycket uppskattat. manga av chaufforerna skoja lite me var chauffor att han hade tur att sitta i en bil med 4 trevliga skandinaviska tjejer haha. Hursomhelst sa gar valdigt manga turister infor safarin och klar sig lite val overkill. Typ bara i beige och militar gront. De gamla mannen har typ safariu vastar och tror att de arbetar i parkerna sjalva, sen har de safari kangor och sanadara otroligt roligt fula safarihattar, men lite gulligt ar de ju ocksa haha.
Vi steg ju iallafall upp i gryningen och akte runt annu mer inne i Serengeti innan vi begav oss emot Ngorogoro, den vackraste platsen i HELA VARLDEN enligt mig. Det var en lang bilresa dit och vi akte runt sjalva kratern och bara njot av utsikten och alla fantastiska djur vi sag. Sen var det dags att stalla upp talten igen, och vilken fantastisk campingplats. Mitt uppe pa en kulle med utsikt over kratern som vi skulle entra dagen darpa. Stjarnhimlen pa kvallen var underbar, och nagra zebror kom och halsade pa oss. Som valigt sa gick nagra tyskar loss och filma dom haha.
Sista dagen spenderades som sagt md att aka runt i kratern, och det var da jag verkligen kande, jag ar i AFRIKA! Jag ar med i lejonkungen, jag upplever de jag alltid velat uppleva! Jag lever min drom! Det var en sa fantastisk kansla. Och det basta av allt den dagen avr att vi akte i gryningen, och de forsta vi fick se var tva geoparder som gick over vagen for att sedan lagga sig vid en stan och verkligen posa for oss, helt amazing. Men som sagt, mina bilder kan jag ju tyvarr inte lagga ut forran jag kommer hem, darfor blir det inte lika kul att forklara och beratta.

Men har kommer iallafall en liten lista pa djuren vi sag i DE VILDA !

Lejon ( bade hanar och honor)

Flodhastar

Noshorning

Giraffer

elefanter

Det var da the big five!

Sen sag vi aven:

Buffalos

Zebror

Leopard

geoparder

gnus

antiloper

gaseller

babianer

blue monkeys ( en apa med lys bla pungkulor )

vartssvin

hyenor

flamingos

strutsar

marabou stork

massa olika fagelsorter

krokodiler

surikater

nagon form utav ravsort

Och MANGA fler jag inte kommer pa just nu hehe:)

Nu ska jag och Malin kila ivag och kolla lite julklappar och sen blir det lunch, ta hand om er, bilder kommer.

Har ju som sagt tyvarr bara 10 dagar kvar i mitt ALSKADE hem Moshi:( Men jag kommer tillbaka och det ar snart!


Bilder ifrån safarin (äntligen är de här, såhär i efterhand)



Malin och Gunilla (ifrån Kiruna, en volontär ifrån Arusha), vi sitter här och väntar på att vår safari ska börja, vi började safarin i nationalparken Manyara!



Jag och norska Maria, Gunillas volontär partner :)



Babooooooon :) hehe

Vill bara tilläga att mina safari bilder faktist är riktigt dåliga, eftersom jag har en ganska så taskig kamera just för sånna bilder.
Alla som planerar att åka på safari, ha en riktigt ruskigt bra digitalkamera, men helst en system kamera.
Lite bilder får ni iallafall, ska försöka få malins någon dag över datan, mycket bättre skärpa på hennes.





Slående natur i Manyara!



Våran glada stora guide Efraim:)



Är så besviken på mina zebra bilder, för tro mig att zebror är riktigt mäktigt att se i de vilda. Vid ett tillfälle såg
vi en hel flock zebror springa ner för att dricka vatten och de rörde sig så graciöst, kändes som att man såg dem
i slow motion haha. Men hela safari grejen känns som att vara med i Lejonkungen faktist.



Denna bild tycker jag dock att jag lyckades väldigt bra med!



En flock elefanter ville passera ;) Inte häftigt alls haha



Utanför ingången emot Ngorongoro, dock körde vi igenom eftersom vi skulle till Serengeti först,
där vi övernattade en natt innan vi sen åkte tillbaks till Ngorongoro för att åka in i kratern!



En glad Malin i safari bilen :)



Vi stannade och tog kort på den otroligt vackra utsikten utöver kratern, MÄKTIGT!



Safari-gänget :)



Vackra giraffer!



Två små pojk massajer som sprang ikapp med vår bil och ville prata lite me oss, diggar att girafferna syns i bakrunden, häftigt!



Framme i massajbyn :), det var en av de häftigaste grjerna jag upplevt i hela mitt liv!





Den här bilden e så vacker, ser ut som ett vykort!



Under cermonin hoppade de för oss och sjöng!



Massajer är så färgglada ståtliga och vackra!



Hopp hopp!!!



En av massajpojkarna visade oss hur det såg ut inuti en manyatta (massajernas hydda)



Några massajbarn leker utanför sin manyatta!



Vi fick även besöka en liten massaj skola, de var inte mycket till kläder barnen hade!





Den här lilla flickan charmade oss alla något så otroligt, riktigt foto genisk!



Massajerna chillar med livet, haha!



Ännu en fotogenisk flicka!



Den här kvinnan var så glad och tog i oss och skrattade hela tiden, mysig !



@ the bush!!!



LEJOOOOON, varje gåg man fick se dom var man lika gråtfärdig haha, asså lovar att jag inte överdriver!
Så häftigt att se härskaren av naturen ligga och chilla i det vilda, och inte inne på något zoo!



När vi tar kort på lejonen ifrån bilen, de är vid trädet :)



Två geoparder vi såg när vi började vår safari i gryningen i Ngorongoro!



Så mäktig bild Malin lyckades ta när vi tog kort på flodhästarna!



Jag och Malin framför the Hippo pool! Kul att allt de som ser ut som stenar
där bakom är flodhästar, galet!



LION KING!


Så, nu fick ni iallafall lite bilder!


BLESS<3

Hello pa er:)

Idag har jag haft FULLT UPP, darav ett perfekt rubrik namn.
Igar gick jag, Malin och Tonny som vanligt till koolbar och hade de trevligt, vi traffade Benson en svang (en av var mamma Vickys jobbarkompisar), sa det var ju ocksa kul. Vi drog hem tidigt for att vi visste att idag skulle bli en hektisk dag, eller aa iallafall for mig haha. Tror inte att Vicky och Tonny kan bete sig hektiskt, och inte riktigt Malin heller. Men bade jag, Malin gillar ju att fa saker gjorda snabbt, lite europe skadade hehe.
Hursomhelst sa akte vi med mama Vicky och kaka Tonny till stan tidigt imorse, och jag har nu ANTLIGEN kanske lost alla mina problem gallande usb:et och minneskort osv. Jag kopte ju ett nytt usb igar, och tror inte att det kan finnas virus i en minneskortslasare sa da maste de ju vara minneskortet det ar virus i, sa bestamde mig idag for att kopa ett nytt 2 gigs minneskort ocksa. Sa nu far jag antligen borja om pa noll:) Vill ha massa bilder pa bade safarin och pa zanzibar, sa nu ber jag till gudarna att jag ska ha tur:).
Jag var aven en svang forbi fotostudion, eller a en svang och en svang, satt dar i ca en timma. Brande over mina bilder ifran usb:et, eftersom jag kan oppna mina mappar pa bara deras dator. Hann dock inte branna over alla bilder, sa maste dit igen efter safarin och branna over mer. Sen sa framkallade jag aven barnens singelbilder. Alla barn ska fa en bild pa dem sjalva, och pa baksidan ska jag och Malin skriva nagra tackord, och lov ord infor framtiden, vi ska aven skriva dit vara mail adresser, ifall de skulle vilja hora av sig i framtiden nar de ar aldre och beratta hur de gar for dom.
Sen sa tog mama vicky med mig till en skraddare som hennes syster Emma tipsade oss om, jag valde ut ett tyg, och skraddaren ska sy upp en typisk afrikansk klanning till mig:). eller egentligen ar det en kjol och en blus, men det ar av samma tyg, sa det ser ut som att man har en klanning pa sig nar man val har bada delarna pa sig. Inte for att jag tror jag kommer anvanda den mycket hemma, utan mer som en kul grej, eftersom det ar sa billigt, och ett riktigt roligt minne i framtiden.
Jag maste hamta ut bilderna runt klockan fem, sa darfor sysselsatter jag mig nu vid att uppdatera er lite om laget:)

Malin har ocksa gjort nagra arenden. Hon har varit och lamnat vara pengar som vi lyckats samla in till Armstrongs forsta skolavgift. Ett STORT TACK TILL ALLA NI SOM BIDROG, ni har nu sakrat ett barns framtid:), faktist en hel familjs:). Sarah och melki halsar aven tack dom, och de kan nog inte bli sa mycket lyckligare an vad de ar just nu.
Jag tror aven att Malin har varit pa marknaden hemma i Soweto och inforskaffat nagra sma gosedjur till barnen som vi tankte ge till dom varan sista dag ihop med korten. Sen sa maste jag kopa nya suddigumm for de gar at, och aven nya pennor nu innan jag borjar promenera hemmat. Det ar verkligen snallt av er som skanker pengar, era pengar kommer val till hands, saker som pennor osv gar at.

Kanns helt sjukt att vi ska pa safari pa Mandag! Kommer bli sa haftigt, och sa annorlunda. Inte likt nagonting man gjort tidigare. Sen tycker jag det ska bli sa himla kul att atlta. Man ar ju van med att talta nu efter fyra ar i rad pa urf, men inte bland djur hehe, men de ska nog ga galant.

Nagot som mer kanns helt otroligt, ar att min volontarvistelse snart ar slut:( JAG VILL VERKLIGEN INTE HEM! Sa det kommer bli tufft, men som Malin, Vicky, Tonnu och alla dar hemma sager, jag vet att jag kommer aka tillbaka, kanske inte me en gang, men det blir snart, det har jag bestamt. Jag alskar den har staden for mycket. Kommer bli svart att lamna alla som man har byggt upp sa fina kontakter med, men som sagt det ar inget hej da, utan ett badae, see you later pa swahili:)
Jag vet att jag kommer grata mycket Mandag den 6 December, dagen da jag lamnar Moshi, men jag haller pa och forsoker forbereda mig lite mentalt. Den 3:e December kommer ocksa bli jattejobbig, for det ar min sista arbetsdag med barnen:(. Dom som har givit mig sa manga skratt under den har resan, sa manga kramar och sa mycket karlek. Kommer kunna sitta i timmar och beratta om var och en for alla darhemma. Och titta pa alla bilder och filmer:)
Men nog om det nu, jag har ju faktist 2 natter i dar es salaam att se fram emot som jag ska spendera med Alice och Allan, sen har jag ju en hel vecka i Zanzibar, och sen aterigen en natt i Dar, kommer bli skont att fa koppla av lite pa en vacker strand.
Det suger verkligen att inte kunna lagga in bilder i inlaggen, dom blir sa mycket trakigare da, men nu funkar ju inte usb:et, sa inte mycket att gora:) Ska chatta lite med folk nu pa fb min sista kvart, ha det sa bra sa uppdaterar jag nasta gang efter SAFARIN !!!!


BLESS<3

Halloj kara lasare:)

Kan inte lata bli att skratta lite nar jag laser mina tva tidigare inlagg, oj sa arg jag var (ar). For visst ar jag forbannad fortfarande, men jag ska forsoka att se ett ljus i de hela. Det finns ju trots allt ett stalle har i Moshi dar vi kan komma at vara bilder, och det ar pa fotostudion dar vi har framkallat kort. Idag tanker jag och malin ga dit, och halla tyst om att de finns virus i vara usb:n, for formodligen har deras dator inget antivirusprogram, och det ar darfor vi kan oppna bilderna pa den datan. Sen tanker vi lata branna over alla vara bilder pa dvd eller cd skivor. Men nu ar det ju sa att jag tror att mitt minneskort har virus ocksa?? Eller minneskortslasaren? om en minneskortslasare nu kan fa virus? ni som vet om en minneskortslasare kan fa virus, kommentera MER AN GARNA DA! For om det ar minneskortet som har virus, sa kan jag ju bara kopa ett nytt minneskort, jag har redan kopt ett nytt usb, och Malin har inget virus i sitt minneskort, sa pa safarin far hon ta alla bilder med sin kamera, men om det inte ar virus i minneskortslasaren och bara i minneskortet sa ar det ju som sagt bara att jag koper ett nytt minneskort, men oOM det ar det i minneskortslasaren ar det ju onodigt om jag koper ett nytt. Fast samtidigt inte da jag kan stoppa i minneskorten i datorn hemma. Aja gud nu skriver jag bara en massa trakigt flams som forvirrar alla, men snalla ni som kan mycket om datorer, KOMMENTERA!

Jahapp nu har Malins minneskort med virus, usch usch usch! Vi far helt enkelt sticka ivag och branna ner alla bilder pa cd skivor, och inforskaffa nya minneskort.

Pa mandag ska vi iallafall pa safari, och det ska bli super duper kul:D. Det ar vi tva, och sen tva andra tjejer Gunilla och Marie, Marie ar norsk och Gunilla ar svensk. Vi har alla fyra akt med Volontarresor och sammarbetar med Arusha volunteers, men dom jobbar i Arusha och vi jobbar har i Moshi. Ska bli kul att fa traffa lite nytt folk, och att fa koppla av fran allt jobb och stress sahar i slutet av en resa. Ska bli sa himla haftigt att fa se alla djur man tidigare bara sett pa zoo ute i DET VILDA!!! Mest ser jag fram emot att se lejonen saklart, och sen geoparderna, leoparderna, flodhastar, noshorningar, elefanter och sa zebrorna. I momela park sag vi ju massvis av giraffer, apor och buffalos.
Det ska ocksa bli grymt haftigt att campa i sjalva nationalparkerna, bland djuren liksom, helt sinnes. Victoria sov ju bland buffalos, och det kan tom komma lejon, men djur ar smarta och vet att det ar manniskornas territorium. Vissa av djuren beter sig tom tamt berattade var mamma Vicky, och det ar alltid vakter utanfor taltomradena, men still fucking awesome!!!
Vi ska ivag nu upp till kontoret och betala in de sista pengarna for safarin, och sen ska vi ivag till varan favorit butik, arab butiken som har ALLT , han ar varan idol nar vi har daliga dagar och ingenting funkar som det ska. Sa idag ska vatservetter inforskaffas for safarin. En sak som jag ocksa ar lite sma irriterad over ar att jag inte tog med mig en kikare....va tankte jag med nar jag packa min vaska hemma:O? om vi har tur sa finns det kikare att hyra:)?

Well well, sorry for att inlaggen blivit trakiga och bildlosa nu i nagra dagar, vi far se hur de blir framover? Om man vagar lita pa nagra datorer har langre eller inte?

Take care!


BLESS<3

Hej allihop!

Jag ar fortfarande mycket arg och behover fa ut min ilska nagonstans, men det kommer inte racka ar jag radd. Vara USB:N har ju som sagt drabbats av virus. Vi kan inte se vara bilder som finns i mappar, utan istallet ser vi bara mappar som ar shortcutes, dvs genvagar. De bilderna vi kan se ar bilder som bara ligger lost inne pa usb:t och inte i nagon folder dvs mapp. Men som tur var hade jag ju aven min minneskortslasare, och det ar ju den som ar viktigast. Den har varit mitt allt pa hela resan, och nu ar det virus i DEN OCKSA!!!:( Det ar faktist sa att tararna ar nara. Kanner mig skit tontig, och vet att det egentligen ar varsta i-landsproblemet. men vi ska pa safari pa Mandag, och man kommer ju vilja ta hur manga bilder som helst, samma sak pa zanzibar. Och om det bara hade varit virus pa ubs:et, FINE! Men nu ar det aven de pa minneskortslasaren, och da kommer jag ju inte kunna ta alls manga bilder om jag ska halla dem kvar i kameran fram tills jag aker:( Jag maste ju hela tiden kunna lagga over dem, eftersom man tar sa mycket kort. Visst, jag kan ju forsoka hitta en minneskortslasare har ocksa, som jag kan kopa, men TANK sa ar viruset i MITT MINNESKORT?? Da kommer det ju saklart bli virus i den nya minneskortslasaren ocksa, och da ar de sloseri med pengar. Usch vad jag hatar att jag inte bara kunde ha en data expert har nu, eller kunna flytande swahili. Jag fragade Hosanna somk jobbar har ifall jag kunde fa virus scanna mitt usb och min minneskortslasare eftersom jag har fatt hora att det ar de man ska gora?
SJALV KAN JAG ABSOLUT INGENTING OM DATORER! Hon var osaker pa vad jag menade och var tvungen att fraga sin chef om det var sakert osv. Jag funderar pa att ga till fotostudion dar vi var igar, dar kunde vi oppna alla vara filer, darfor kannewr jag mig lite lugn, for jag tror de finns kvar. Men bara ett stalle kan komma at dom liksom:S Det kanns ju inge vidare kul. Men som sagt jag funderar pa att ga till den fotostudion och fraga dem ifall jag kan branna over alla mina bilder pa flera cd skivor, eftersom jag inte tror de e lika sjukt dyrt som hemma, dock ar jag osaker pa om de kan de, och om de ar dyrt har med? Och om de ens har cd eller dvd skivor har? och vad ska de vara for skivor? de maste ju funka hemma i Sverige ocksa liksom. USCH, varfor sker en sanhar mardrom i slutet pa en san underbar resa?:( resan ar fortfarande givetvis underbar, men det har SUGER verkligen! Och det varsta ar att hade man varit hemma i Sverige hade man vetat vart och hur man kunde fixa det, men har i Moshi Tanzania finns ju inte direkt samma tekniker:(.

Nu ska jag och malin bege oss till Wilsons kontor sa att vi kan betala safarin!


BLESS<3

HEJ!

JAG AR ARG!!! For forsta gangen i Tanzania, och det ar grymt grymt jobbigt!!!
VARFOR? Jo for att bade mitt usb och Malins Usb har fatt nagon slags fnatt. Igar funkade usb:et precis som vanligt, men nu nar vi provade stoppa in det i Tonnys dator hemma och forsokte oppna filen, sa upptacker jag forst till min fasa att alla mina BILDER ar borta!:O Jag drabbades av panik och ropade pa Malin, som lugnade och forklarade for mig att det bara var att mapparna hade blivit till genvagar istallet. Vi forsokte oppna mapparna pa hundra satt, men ingenting funkade! Malin provade da att stoppa in sitt usb, och det blev samma sak for henne. Aven hon blev da lite orolig, men inte lika hispig och uppstressad som jag. Vi fick brattom ner till stan for att prova om det blev likadant pa internet. Val nere pa stan ar internet stangt for att det ar en rod dag och tydligen en stor helgdag for muslimerna. Vi blev annu mer panikslagna, men tankte att vi kunde ju prova att satta in varat usb pa en fotostudio, eftersom de har datorer dar med, och vi behovde verkligen framkalla tre viktiga bilder pa Armstrong for nagra av hans skol dokument. Val dar hade vi tur, for foto studion var oppen, OCH .... nar vi satte in mitt usb sa fanns alla bilder nar han klicka pa mina mappar, sa jag TROR mina bilder finns, det maste de vall om han fick upp dem?. Vi gick till ett annat internet, och nar vi val satte i vara usb:n har sa sa datorn ifran och att de fanns virus i vara usb:n, tjejen pa internet sa ocksa det att det dar kommer bara upp anr det finns virus i. SA VAD GOR VI NU????? 
DATA EXPERTER KOMMENTERA!!! Vi behover er HJALP! Och eftersom vi ska pa safari dar vi lar ta hur manga bilder som helst, sa kommer vi nog fa lov att kopa ett nytt usb, vilket ar samma pris som hemma i sverige, dvs dyra pengar har i Tanzania, alltid lika kul med en extra utgigt man ej raknat med (IRONISK)! Usch vilken otur, aja vi far hoppas pa de basta nu med vara bilder, men som sagt kommentera vad ni tror felet kan vara:)

Och sen vill jag bara avsluta inlagget med att saga att ni som vill och kan tanka er att skicka pengar for att stodja Armstrongs skolgang ar mer an valkommna:) Vi ska betala skolans forsta avgift nu innan vi aker och helst sa snart som mojligt. Sa om ni vill bidra till en battre framtid for Armstrong ar ni mer an valkomna att skanka pengar! Dock har jag inte mitt konto nr i huvudet just nu, men ska fixa det och skriva ut i nasta inlagg:) Kommentera om ni ar intresserade, varje peng raknas!

BLESS<3

Hello:)

Idag fick jag och Malin ledigt ifran jobbet eftersom vi skulle vinka av Victoria for andra gangen, vilket vi nu precis har gjort. Jag och Malin gick saklart hit for att uppdatera er dar hemma lite om vad som hant under Lordagskvallen och igar. Det har inte varit en lugn helg i alla fall, utan nagot pa programmet har det funnits hela halgen. Det ar ju alltid lika skoj.

Efter att vi hade varit pa internet i Lordags sa gick vi och at mat pa delichez,dar vi at VARLDENS SKUMMASTE OCH ACKLIGASTE RAKCOCKTAIL hahaha, men vi fick oss ett gott skratt iallafall. Sen begav vi oss hemmat for att sedan ata annu en gang till med familjen, och efter det vart det dags att gora sig i ordning infor utgang. Det blev en grym start pa koolbar, dar vi traffade en grymt trevlig kanadensare som hette Karen. Hon var doktor, och hon och hennes man har ett hus har i Moshi, och det jobbar med att skicka hit volontarer inom sjukvard, och de sjalva kommer hit flera ganger om aret. De har aven adopterat en son harifran, och hon har bestigit kilimanjaro tva ganger. En av gangerna sa arrangerade hon sa att HIV-positiva kvinnor fick bestiga berget tilsammans med henne och hennes afrikanska vanner, resan dokumenterades av en dokumentarfilmare, och dokumentaren blev ganska kand, var dock trog och skrev inte upp namnet. Iallafall sa hade dom haft en stor foundraiser hemma i Kanada, och hon och hennes man skanker stora summor till Tanzania varje ar. Jag blev sa himla inspirerad av allt hon berattade for mig och kande verkligen bara WOW, vilken manniska. Och kvinnan var 40 ar, men sag ut som kanske 30. Riktig fitness tjej. Hon var riktigt imponerad av Malin som lyckades na stella point trots sin diabetes, hennes bror var namligen diabetiker. Hennes aldsta son som ar tolv hade ADD precis som mig, sa det avr riktigt kul att antligen fa prata med nagon som kande till diagnoser. Sant som tyvarr inte mycket folk har vet om, jag onskar verkligen att de kunde forsta nar jag forsoker forklara for dem om autism
(eftersom min lillasyster ar autistisk), men det ar svart.

Har kommer lite bilder ifran Lordagen, som by the way saklart avslutades pa La liga eftersom det var som en sista kvall med Victoria:)



Har far ni en bild pa varldens ackligaste rakcocktail haha!!! Jag brukar aldrig vara krasen, och kunna ata och smaka det mesta, men det har avr vidrigt. Ruttna rakor, blandat med typ coleslaw och sen KETCHUP av alla saser hahahahaha. Och da ar anda jag ketchupoman, men vem har pa ketchup pa rakor, hahaha!



Inne pa delichez med den ahrliga utsikten, vi valde att denna gang prova pa att sitta pa overvaningen utomhus.



Mama Vicky och kaka Tonny:)



Dada Malin och Dada Vicktoria:)



Jag sjalv, lika snyggt sminkad av Malin som vanligt:)



Tonny och Malin @ koolbar!



Hahaha alskar den har bilden! Jag och Malin hade varit pa toa inne i la liga, och det avr oversvammning pa golvet occh jag ville inte att mina flipp flopps skulle bli blota och halkiga!



Victoria ville att vi skulle se roliga ut, och inte hela tiden bara le och se seriosa ut, sa jag forsokte astadkomma lite roliga grimaser, i bakrunden ser ni en annan amerikans volontar som heter Greg, han stoter man pa om man vill spela biljard har i Moshi, for vart vi an ser han sa spelar han biljard.



Hahaha, lagom uttrakad Tonny ser ut!



Inte en sa bra bild, men har till hoger ser ni iallafall Karen som jag berattar om i inlagget, riktigt trevlig kvinna och till vanster kaka Tonny:)



HAPPY FACES:D

Och nu tankte jag beratta lite om Lordagen som vart valdigt trevlig. Vi akte namligen till MARANGU, varldens hitills vackraste plats jag sett i mitt liv. Vi skulle namligen halsa pa Vickys foraldrar, och se Vickys village. Victoria foljde inte med for hon var tvungen att fixa med sin buss biljett och massa annat, sa det blev bara jag och Malin som akte dit,Victoria hade ju dock varit dar innan.
Det var RIKTIGT trevligt. Vickys foraldrar var sa underbara, och nu forstar man vart Vicky fatt sitt varma hjarta ifran. Hennes pappa hade varldens snallaste ogon, och var bara sa mysig. Och hennes mamam kunde inte sa mycket engelska som pappan, men gud sa underbar hon var. Hon tog oss i handerna och skrattade hela tiden, och sa att vi var vackra. Hon ville ta massa bilder med oss haha. Det var inte bara Vickys mamma och pappa vi fick traffa, utan aven en till av hennes systrar som vi inte hade traffat innan, sen var hennes syster med som vi traffat manga ganger forut men som jag alltid glommer namnet pa. Sen traffade vi en av hennes broder, och en av hennes farbroder, olika svagerskor, sen Amani som ar en av hennes syskons barn, som vi trafafr ratt ofta. FULLT HUS helt enkelt. Vi blev bjudna pa god afrikans mat, och sen slaktade pappan en get. Vi skulle egentligen fa vara med och se nar de slaktade geten, men nar vi kom var det redan gjort. Mig gjorde det inte sa mycket, men Malin ville verkligen se det. Jag ar ju lite kanslig for sadant. Sedan sa fick vi ata get kott i mangder, och sen blev det en hel del ol ocksa, och lask, kandes lite konstigt att dricka stark ol en Sondag, men men klart man inte ar otrevlig och tackar nej till aldre manniskor som ar sa gastvanliga.
Efter att vi hade varit hos foraldrarna ett tag sa trodde Malin och jag att det var dags for hemfard, men NEJ sa fel vi hade. Vi skulle pa en fest ute i byn. Vickys brors basta kompis skulle namligen ha sin typ infor brollops fest. Man har ju sendoff party for tjejerna innan brollopet, sen ahr man tydligen en annan sorts fest dar kvinnan ska komma till mannens by, och lara kanna hans by och familj innan de gifter sig, och det ahr var en sadan fest. Alla manniskor sag chockade ut nar det klev tva mzungus ut ur bilen, det var hur mycket folk som helst och party talt overallt utomhus, med dj och hela koret. Vi blev varmt valkommnade och Vicky sa att mannen hade sagt aah vilken lyckad fest jag ahr astadkommit det ar tom vita har, hahaha, herregud. Vi fick sitta inomhus ihop med dem sem anses som narmast, vilket vi blev valdigt glada for nar regnet val borjade falla. Det ar ju regnperiod nu, sa det regnar nastan lite varje dag, men bara en kort stund, och det ar ju anda sol och varmt, sa inte som regn hemma. Men nar det val regnar sa REGNAR DET, man vill ju knappast vistas ute i de haglet.
Vi blev bjudna pa annu mer get kott, och annu mer ol. Vi tankte hur ska vi fa ner mer, emn vi holl god min och hade faktist riktigt trevligt. Att dj:n spelade grym musik som beenieman gjorde ju saken inte varre:). Vi kande oss riktigt coola som satt dar ute i en afrikansk by med bara afrikaner och at tradionell afrikans mat me handerna och drack ol, som riktiga chaga women haha. Vickys mamma sa att vi sag ut som riktiga afrikanska tejejer, och att de gladjer henne att se att vi ar sa avslappnade och trivs sa mycket.



Amani och en av Vickys farbroder ute i tradgarden, sen ser ni hur getkottet ligger pa kokning i bakrunden:)



Smile haha:)



Malin och jag:)



<3



Vickys syster Sophia, Vicky och hennes farbrors fru:)



Getkott och Tusker ol:)



Jag och Vickys sota mamma:)



Liten del av familjen:)



Jag ar sa FUL pa denna bild, men jag lagger ut den anda for den ar mysig:)



Festen!



Festen!


Nu maste jag logga ut:)


BLESS<3

Hello mina lasare:)

Ar riktigt riktigt glad just nu, for gissa vem jag har brevid mig:D? VICTORIA! She's back hehe, atminstonde for kvallen och hela dagen imorgon:)
Sen ska hon bege sig emot Nairobi, eftersom hon flyger hem till Sverige pa Onsdag morgon. Men hon blir inte hemma i Malmo langvarigt for den 30:e November aker hon till Sri Lanka i tva veckor, FUSK ja TACK haha!
OCH IKVALL BLIR DET UTGANG TILL TUSEN!!!!! Vi ska kora en La liga comeback, vi har latit La liga vila lite ifran oss nu, eftersom de tar intrade dar, de har man ju inte rad med varje helg, men koolbar finns det alltid rum for. Men ikvall ar ju Victoria har, och da ar La liga ett maste, kommer bli sa kul. Vi har kopt lite ost och kex, sen ar det bara savannan som fattas, varldens godaste cider.
Igar blev det koolbar som vanligt for min, Malins och Tonnys del, kvallen blev mycket lyckad:) Och de blev en hel del dansande haha.
En mindre rolig sak men som tog en rolig vandning hahaha, var att jag igar nar vi kommit hem upptacker att min telefon ar borta. Jag brukar ALDRIG ha med mig den ut, men just den har gangen hade jag det och da forsvinner den. Jag upptackte det inte direkt, utan inte forran jag skulle lagga mig och satta alarm, vilket da inte gick, for var var telefonen? Fick smatt panik och rev upp och ner pa hela mitt rum i tystnad for att inte vacka de andra. Gick in till Malin och sa att jag tyckte de hela var skumt eftersom att jag holl i telefonen strax innan jag klev in i taxin. Malin sa att jag skulle ga och lagga mig, och att vi kunde prova ringa den imorgon. Jag somnade inte direkt eftersom jag lag och forsokte fundera pa hur nagon skulle ha kunnat stjala den utan att jag markte det? Och jag var helt saker pa att jag kollade mobilen en gang i taxin med for att kolla klockan.
Jag vaknade klockan tjugo i sju pa morgonen haha, redo for att ringa telefonen, gick in till Malin igen och hon ringde, men inget hordes. MEN....telefonen var ej avstangd, med andra ord inte snodd. For Tonny sa att han me sett mig med den i handen, och han sa att jag formodligen maste ha glomt den i taxin. Han forsokte ringa taxi chaufforen som hade avstangd lur. jag borjade forsta att min mobil sakert var ett minne blott, sa hejda till Tonny som skulle aka till posten,och innan jag hinner ga in kommer han tillbaka i bilen och skriker sa som BARA TONNY kan gora, med hela sitt harliga ansikte fullt utav skratt :D

Tonny : OMG YOU ARE SOOO LUCKY!!! It was here, outside of the gate, here in THIS AFRICA, no one has seen it, and it has been lying on the street the whole night, that's real luck, I can't believe it? hahaha
somebody has even stept on it!

Om jag ahde haft en videokamera hade jag latt filmat hans ansiktsuttryck nar han skrek IN THIS AFRICA!!!!
Jag sa it's a sign from mungu (gud pa swahili), the people here in Tanzania want me to stay, I have good luck here haha. Mamma Vicky var minst lika chockad som Tonny. Inte minst eftersom att vi TYVARR blev bestulna natten innan, for forsta gangen under varan vistelse. Varan gate var inte ordentligt stangd, sa Malins gympadojor + sandaler blev stulna, och aven mina (mormors) fina ecko sandaler som har varit mitt allt har nere:(, och aven Tonnys sandaler, och mama Vickys tvatt bunkar. Fan sa arga vi var, men men, inte mycket att gora at. Jag tackar GUD att inte mina reebook easytones skor jag fick i present innan jag akte lag dar ute.

Nog med skrivande, har kommer bilder:)



Jag igar kvall innan vi drog till koolbar! Vill bara tillagga att jag blev overlycklig igar, en klanning jag kopte har forsta veckan var alldeles for liten for mig, kanske tva storlekar, och igar nar jag skulle prova den pa skoj, eftersom alla sager att jag gatt ner sa mycket, sa fick jag pa mig den, alltid lika kul.



Malin som visar upp den fina Serengeti etiketten!


Och har kommer lite bilder jag tog hemma hos grannarna igar:) Gud vad jag kommer att sakna dom. Dom tycker om mig sa himla mycket och jag tycker om dom:)



Underbaraste Nancy, som alltid blir lika fin pa kort:)



Nancy och hennes mamma, som jag tyvarr aldrig kommer ihag namnet pa (dumma mig)



SA VACKER BILD! Tank att jag lyckas ta sa fina bilder:) Pa bilden ser ni harliga Manka som stadar hemma hos oss. Nastan alla familjer har en som stadar hemma hos dom, vare sig man ar rik medelklass eller fattig. Sarah och Melki har ju tva tjejer Martha och Yusta, och jag tvivlar pa att dom far betalt? utan de far mt och husrum eftersom Melki och Sarah raddade dom ifran bush livet. Men Manka far ju ganska bra betalt med tanke pa att varan familj har det gott stallt. Hursomhelst sa bor Manka i samma hus som Nancy och hennes mamma, och ar alltsa varna granne. Jag alskar hennes leende, och lyckades verkligen fanga de pa denna bild. Hon kan INGEN engelska, och da menar jag ingen. Hon och jag kommunicerar bara med lite swahili och med teckensprak, anda skrattar hon hela tiden at mig, riktigt mysig manniska.



Ah vad jag alskar dessa manniskor, och den GLADJE de skanker mig, deras skratt finns printade langt in i hjartat och nu ar tararna pavag. Igar sa Nancys mamma att jag maste komma tillbaka for nu ar jag Nancys rafiki:) Hon berattade stolt igar att hon ska borja skolan i januari, och idag nar vi var pavag till stan slangde hon sig om m ig nar jag dok upp utanfor gaten. Barn alskar verkligen mig, undra varfor egentligen?



Och sa denna FANTASTISKA bild jag lyckades ta idag pa i princip alla grannbarnen samlade, med Nancy i spetsen. Jag ska framkalla samma bild till dom alla innan jag aker hem <3 Ma gud ge dessa barn en bra framtid, och lika mycket gladje som de skankt mig!

Nu ar det dags att saga hejda for idag:)


BLESS<3

Hej hej:)

Haha, kan inte lata bli att skratta at min rubrik som jag nyss valde. Jag fragade Malin, borde jag skriva nytt har ny dag, men fick svaret nytt har nya krafter, sa det fick bli dagens rubrik:D
For om man kanner mig sa stammer det lite faktist. Jag ar sa himla besatt av mitt har, har har har, haha. Och jag tycker det ar sa himla skont med rasta for da slipper jag tanka pa vad jag ska hitta pa med mitt har varje dag, for da ar frisyren redan fixad, och man slipper tvatta haret onodigt ofta, eftersom det aldrig blir flottigt, sa skont!

Hursomhelst sa var jag iallafall pa salongen och fixade mitt har igar, sa skont, aven om det var VALDIGT jobbigt att sitta pa golvet i sex timmar. Ar dock valdigt chockad over hur profesionella dessa kvinnor var. Eftersom att jag har VALDIGT manga flator nu, och valdigt sma, trodde jag det skulle ta langre tid an vad sist jag fixade, men pa den har salongen var kvinnorna lite mer profesionella, och de beratta for mig att manga europeer kommer dit och fixar sitt har. Style:n jag har heter typ pencili rasta?? om jag ej har missforstatt fel. Malin har ju rasta, liksom losa, medans jag har inbakat framtill. Och alla frisyrer har har olika namn. En valdigt popular stil just nu ar Rihanna style. Manga av tjejerna har rakat pa sidorna, typ mohikan aktigt, sen finns det en stil som typ heter Beyonce weave haha, sa himla kul att lasa vad alla stiler heter pa planscherna de har inne i salongen. Vissa ar sa HIMLA fula, de finns en speciell som jag och malin garvar at lika mycket varje gang vi ser en kvinna ga forbi med den. Vi kallar den hjarnan utanpa huvudet frisyren, eftersom det ser ut som att de har tarmar runt hela huvudet, inalvor haha.
Kvinnan som flatade mitt har, Sophia var valdigt rolig. Hon typ skamta hela tiden och sa att hon alska Sverige, dock har hon ju aldrig varit dar sa vet ej vad hon menade. Hon sa att jag var vacker varannan minut ocksa skon brud. Killen som jobbade inne i salongen var kongoles och han och en av de andra kvinnorna stod och dansade mitt i salongen och shake:a pa, man fick sig ett gott skratt. Han fragade om jag ville gifta mig med honom i Kongo nar mitt har var klart ( dock pa skamt forstas ), jag sa att han far stalla sig i ko, och att det blir dyrt, tusen kor hahaha! Riktigt roliga manniskor som jobbade dar iallafall. Det gjorde att det inte blev lika langtrakigt.



Sophia making my hair, nar jag gjorde peace tecknet skrattade alla och sa CHADEMA CHADEMA, hahaha alla har forknippar de med Chadema och gor man tummen upp tror dom man ar CCM, gaaah all dess politik snack driver mig och Malin till vansinne emellanat!



Och har en bild pa de andra tva som fick fortsatta med sjalva rasta flatandet nar Sophia fick en ny kund. Hon till hoger pa bilden ar SA ROLIG, hon dansa typ inne i salongen hela tiden, och holl pa att skamta med mig och Malin pa swahili.



The result!!!



Gillar det skarpt, dock flatade de kanske mitt har liiite val langt bak, meeeeen jag ska inte klaga:) Alla jag stoter pa sager ju umependeza vilket betyder du ser bra ut, sa man far vall lita pa dom. Idag sa tva aldre kvinnor, you look smart, snacka om att jag och Malin skrattade, jag tackade dom sa hjartligt och sa, de var ju tur da haha.

Tankte visa er nu dar hemma som kanner mig lite hur det ser ut pa vagen hemma hos oss i Soweto, vagen vi gar varje dag till varat jobb och intill stan. Malin har namligen tagit ett par jatte bra bilder som jag snodde har nu:)



Det har ar vagen emot varat hus, sa den har bilden ar tagen nar Malin ar pavag hem ifran jobbet.



Om man gar emot den blaa bussen och sen svanger av vanster sa kommer man in pa vagen som ar en enda lang rakstracka enda in till stan. Har ar nagra forbi passerande barn som sa vanligt stallde upp pa foto:)



Den beromda bla bussen som jag lagt upp bild pa forut har i bloggen. Den ahr statt har i hur manga ar somhelst. tror Tonny sa att den tom stod dar nar han var barn och idag ar han 26 ar:)



Vagen emot stan, men fortfarande inne i soweto:)



De beromda "how are you barnen" hahaha, ett litet intern skamt! Dessa barn stoter vi alltid pa vid den oranga bussen (som ni kan skada svagt i bilden ovanfor). Och alltid nar vi gar forbi dem sa skriker dom mzungu mzungu how are you how are you, och de gar inte att riktigt beskriva, men de har en speciell ton nar de skriker how are you? som ar sa gulligt!



Lille grannbarnet Justin till hoger som alltid ar lika glad, och han till vanster ar sa himla valuppfostrad och kallar alltid mig och malin for madame, dom ar for underbara:) Och dom alskar att vara med pa kort!



Underbar bild:)



Annu fler sotnosar i varat hem omrade Soweto, barn overallt:)

Har kommer lite bilder ifran veckan som gatt pa barnen i skolan:)



Sa tung bild, tagen av mig, hehe:P Lille Abubakari, mycket fotogenisk!



Vackraste Zainabu, gud vad jag kommer sakna henne, en utav mina favoriter, synd bara att hon alltid gor nagot konstigt med sin lapp nar hon ska posa med stangd mun haha:)



Varan lilla prinsessa Nicole:)



Lilla Reagan och underbara Samuel:)



Sota Sima:)



Underbara Robert och Deborah:)



Minstingen Melko:) Underbar bild som Malin tagit pa honom.



Lilla tjejtjusaren Mudhakir som man kan skratta at i timmar nar han sager "I love so much", hans favorit fras pa engelska.



Sota Ester!



Ett litet hejda ifran mig:)


BLESS<3

Halloj:)

Det blev internet idag ocksa. Orkar dock inte blogga speciellt mycket da jag har annat att fixa. Dagen har hitills varit bra. Barnen var forst jatte oskotsamma och jag blev lite smatt irriterad pa dem haha, men sne lyckades jag fa dom tysrta och snalla emot varandra genom att leka tysta leken. Jag forklarade leken for Sarah som sen forklarade den pa Swahili for dom. Jag sa att den som vann skulle fa en halstablett, och jag blev paff, de va HELT tysta, kanske tva pratade och akte ut, men de andra ungarna hade prompt bestamt sig for att halstabletten skulle bli deras. Det gjorde mig rord att se att de var sa pass tavlingsinriktade for en liten halstablett. Jag sa till Sarah att om de ar tysta i 5 minuter till, sa smyger jag ivag och koper en klubba till alla, men sag att jag bara gatt ivag for att hamta nagot. Alla fortsatte va tysta, och jag blev glad av att dom fattat vinken och visat mig stor respekt. Sa alla fick varsinn klubba, och jag ropade upp dom en och en sa de ej skulle braka over klubborna, och alla sa tack teacher och efterat var det en sa bra stamning. De sjong sanger for mig och Malin, och jag lyckades filma en underbar film:)
Jag kommer verkligen sakna dessa barn for mycket. Jag och Malin ska ju fa skriva en report om var och en innan vi aker, och ge dom bilder pa dom sjalva som vi ska framkalla, pa baksidan tanker vi skriva nagra ord om var och en, och aven ge dom vara email adresser, forhoppningsvis hor de av sig, om nagra ar nar de blivit aldre, och berattar vad de sysslar med i sina liv da:)? who knows?

Malin har legat i ordentligt med klassrumm projektet ocksa:) Hon slapp mala vaggarna vita denna gangen eftersom Melki redan hade gjort det, valdigt gulligt av honom, sa nu har hon annu mer tid att fokusera pa sina vackra pedagogiska konstverk, (hon skrattar har nu brevid mig nar hon sag vad jag skrev haha), ibland later jag vall ratt yber positiv, but that's me haha!



Beautiful!







Sa vackert sa, kommer bli skitsnyggt nar allt ar klart, I'm sure!

Sitter just nu och gluttar igenom Victorias Zanzibar bilder, det ar ju verkligen ett paradis, langtar tills pa Lordag, da ska namligen victoria gora en comeback, hon ska stanna i Moshi Lordag till Mandag, sen bege sig emot Kenya for att sen flyga hem till Sverige. Jag ska da prata med henne om hotellet hon bodde pa, for ska nog bo pa samma:)

Har kommer lite av hennes HARLIGA bilder:D







Har kommer man alltsa befinna sig om ca en manad da:) Ser ju inte sa pjakigt ut, eller vad sager ni dar hemnma i snoiga Sverige?;)

Var bara tvungen att lagga upp denna roliga bild ocksa, Victoria och hennes massajer haha!!!



Har fixar de rastaflator pa henne:)

Det var allt for idag, ha det sa jattebra alla som laser:)


BLESS<3

Halloj allihop:)

Sitter sjalv har pa internet idag ocksa, Malin var tvungen att stanna kvar och mala lite i klassrummet.
Det var skont att ta den langa promenaden in till stan. Idag har det SPOREGNAT har i Moshi, dock bara i ca en kvart, den lilla kvarten behovdes, nu blir det annu gronare och inte sa stek hett och torrt.

Jag gick in till stan for att kolla lite grejer infor Zanzibar har pa internet. Har bestamt mig for ett hotell, eller a hostel, fragan ar bara om jag ska bo pa samma alla natter, eller om jag ska aka runt? Jag ska ju bara stanna en vecka, sa tror det blir jobbigt att byta hotell mycket. Men till Stonetown vill jag ju, fragan ar ju bara om jag ska stanna dar en natt pa hotell? eller om jag aker med buss eller taxi over dagen, manga fragor i mitt tankspridda huvud.
Jag tror att jag inte riktigt vill inse att min tid har i Tanzania snart ar over....for den har gangen. Och att jag nu maste fokusera pa den sista veckan i Zanzibar, och eventuellt nagon natt eller natter i Dar es salaam. Dar har jag ju tur eftersom att bade Alice och Allan, mina andra vard syskon bor i Dar es salaam och studerar dar pa universitet. Tror tom jag ska fraga om nagon av dem kan joina mig pa flygplatsen fram tills jag aker, allt kommer att kannas tryggare da:) Och roligare framforallt. Allan sa nar jag fraga han sist att det var nemas problemas, sa jag far vall se.

Safarin ar pa g nu ocksa. Som det ser ut nu sa ska jag och Malin aka nagon gang runt den 20:e, ihop med de andra tva skandinaviska tjejerna som volontar arbetar i Arusha. Det blir namligen billigare ju fler man ar som aker. Jag hoppas verkligen att de aker med:).

En sak till jag ska gora nu efter internet ar att hamta ut 8 stycken bilder som jag framkallat. En bild pa Armstrong som Malin ska mala av, och sen sju bilder pa grannbarnen som jag tankte ge som en liten present till deras foraldrar. Dom vet ju knappt vad kamera och bilder ar, sa de ska bli kul att fa gora lite manniskor glada:).

Och nu over till RUBRIKEN haha!

Igar var det ju Sondag, och jag hade garna velat folja med Malin, Sarah och Melki till deras kyrka, men min bror Tonny hade fixat sa att jag kunde fa ta ut mina rasta flator som jag nu haft i ca sex veckor.
Grannkvinnorna som sitter och flatar varje dag kom over, och de var tva som hjalptes at. Nar de fick hora att jag skulle gora nya troligtvis pa Torsdag sa skratta de och fragade min vardmamma, har hon nagra som kan ta bort dom at henne hemma? Som tur ar har jag ju det haha:). Trivdes verkligen bra i flatorna, sa jag hoppas verkligen att det finns en tid for mig pa salongen nu pa Torsdag sa jag har nya till helgen?
Kvinnorna larde mig dessutom hur man tog bort dom, sa jag tror att det blir ratt enkelt hemma sen. Det roligaste av allt var att se allt loshar som man haft pa huvudet, sag ut som en stor hog ho haha.



Sahar snygg var man;) hahaha snyggve snyggve! Kvinnorna skrattade och sa Mzungu afro!!!



Har kommer en bild ifran i Lordags ocksa, jag och Malin gick till Koolbar sjalva utan Tonny for forsta gangen, det uppskattades utav de manliga stammisarna pa koolbar kan jag ju saga, som tyckte det var lite fritt fram haha.



Hahaha var bara tvungen att lagga upp denna MYSIGA? bild pa dorren till klassrummet , Malin och jag upptackte till var fasa att vi inte var ensamma idag nar hon holl pa att mala om!



The artist in action;)



Glada bar, det gillas alltid:)
( alskar att Deborah som vanligt lyckas flumma till sig och vara lika rolig som alltid pa varje bild)



Och ANTLIGEN tog jag mod till mig och fotade tva kvinnor barandes pa bananer. Nagot man ser varje dag har i Moshi, dock har jag annu inte vagat fraga nagra om jag kan fa ta narbild pa dem an, men innan min sista manad har nu ar slut ska jag vaga det:)
Vagen som jag gar pa har ar vagen jag gar flera ganger i veckan in till stan. En rakstracka som tar ca 25 minuter, en halvtimma att ga ifran Soweto dar jag bor.



Jahapp det var allt ifran mig, blir nog internet igen pa Onsdag kanske, eller imorgon redan jag far se?
Badae (senare pa swahili)!


BLESS<3

Hej allihopa:)

Idag kanner jag mig extra glad. Jag ar pa internet sjalv just nu, eftersom att Malin bestamde sig for att vara hemma och mala lite med hennes nya grejer Hailey fixade at henne i Arusha. Hailey och reagan ar ett par som ager affaren har brevid internet. De ar bada konstnarer och vet var man far tag pa alla bra saker inom malning, sa dar har Malin haft tur. Reagan ar en riktigt grym konstnar, har ju redan kopt en utav hans tavlor, och ar sugen pa tva till innan jag aker, men an sa lange far jag vanta och se.
Idag ar det riktigt riktigt varmt har i Moshi. Det blir varmare och varmare for varje dag som gar nu, och i December och Januari ar det tydligen riktigt varmt har, DET GILLAS!

Jag vet inte vad det ar, men jag kanner mig sa lycklig. All varme all gladje, alla manniskor som vinkar, all hjalpsamhet, vad ska jag ta mig till utan allt nar jag kommer hem? Jag kan inte ens forestalla mig mitt gamla liv langre. Sa mycket har jag forandrats. Tanken av att tex storhandla inne i en affar som Ica maxi skrammer mig, haha. Har ar jag van att handla mina grejer i en liten skjul affar, eller en liten supermarket.
Mest handlar jag ju hos Sias kiosk, varan granne. Dar brukar jag satta mig utanfor och prata lite med henne, eller sa brukar jag satta mig pa marken med barnen och studera dom, medans de leker med vad naturen har att ge. Inga barbie dockor sa langt ogat kan na. Det ar sa harlig atmosfar utanfor alla dessa butiker och salonger. Folk sitter och pratar, fikar, leker, alla ar united helt enkelt. Man kanner verkligen att man ar en del av folket, alla ar sa gastvanliga, och tar emot en med oppna armar. Och nar man tilltalar dem pa swahili ler dom sa att de ser ut som kinderna ska sprangas.
Alla dessa vackra leenden, alla dessa handslag, gamla manniskor som vill stanna och prata, tacka oss for att vi tar tiden att upptacka deras land, att vi hjalper dom till utveckling.
Nar man sager att man ar volontar blir man mott med en stor respekt. Speciellt utav aldre. En gang nar vi var ute pa Koolbar sa ville en man bjuda oss pa varsinn cider bara for att vi var volontarer. Han var inget fyllo ackel med onda avsikter, utan bara en valdigt generos man.
Alla manniskor runt omkring mig och Malin, sager att vi ar annorlunda. Att vi ar de trevligaste mzungosen de mott. Att vi verkligen har tagit till oss the real Africa, och att vi inte ar kalla, blyga och radda som manga andra. Och jag haller faktist med. Vi har hittat en grym balans. Vi ar inga naiva sma flickor som hakar pa vadsomhelst, och foljer med alla dessa forsaljare ochsavidare. Men vi ar heller inte radda for att testa pa nya saker. Blir vi bjudna pa mat hemma hos nagon, sa ater vi. Fragar nagon oss nagonting, forsoker vi finna svaret. Vi vill verkligen vara en del av folket, och det marker manniskorna har, darfor far vi ocksa en riktigt underbar vistelse har.
Som nu nyss, jag fragade Hosanna som jobbar har pa internet om man kan fa se hennes 10 manader gamla bebis nagon gang, eftersom vi nu blivit sa bra vanner. jag fragade om hon kunde ta med sig barnet. Hennes svar var att hon ville ha mitt nummer, sa att vi antingen kan komma till henne, eller hon till oss. Vilken gastvanlighet! Jag kan inte sluta bli impad av alla dessa starka manniskor. Som sliter for loner som 50-250 svenska kronor i manaden men anda lyckas skratta och le mycket mer an vad vi som tjanar tusentals. Jag antar att det ar for att de inte vet vad de missar. Ibland avundas jag dom. Sjalvklart ar jag glad over att jag levt ett tryggt ekonomiskt liv. Men jag har ocksa levt ett olyckligt och valdigt deprimerat liv emellanat.
Har lever man verkligen for stunden, och varenda lilla sma sak raknas.

Over till gardagen:)
Det blev riktigt lungt pa jobbet. Jag och Malin jobbade inte sa mycket med barnen, utan vi bestamde oss for att gora lite nya ovningar i de aldre barnens bocker.
Man kan verkligen se skillnader ifran det att vi kom. Sarah sager att manga av foraldrarna ringer och ar jatte tacksamma, och de vill traffa oss, mzungo anglarna som har starkt deras barns engelska. Nagot mer kul ar att manga av de blyga barnen har borjat oppna sig, de som knappt prata i borjan.
Melki sager att det beror pa varan starka karlek:). Alla barnen ar inte vana med att fa pussar, kramar och berom som de far utav oss. Nicoles mamma hade sagt att hon marker att Nicole har fatt battre sjalvfortroende, och att hon blivit valdigt charmerande haha. Jag och Malin kunde inte lata bli att flina lite nar vi horde battre sjalvfortroende...GAR DET? Den damen har vetat vad hon velat sen forsta stund. Hon ar ett riktigt charmtroll, och en framtida larare.
Efter jobbet gick jag hem, och stannade hos Sia for att kopa en lask, och dar satt som vanligt Nancy och resten utav grannbarnen och lekte. De lekte att de lagade Ugali (majsgrot). Hur gulliga som helst:)



Nancy Nancy Nancy, far jag ta med mig dig hem?:) Den har flickan kan jag bara titta pa i timmar, tror inte man kan hitta en mer vacker fotogenisk varelse. Jag ALSKAR den har bilden!



Och den andra underbara sota grannflickan som alltid slickar sig runt munnen haha, kommer aldrig ihag hennes svara namn. Har ser ni iallafall hur hon lagar Ugali. Nar jag sa chakula (vilket betyder mat) till dem och latsades smaka blev de alldeles till sig och borja skratta.
Tank att de leker med kapsyler och en gammal smorburk!



Ah jag vill bara ta upp dom i min famn och krama sonder dom, dom ar for underbara. Idag nar jag gick till stan stod de och gav sina getter vatten och nar de sag mig sa tappa de nastan vattnet nar de ville vinka:)



Ma dessa barn fa ett evigt langt och lyckligt liv<3



Jag maste kopa tusen ramar nar jag kommer hem. Ska rama in sa manga vackra bilder som dessa, och aven spendera tid med att pyssla till manga kollage.
(mamma om du ser detta, sa ar det de enda jag kan komma pa att jag onskar mig i julklapp:)



En bild sager mer an tusen ord!


Och sa over till fredagskvallen:). Det blev forst middag med familjen som vanligt, och efter det utgang for mig, Malin och Tonny. Jag ar sa glad over att vi gar ut och umgas varje helg, det behover man efter en vecka fylld utav arbete, tankar och funderingar. For sa mycket som min hjarna arbetar har, har den nog aldrig gjort tidigare. Och det ar nar man ar ute man aven traffar nytt folk, Tonnys vanner, och som man socialiserar sig och sa vidare.



Rasta puddingarna haha <3



Malin Aka Cleopatra!



The cheeetaaaah haha (ett intern skamt som min mamma Vicky garbar lika mycket at varje gang)

Tankte lagga upp nagra bilder fran i formiddags ocksa. Innan jag gick till stan sa var namligen jag och Malin hemma hos Sarah och Melki och fikade lite. Alskar de afrikanska chai teet:)
Armstrong satt och arbetade pa flitigt i sin skolbok som vi gjorti ordning at honom.



Hmm?? vad kan det vara for svar? haha



Lyckades knappa en riktigt bra bild pa annar sa blyga Armstrong:) Han ar verkligen lik sin pappa utseendemassigt, men som Sarah nar det kommer till personlighet.



Och varan underbara lilla Fiona som bara vaxer och vaxer, likasa hennes afro hihi. Hon ar pappa upp i dagen bade till utseendet och personligheten. Hon grater valdigt sallan och ahr alltid ett leende pa lapparan. Men idag grat hon faktist nar Malin och jag var tvugna att lamna over henne till mamma och ga hem haha.

jahapp, nu ar det dags for mig att kolla lite annat har pa internet, det ar ju Lordag ikvall, sa det lar bli utgang nagonstans, och pa Sondag ska jag kanske till kyrkan med Malin Sarah och Melki, om jag inte ska ta ut mitt loshar da? jag far se?. Men lar inte uppdatera forran Mandag eller Tisdag.
Ha det sa jatte bra alla mina lasare, trevlig Lordag och ta hand om er, And remember One love one heart<3


BLESS<3