Installt flyg, de sista man behovde!
Hej:)
Det blev en kort halsning, varfor? for att jag ar forbannad. Mitt flyg hem till Stockholm Arlanda blev installt, sa de blev inte bara fem timmars vantan, utan istallet ett helt dygns, och mer blir det formodligen. Jag ska overnatta har pa flygplatsen, har setat i en hotellko i ett ex antal timmar, men gav till sist upp efter att fa hora att alla skulle vara uppbokade. Som de ser ut just nu sa kommer jag inte fa komma hem imorgon heller, utan pa Sondag, great JIPIIII NOT! Ar sa himla trott, sliten, ledsen mm. Orkar bara inte med de har, nu nar jag var sa installd pa att af komma hem. Detta var min storsta fasa, och den blev till verklighet. Nu har Schipol lugnat ner sig eftersom manga har checkat in pa hotell, men dagen har varit fylld av kaos. Kvinnor som sprungit runt gratandes och fortvivlade med deras spadbarn, borttappade bagage, borttappade barn, borttappade mobiler, tom ett slagsmal. Folk har statt och skrikit pa personal, och ett helt fotbollslag tjejer i 14 arsaldern har setat ochbokstavligen STOR TJUTIT over att deras bagage forsvunnit, och de skapade varsta Sunset Beach dramat nere i hotellkon. En kvinna kom och gav dem godis som kompensation herregud hahaha, och jag trodde jag var en drama queen. Lite tarar har det blivit for mi del med, mest pga att jag ar sa himla trott, och var sa installd over att fa komma hem. Hade man vetat att det har skulle handa hade man ju kunnat stanna en natt i varma Tanzania, istallet sitter jag har utan vinterjacka. Men det ar ok for det ar ju relativt varmt har inne. Min mobil har dessutom varit urladdad enda sedan jag kom fram till Amsterdam, trodde laddaren var i mitt handbagage, men tji fick jag, den lag i mina incheckade vaskor, och inga pengar pa luren har jag heller. Fick lana en ryss mans lur och ringa pappa, eftersom payphone telefonerna var tillfalligt avstangda. Just nu skulle jag kunna svimma och falla ihop utav trotthet narsomhelst, och jag kan inte lata bli att tanka vad som kunde ha hant om jag statt kvar i hotell kon, men det gick inte jag blev helt enkelt for frustrerad och rastlos. This is Europe, haraka haraka (skynda pa swahili), ingen javla hakuna matata nagonstans. Vill bara tillbaks nu, och de ska jag se till att jag far snart. Klarar inte av kyla, stress, irriterade rika manniskor som gar rakt in i en med sina stora vaskor och tranger sig i koer och tror att de ar battre an andra for att de kan handla upp hela tax freen, blaaaaaaa ar sa forbannad!!!! och alla bocker i book store affarerna ar pa tyska eller hollandska, typ inga pa engelska, men ar anda for trott for att lasa nu. Ar ocksa radd for att somna eftersom nagon bara kan ta ens bagage, sen vill ajg vara vaken till klockan.06.00 da jag ska forsoka boka om min biljett, forhoppningsvis redan tills imorgon och inte Sondag. Om jag maste aka hem pa Sondag sa overvager jag nog hotell, men an sa lange skit samma, kanns battre att overnatta har och ha koll pa laget, man ar ju en fighter, hotell ar for mesar haha ne, men som sagt, kan ju vara skont att ha laget under kontroll. En sak ar iallafall saker, och det ar att jag ska sova det forsta jag gor nar jag kommer hem, en hel dag om det sa behovs, efter detta mardroms scenario jag nu befinner mig i. Och jag som trodde jag skulle fa komma hem och gosa med min lilla Tindris och fa ata mammas lasagne, nehepp! Ar ocksa lite smatt orolig over mitt bagage?? Nastan alla jag fragat sager att jag inte behover oroa mig och att de inte aker nagonstans om inte jag aker nagonstans, nagra har sagt att de kan komma till Stockholm, dock tycker jag det later valdigt konstigt med tanke pa att inga flyg gatt dit sen jag kom? i vaskorna ligger ju da alla mina julklappar till alla nara och kara. Dock bara materiella saker, inget att grata blod over, men det vore ju kul om man fick ge bort dom som man tankt. Jag far helt enkelt se denna situation som en lardom, inte bara Tanzania resan har gjort mig starkare utan aven bara den ahr upplevelsen, kanske vad det de har gud ville? Det gor mig hur som helst bara starkare och mer resevan, nu vet jag atminstonde vad jag ska gora nasta gang om nagonting sant har sker. Sen maste jag faktist halla med om en sak som en kille sa till mig i service kon, tacka gud att det inte ar den 23:e,22:4e eller den 25:e idag, tank att vara fast sahar over jul, det hade inte kannts sa kul. Och man far forsoka se de pa den positiva sidan, tex jag, visst jag ar sjalv och det ar jobbigt, men jag ar ung och ingen foralder. Jag lider verkligen med alla aldre, rullstolsbundna och alla familjer med barn och spadbarn som jag sett. Kan inte ens tanka mig vilken mardrom det maste vara for dem att halla barnen lugna och underhallna. Kan heller inte lata bli att tanka pa den lilla afrikanska flickan jag skrev om i det tidigare inlagget. Tank att dom ska hela vagen till Usa, och nu ar de fast har, efter en redan sa lang resa. Ett riktigt aventyr for den lilla tosen. Aja nog filosoferat, skont att fa skriva av sig lite iallafall. Har atminstonde batteri pa min ipod sa ska atminstonde forsoka vila lite nu medans jag lyssnar pa lite lugnande ballader. Maste bara forsoka hitta en sovplats, sofforna ar ju en aning smockade, folk ligegr och sover overallt. En svensk familj jag prata med sa att en kvinna sagt till dom att de skulle stalla in 200 taltsangar?? later skumt? I believe it when I see it haha. Men om de blir sa ska jag ha en av dom 200.
Dags att bege sig pa jakt efter sovplats och toalett, hoppas ni alla far sova gott atminstonde:)
BLESS<3
Det blev en kort halsning, varfor? for att jag ar forbannad. Mitt flyg hem till Stockholm Arlanda blev installt, sa de blev inte bara fem timmars vantan, utan istallet ett helt dygns, och mer blir det formodligen. Jag ska overnatta har pa flygplatsen, har setat i en hotellko i ett ex antal timmar, men gav till sist upp efter att fa hora att alla skulle vara uppbokade. Som de ser ut just nu sa kommer jag inte fa komma hem imorgon heller, utan pa Sondag, great JIPIIII NOT! Ar sa himla trott, sliten, ledsen mm. Orkar bara inte med de har, nu nar jag var sa installd pa att af komma hem. Detta var min storsta fasa, och den blev till verklighet. Nu har Schipol lugnat ner sig eftersom manga har checkat in pa hotell, men dagen har varit fylld av kaos. Kvinnor som sprungit runt gratandes och fortvivlade med deras spadbarn, borttappade bagage, borttappade barn, borttappade mobiler, tom ett slagsmal. Folk har statt och skrikit pa personal, och ett helt fotbollslag tjejer i 14 arsaldern har setat ochbokstavligen STOR TJUTIT over att deras bagage forsvunnit, och de skapade varsta Sunset Beach dramat nere i hotellkon. En kvinna kom och gav dem godis som kompensation herregud hahaha, och jag trodde jag var en drama queen. Lite tarar har det blivit for mi del med, mest pga att jag ar sa himla trott, och var sa installd over att fa komma hem. Hade man vetat att det har skulle handa hade man ju kunnat stanna en natt i varma Tanzania, istallet sitter jag har utan vinterjacka. Men det ar ok for det ar ju relativt varmt har inne. Min mobil har dessutom varit urladdad enda sedan jag kom fram till Amsterdam, trodde laddaren var i mitt handbagage, men tji fick jag, den lag i mina incheckade vaskor, och inga pengar pa luren har jag heller. Fick lana en ryss mans lur och ringa pappa, eftersom payphone telefonerna var tillfalligt avstangda. Just nu skulle jag kunna svimma och falla ihop utav trotthet narsomhelst, och jag kan inte lata bli att tanka vad som kunde ha hant om jag statt kvar i hotell kon, men det gick inte jag blev helt enkelt for frustrerad och rastlos. This is Europe, haraka haraka (skynda pa swahili), ingen javla hakuna matata nagonstans. Vill bara tillbaks nu, och de ska jag se till att jag far snart. Klarar inte av kyla, stress, irriterade rika manniskor som gar rakt in i en med sina stora vaskor och tranger sig i koer och tror att de ar battre an andra for att de kan handla upp hela tax freen, blaaaaaaa ar sa forbannad!!!! och alla bocker i book store affarerna ar pa tyska eller hollandska, typ inga pa engelska, men ar anda for trott for att lasa nu. Ar ocksa radd for att somna eftersom nagon bara kan ta ens bagage, sen vill ajg vara vaken till klockan.06.00 da jag ska forsoka boka om min biljett, forhoppningsvis redan tills imorgon och inte Sondag. Om jag maste aka hem pa Sondag sa overvager jag nog hotell, men an sa lange skit samma, kanns battre att overnatta har och ha koll pa laget, man ar ju en fighter, hotell ar for mesar haha ne, men som sagt, kan ju vara skont att ha laget under kontroll. En sak ar iallafall saker, och det ar att jag ska sova det forsta jag gor nar jag kommer hem, en hel dag om det sa behovs, efter detta mardroms scenario jag nu befinner mig i. Och jag som trodde jag skulle fa komma hem och gosa med min lilla Tindris och fa ata mammas lasagne, nehepp! Ar ocksa lite smatt orolig over mitt bagage?? Nastan alla jag fragat sager att jag inte behover oroa mig och att de inte aker nagonstans om inte jag aker nagonstans, nagra har sagt att de kan komma till Stockholm, dock tycker jag det later valdigt konstigt med tanke pa att inga flyg gatt dit sen jag kom? i vaskorna ligger ju da alla mina julklappar till alla nara och kara. Dock bara materiella saker, inget att grata blod over, men det vore ju kul om man fick ge bort dom som man tankt. Jag far helt enkelt se denna situation som en lardom, inte bara Tanzania resan har gjort mig starkare utan aven bara den ahr upplevelsen, kanske vad det de har gud ville? Det gor mig hur som helst bara starkare och mer resevan, nu vet jag atminstonde vad jag ska gora nasta gang om nagonting sant har sker. Sen maste jag faktist halla med om en sak som en kille sa till mig i service kon, tacka gud att det inte ar den 23:e,22:4e eller den 25:e idag, tank att vara fast sahar over jul, det hade inte kannts sa kul. Och man far forsoka se de pa den positiva sidan, tex jag, visst jag ar sjalv och det ar jobbigt, men jag ar ung och ingen foralder. Jag lider verkligen med alla aldre, rullstolsbundna och alla familjer med barn och spadbarn som jag sett. Kan inte ens tanka mig vilken mardrom det maste vara for dem att halla barnen lugna och underhallna. Kan heller inte lata bli att tanka pa den lilla afrikanska flickan jag skrev om i det tidigare inlagget. Tank att dom ska hela vagen till Usa, och nu ar de fast har, efter en redan sa lang resa. Ett riktigt aventyr for den lilla tosen. Aja nog filosoferat, skont att fa skriva av sig lite iallafall. Har atminstonde batteri pa min ipod sa ska atminstonde forsoka vila lite nu medans jag lyssnar pa lite lugnande ballader. Maste bara forsoka hitta en sovplats, sofforna ar ju en aning smockade, folk ligegr och sover overallt. En svensk familj jag prata med sa att en kvinna sagt till dom att de skulle stalla in 200 taltsangar?? later skumt? I believe it when I see it haha. Men om de blir sa ska jag ha en av dom 200.
Dags att bege sig pa jakt efter sovplats och toalett, hoppas ni alla far sova gott atminstonde:)
BLESS<3
Sno,kyla,Amsterdam!
Hej mina kara:)
Jag har lamnat mitt underbara, vackra och varma Tanzania, och befinner mig nu pa schipols flygplats i Amsterdam. Maste erkanna att jag faktist ar lite i chocktillstand. Jag tittar ut, och jag ser bara vitt, TJOCKT med sno!!! Det ar typ snostorm ute, och jag hor har av en kvinna som sitter brevid mig och pratar i mobil att hennes flyg till Landvetter Goteborg ar forsenat. Hoppas verkligen inte att mitt blir forsenat, har redan varit har i typ 2 timmar och har tre timmar kvar innan jag kan boarda ombord. Blev en liten caffe pa Starbucks for att varma sig lite, men fryser fortfarande galet mycket. vagar inte ens tanka pa hur kallt det ar hemma i Sverige.
Som jag skrev i mina tidigare inlagg, sa har jag vaxt som manniska mycket under denna resa. Jag har inte gratit alls mycket, om man jamfor med vad jag tidigare gjort i liknande situationer, avsked osv. Men nu har pa Amsterdam sa kom faktist tararna. I Dar es salaam var jag alldeles for trott for att tanka, utan satt bara och smsa alla mina afrikanska vanner, och lyssnade pa musik for att fa tiden att ga. Handlade ett jattefint fotoalbum som jag ska pyssla med nar jag kommer hem, och en jattefint hangsmycke utav afrikas kontinent som jag ska gravera nagon fin text i nar jag kommer hem. Allting gick valdigt smidigt i ovrigt, och det var annu en gang kul att prata swahili med alla som jobba pa flygplatsen haha. Alla fragade om jag gillade Tanzania och om jag skulle komma tillbaka, jag svarade ju givetvis ja, och det ar inom snar framtid:);
Medans jag satt och vantade sa traffade jag ett amerikanskt par, som hade ett underbart litet liv med sig. En liten Afrikansk flicka som de hade adopterat ifran Arusha som skulle fa folja med hela den langa flygresan hem till Usa for att starta ett nytt liv. Tyckte det var lite maktigt pa nagot satt att sitta dar brevid den lilla bebisen och se vart hennes resa borjar. Hon kommer ju formodligen sjalv inte minnas denna dag, men foraldrarna var mycket lyckliga. Mamman hade bott i Tanzania i tva ar, for de maste man gora for att fa adoptera ifran Tanzania, och hon berattade om den langa proceduren, alla forberedelser, pappersarbete osv. Hon beratta att de aven har en son som ar adopterad ifran Kenya. Alla pa den lilla flygplatsen ville fram och halsa pa lileln, hon var sa OTROLIGT SOT och VACKER, och sadar riktigt charmig. Hon paminde mycket om Fiona, och bara nar jag skriver ner Fionas namn far jag ett stort leende pa lapparna, vilket litet charmtroll:)
Hursomhelst sa matse jag ju beratta lite snabbt om min sista kvall och dag i Tanzania:).
Efter att ha uppdaterat i Stonetown sa vagade jag mig ivag till mat marknaden som skulle vara valdigt rekommenderad. Den lag bara tva minuter ifran hotellet, sa det var inte svart att hitta alls, sen sa har jag ju faktist fatt mer sjalvfortroende nar det galler mitt lokalsinne, det ar bara och kora pa, gar man vilse fragar man ju bara nagon; Men jag gick ju inte ens vilse utan jag hittade direkt. Det var svart att fa bra bilder med min kamera, eftersom det var morkt, men lyckades knappa tva som jag lagger in har sen senare i efterhand. Jag gick runt och forsokte bestamma mig ifran vilket stand jag skulle handla, alal tjoade ju saklart efter en och ville att man skulle handla hos just dom. Allt sag sa otroligt gott ut sa det var svart att bestamma sig. Men till sist kopte jag en kycklingspett, en grillad shrimp spett, och en tandori lobster spett + lite sallad. Matmarknaden ligger langs med vattnet sa jag satte mig brevid nagra afrikanska tjejer vid piren. Vi borja prata med varann och det visa sig att tjejen var ifran SOWTO I MOSHI HAHAHAHA, av alla stallen sa kommer hon ifran dar jag bodde och jobbade. Hon blev riktigt glad nar jag berattade att jag volontar arbetat dar och alskar staden och omradet och att jag sjalv vill flytta dit en dag. Varlden ar verkligen liten haha.
Morgonen darpa tog jag farjan over till zanzibar, och darefter taxi till mitt hotell Jambo Inn, samma hotell som jag bodde pa sist, tom samma rum haha, rum 109. Allan hade skola sa jag letade upp en kina resturang forst for att kaka lite lunch, efter ett tag kom han dit och vi sallskapade till mit hotell. Jag visa alla mina bilder ifran Zanzibar medans vi planerade kvallen. Det blev kvall och vi fixade till oss och drog sedan till samma mysiga pub som sist, satt och pratade i nagra timmar innan vi akte till nasta stopp IRISH PUB for att mota upp Alice. Och snacka om att vi dog av garv nar vi kom dit. Allan kande inte till stallet sa bra, utan det avr Alice som skulle dit me lite vanner for att sjunga karaoke. Och nar vi kommer dit sa ar det bokstavligt nastan BARA MZUNGOS hahaha = Allan och nagra fler afrikaner. Jag skoja me Allan och sa oj, helt plotsligt ar jag inet i minioritet langre, och vi bada kunde inte lata bli att skratta. Kandes som jag befann mig i typ Tyskland eller nagot. Det var hur manga tyskar och britter som helst, inet sa konstigt nar det ar en irlandsk pub haha, det ar ju ingen hemlighet direkt att Britter och tyskar gillar att festa till det. Vi vantade in Alice och jag traffade aven Allans roliga room mate, och efter ett tag drog vi vidare till en klubb som jag tror hette Maisha. Riktigt grym musik, men dock var det folktomt, sa efter bara nagon timma drog vi oss hemmat. Men kvallen var riktigt lyckad och jag lyckade ta nagra bilder:)
Och igar var det ju da min sista dag, och eftersom mitt plan skulle ga pa natten hade jag gott om tid med att sova ut, packa om osv. Jag och Allan bestamde oss for att gora nagonting kul eftersomd et avr mina sista timmar kvar i landet, sa vi gick pa bio. Det kandes riktigt annorlunda haha, eftersom att jag varit van med de riktiga afrikanska livet i Moshi, och inte de lyxiga storstadslivet i dar es salaam. Bio salongen var tydligen den storsta i hela East Africa och den paminde mycket om Heron Citys stora salong. Vi gick dessutom pa en 3D film Narnia vilket gjorde de hela annu mer komiskt, 3D bio i Afrika liksom haha. Jag hade ju dock inte sett de tidigare Narnia filmerna eftersomd et inte riktigt ar min typ av film, men maste rkanna att den var riktigt mysig och fantasifull. Efter bion blev det middag pa chefs pride, en resturang nara mitt hotell, och sen var det bara att sitta pa hotellet och invanta min transfer taxi. egentligen skulle Allan ha foljt me, men jag akte sjalv, akndes lika bra. Det var jobbigt att ta aej da av annu en manniska men allting var lungt, men i taxin kom det lite tarar nar jag fick ett fint sms ifran Tonny dar han onska mig safari njema, och annu ett sorgligt sms ifran Sarah och melki.
Flygresan gick bra, jag sov den storsta delen av den, och nu pa flygresa nummer tva blir det antingen musik for hela slanten elr att valja en film, nu tar min internet tid slut, sa ska kolla lite i taxfreen for att fordriva tiden:) ha det sa bra sa uppdaterar jag hemma i Sverige da de komemr bli massa skoj. For de forsta alla efetrlangtade bilder och aven filmer:)
BLESS<3
Jag har lamnat mitt underbara, vackra och varma Tanzania, och befinner mig nu pa schipols flygplats i Amsterdam. Maste erkanna att jag faktist ar lite i chocktillstand. Jag tittar ut, och jag ser bara vitt, TJOCKT med sno!!! Det ar typ snostorm ute, och jag hor har av en kvinna som sitter brevid mig och pratar i mobil att hennes flyg till Landvetter Goteborg ar forsenat. Hoppas verkligen inte att mitt blir forsenat, har redan varit har i typ 2 timmar och har tre timmar kvar innan jag kan boarda ombord. Blev en liten caffe pa Starbucks for att varma sig lite, men fryser fortfarande galet mycket. vagar inte ens tanka pa hur kallt det ar hemma i Sverige.
Som jag skrev i mina tidigare inlagg, sa har jag vaxt som manniska mycket under denna resa. Jag har inte gratit alls mycket, om man jamfor med vad jag tidigare gjort i liknande situationer, avsked osv. Men nu har pa Amsterdam sa kom faktist tararna. I Dar es salaam var jag alldeles for trott for att tanka, utan satt bara och smsa alla mina afrikanska vanner, och lyssnade pa musik for att fa tiden att ga. Handlade ett jattefint fotoalbum som jag ska pyssla med nar jag kommer hem, och en jattefint hangsmycke utav afrikas kontinent som jag ska gravera nagon fin text i nar jag kommer hem. Allting gick valdigt smidigt i ovrigt, och det var annu en gang kul att prata swahili med alla som jobba pa flygplatsen haha. Alla fragade om jag gillade Tanzania och om jag skulle komma tillbaka, jag svarade ju givetvis ja, och det ar inom snar framtid:);
Medans jag satt och vantade sa traffade jag ett amerikanskt par, som hade ett underbart litet liv med sig. En liten Afrikansk flicka som de hade adopterat ifran Arusha som skulle fa folja med hela den langa flygresan hem till Usa for att starta ett nytt liv. Tyckte det var lite maktigt pa nagot satt att sitta dar brevid den lilla bebisen och se vart hennes resa borjar. Hon kommer ju formodligen sjalv inte minnas denna dag, men foraldrarna var mycket lyckliga. Mamman hade bott i Tanzania i tva ar, for de maste man gora for att fa adoptera ifran Tanzania, och hon berattade om den langa proceduren, alla forberedelser, pappersarbete osv. Hon beratta att de aven har en son som ar adopterad ifran Kenya. Alla pa den lilla flygplatsen ville fram och halsa pa lileln, hon var sa OTROLIGT SOT och VACKER, och sadar riktigt charmig. Hon paminde mycket om Fiona, och bara nar jag skriver ner Fionas namn far jag ett stort leende pa lapparna, vilket litet charmtroll:)
Hursomhelst sa matse jag ju beratta lite snabbt om min sista kvall och dag i Tanzania:).
Efter att ha uppdaterat i Stonetown sa vagade jag mig ivag till mat marknaden som skulle vara valdigt rekommenderad. Den lag bara tva minuter ifran hotellet, sa det var inte svart att hitta alls, sen sa har jag ju faktist fatt mer sjalvfortroende nar det galler mitt lokalsinne, det ar bara och kora pa, gar man vilse fragar man ju bara nagon; Men jag gick ju inte ens vilse utan jag hittade direkt. Det var svart att fa bra bilder med min kamera, eftersom det var morkt, men lyckades knappa tva som jag lagger in har sen senare i efterhand. Jag gick runt och forsokte bestamma mig ifran vilket stand jag skulle handla, alal tjoade ju saklart efter en och ville att man skulle handla hos just dom. Allt sag sa otroligt gott ut sa det var svart att bestamma sig. Men till sist kopte jag en kycklingspett, en grillad shrimp spett, och en tandori lobster spett + lite sallad. Matmarknaden ligger langs med vattnet sa jag satte mig brevid nagra afrikanska tjejer vid piren. Vi borja prata med varann och det visa sig att tjejen var ifran SOWTO I MOSHI HAHAHAHA, av alla stallen sa kommer hon ifran dar jag bodde och jobbade. Hon blev riktigt glad nar jag berattade att jag volontar arbetat dar och alskar staden och omradet och att jag sjalv vill flytta dit en dag. Varlden ar verkligen liten haha.
Morgonen darpa tog jag farjan over till zanzibar, och darefter taxi till mitt hotell Jambo Inn, samma hotell som jag bodde pa sist, tom samma rum haha, rum 109. Allan hade skola sa jag letade upp en kina resturang forst for att kaka lite lunch, efter ett tag kom han dit och vi sallskapade till mit hotell. Jag visa alla mina bilder ifran Zanzibar medans vi planerade kvallen. Det blev kvall och vi fixade till oss och drog sedan till samma mysiga pub som sist, satt och pratade i nagra timmar innan vi akte till nasta stopp IRISH PUB for att mota upp Alice. Och snacka om att vi dog av garv nar vi kom dit. Allan kande inte till stallet sa bra, utan det avr Alice som skulle dit me lite vanner for att sjunga karaoke. Och nar vi kommer dit sa ar det bokstavligt nastan BARA MZUNGOS hahaha = Allan och nagra fler afrikaner. Jag skoja me Allan och sa oj, helt plotsligt ar jag inet i minioritet langre, och vi bada kunde inte lata bli att skratta. Kandes som jag befann mig i typ Tyskland eller nagot. Det var hur manga tyskar och britter som helst, inet sa konstigt nar det ar en irlandsk pub haha, det ar ju ingen hemlighet direkt att Britter och tyskar gillar att festa till det. Vi vantade in Alice och jag traffade aven Allans roliga room mate, och efter ett tag drog vi vidare till en klubb som jag tror hette Maisha. Riktigt grym musik, men dock var det folktomt, sa efter bara nagon timma drog vi oss hemmat. Men kvallen var riktigt lyckad och jag lyckade ta nagra bilder:)
Och igar var det ju da min sista dag, och eftersom mitt plan skulle ga pa natten hade jag gott om tid med att sova ut, packa om osv. Jag och Allan bestamde oss for att gora nagonting kul eftersomd et avr mina sista timmar kvar i landet, sa vi gick pa bio. Det kandes riktigt annorlunda haha, eftersom att jag varit van med de riktiga afrikanska livet i Moshi, och inte de lyxiga storstadslivet i dar es salaam. Bio salongen var tydligen den storsta i hela East Africa och den paminde mycket om Heron Citys stora salong. Vi gick dessutom pa en 3D film Narnia vilket gjorde de hela annu mer komiskt, 3D bio i Afrika liksom haha. Jag hade ju dock inte sett de tidigare Narnia filmerna eftersomd et inte riktigt ar min typ av film, men maste rkanna att den var riktigt mysig och fantasifull. Efter bion blev det middag pa chefs pride, en resturang nara mitt hotell, och sen var det bara att sitta pa hotellet och invanta min transfer taxi. egentligen skulle Allan ha foljt me, men jag akte sjalv, akndes lika bra. Det var jobbigt att ta aej da av annu en manniska men allting var lungt, men i taxin kom det lite tarar nar jag fick ett fint sms ifran Tonny dar han onska mig safari njema, och annu ett sorgligt sms ifran Sarah och melki.
Flygresan gick bra, jag sov den storsta delen av den, och nu pa flygresa nummer tva blir det antingen musik for hela slanten elr att valja en film, nu tar min internet tid slut, sa ska kolla lite i taxfreen for att fordriva tiden:) ha det sa bra sa uppdaterar jag hemma i Sverige da de komemr bli massa skoj. For de forsta alla efetrlangtade bilder och aven filmer:)
BLESS<3
Stonetown!
Hej allihop:)
Antligen befinner jag mig pa et internet cafe med lika bra uppkoppling som i Moshi om inte tom battre:) Befinner mig nu som sagt i stonetown vilket man kan saga ar lite som Zanzibars huvudstad aven om inte Zanzibar ar ett eget land. Jag lamnade harliga Bwejuu (paradiset) idag, det har varit sex otroligt valbehovda avslappnade dagar pa stranden. Huvudet har snurrat runt runt runt fullt av tankar. Mest tankar om Moshi och mitt underbara liv dar forstas, men ocksa om Sverige och om alla er dar hemma:). Zanzibar ar verkligen ett paradis, precis som alla sager. Turkost vatten, VITA strander, harliga farger, vacker solnedgang och uppgang, HAKUNA MATATA, cocosnotter, palmer, hangmattor, roliga rastakillar och massajer haha you name it, Zanzibar is the place to be. Men om jag fick valje emellan Zanzibar och Moshi, sa hade jag utan tvekan valt mitt alskade Moshi. Zanzibar ar DYRT! Inte jamfort me hemma i Sverige saklart men i jamforelse med Moshi, JISES VILKA SKILLNADER, OTROLIGT!
Nu ar jag hursomhelst i Stonetown, och det ar verkligen en maktig stad. Allt ser ut som typ ett ghetto, eller de va fel ordval, de ser ut som ett valbehallt gammalt samhalle, men samtidigt sadar sunkigt slitet fast pa ett imponerande historiskt satt. Allt ar i princip byggt utav sten och betong, och mitt hotellrum ar jattehaftigt. Bilder kommer som sagt sa fort jag ar hemma. Idag har jag shoppat nagra sista presenter till folk dar hemma, och snart ska jag forsoka hitta en resturang. Tror de har en pa hotellet tom, har inte ens kollat upp det haha, begav mig ut direkt da jag bara ar har i en dag. Hade tankt vaga mig ivag pa den rekommenderade mat marknaden ocksa, men grejen ar bara den att jag med mitt lokalsinne kan bli ett stort problem har i stonetown, da det bara bestar utav tranga grander som ser likadana ut. Blev mega imponerad av HASSAN min taxi chauffor nar han slingrade sig igenom de tranga gatorna. har redan nastan blivit pakord tre ganger av mopedister, well well this is stonetown.
Ska aven ringa min kara MALIN:D, som lamnar Moshi ikvall for att aka hem till kalla Sverige. Kan bara tanka mig hur mycket kanslor hon gar igenom nu, som maste saga hejda till var familj pa flygplatsen, tror de hade blivit for mycket for mig. Men ska iaf halla henne telefon sallskap nar hon har de lite trist. Sjalv lamnar jag mitt alskade Tanzania paFredag. Fats det ar mitt i natten sa man skulle ju kunna saga Torsdag for kommer ju befinna mig pa flygplatsen da. 00.35 gar mitt flyg ifran mitt paradis och favoritstalle i varlden:(. Usch jag vill verkligen inte hem. jag vet inte vad det ar for fel pa mig, men jag far verkligen aldrig extrem hemlangtan, de kanske later elakt, men jag liksom glommer det som finns hemma, for hemma mar jag ofta daligt, men nar jag befinner mig pa andra platser i varlden sa mar jag bra. Och da syftar jag inte pa de som alla gillar, sol och bad. Utan det ar atmosfaren och manniskorna och deras beteenden. Svenskar ar ganska sa kalla av sig, och jag ar allt annat an kall. Jag ar oppen som en bok, och Mama Vicky sager att jag maste ha levt i Afrika i ett tidigare liv haha.
Imorgon tar jag alltsa farjan tillbaks till Dar es salaam dar jag kommer att sopendera min sista kvall tillsammans med Allan och Alice och deras vanner:). Vi lar vall ga till nagon bar eller klubb, tror Alice namnde nagot om en karaoke bar hahahahaha, HJALP, jag och min tondova stamma, Malin du vet;).
Det har kan alltsa vara min sista uppdatering ifran TANZANIA!
Darfor vill jag bara skriva nagra ord: Tanzania,landet med farger, Tanzania landet med gladje, Tanzania landet med hopp, Tanzania landet med skratt, Tanzania landet med vilda getter, kor och hons, Tanzania landet med lukten utav branda soppor, Tanzania landet med de godaste frukterna och gronsakerna, Tanzania landet med varldens vackraste och gladaste barn, Tanzania landet med de mest hjalpsamma manniskorna, Tanzania landet med de mest fantastiska slaende landskap och djur, Tanzania landet med den harliga musiken och alla dess rytmer, Tanzania landet med karlek!
Tack Tanzania for att du har visat mig livets mening, jag glommer dig aldrig, ASANTE SANA!
BLESS<3
Antligen befinner jag mig pa et internet cafe med lika bra uppkoppling som i Moshi om inte tom battre:) Befinner mig nu som sagt i stonetown vilket man kan saga ar lite som Zanzibars huvudstad aven om inte Zanzibar ar ett eget land. Jag lamnade harliga Bwejuu (paradiset) idag, det har varit sex otroligt valbehovda avslappnade dagar pa stranden. Huvudet har snurrat runt runt runt fullt av tankar. Mest tankar om Moshi och mitt underbara liv dar forstas, men ocksa om Sverige och om alla er dar hemma:). Zanzibar ar verkligen ett paradis, precis som alla sager. Turkost vatten, VITA strander, harliga farger, vacker solnedgang och uppgang, HAKUNA MATATA, cocosnotter, palmer, hangmattor, roliga rastakillar och massajer haha you name it, Zanzibar is the place to be. Men om jag fick valje emellan Zanzibar och Moshi, sa hade jag utan tvekan valt mitt alskade Moshi. Zanzibar ar DYRT! Inte jamfort me hemma i Sverige saklart men i jamforelse med Moshi, JISES VILKA SKILLNADER, OTROLIGT!
Nu ar jag hursomhelst i Stonetown, och det ar verkligen en maktig stad. Allt ser ut som typ ett ghetto, eller de va fel ordval, de ser ut som ett valbehallt gammalt samhalle, men samtidigt sadar sunkigt slitet fast pa ett imponerande historiskt satt. Allt ar i princip byggt utav sten och betong, och mitt hotellrum ar jattehaftigt. Bilder kommer som sagt sa fort jag ar hemma. Idag har jag shoppat nagra sista presenter till folk dar hemma, och snart ska jag forsoka hitta en resturang. Tror de har en pa hotellet tom, har inte ens kollat upp det haha, begav mig ut direkt da jag bara ar har i en dag. Hade tankt vaga mig ivag pa den rekommenderade mat marknaden ocksa, men grejen ar bara den att jag med mitt lokalsinne kan bli ett stort problem har i stonetown, da det bara bestar utav tranga grander som ser likadana ut. Blev mega imponerad av HASSAN min taxi chauffor nar han slingrade sig igenom de tranga gatorna. har redan nastan blivit pakord tre ganger av mopedister, well well this is stonetown.
Ska aven ringa min kara MALIN:D, som lamnar Moshi ikvall for att aka hem till kalla Sverige. Kan bara tanka mig hur mycket kanslor hon gar igenom nu, som maste saga hejda till var familj pa flygplatsen, tror de hade blivit for mycket for mig. Men ska iaf halla henne telefon sallskap nar hon har de lite trist. Sjalv lamnar jag mitt alskade Tanzania paFredag. Fats det ar mitt i natten sa man skulle ju kunna saga Torsdag for kommer ju befinna mig pa flygplatsen da. 00.35 gar mitt flyg ifran mitt paradis och favoritstalle i varlden:(. Usch jag vill verkligen inte hem. jag vet inte vad det ar for fel pa mig, men jag far verkligen aldrig extrem hemlangtan, de kanske later elakt, men jag liksom glommer det som finns hemma, for hemma mar jag ofta daligt, men nar jag befinner mig pa andra platser i varlden sa mar jag bra. Och da syftar jag inte pa de som alla gillar, sol och bad. Utan det ar atmosfaren och manniskorna och deras beteenden. Svenskar ar ganska sa kalla av sig, och jag ar allt annat an kall. Jag ar oppen som en bok, och Mama Vicky sager att jag maste ha levt i Afrika i ett tidigare liv haha.
Imorgon tar jag alltsa farjan tillbaks till Dar es salaam dar jag kommer att sopendera min sista kvall tillsammans med Allan och Alice och deras vanner:). Vi lar vall ga till nagon bar eller klubb, tror Alice namnde nagot om en karaoke bar hahahahaha, HJALP, jag och min tondova stamma, Malin du vet;).
Det har kan alltsa vara min sista uppdatering ifran TANZANIA!
Darfor vill jag bara skriva nagra ord: Tanzania,landet med farger, Tanzania landet med gladje, Tanzania landet med hopp, Tanzania landet med skratt, Tanzania landet med vilda getter, kor och hons, Tanzania landet med lukten utav branda soppor, Tanzania landet med de godaste frukterna och gronsakerna, Tanzania landet med varldens vackraste och gladaste barn, Tanzania landet med de mest hjalpsamma manniskorna, Tanzania landet med de mest fantastiska slaende landskap och djur, Tanzania landet med den harliga musiken och alla dess rytmer, Tanzania landet med karlek!
Tack Tanzania for att du har visat mig livets mening, jag glommer dig aldrig, ASANTE SANA!
BLESS<3
Avsked/Dar es salaam och Zanzibar!
Hej mina kara:)
ANTLIGEN ANTLIGEN kommer det en liten update ifran mig haha.
Men jag maste forsoka fatta mig kort, ilket inte ar min starka sida haha ( ni som kanner mig vet ). Men internet ar ju sa himla dyrt har pa zanzibar, sa far forsoka mitt basta.
Hursomhelst sa blev avskedet i Moshi mycket svart. Bland det tuffaste jag gjort i hela mitt liv. Att saga hejda till familjen, Sarah och Melki, barnen pa jobbet, grannarna och grannbarnen, alla vanner osv. Det blev mycket tarar och kanslor, och det gar inte riktigt att beskriva allt man kande. Barnens avslutning blev iallafall jatte lyckad. Vi hade med oss leksaker, ballonger, godis, snacks, juice osv. De var hur glada somhelst, men manga av de aldre fatta att de formodligen var sista gangen de skulle se oss, och darfor ar manga ocksa oroliga och ledsna. Alla ville sitta i vara knan och alla ville ha en del av oss, och det blev ett ordentligt grat och kram kalas. Speciellt nar i skulle krama om barnen och saga de ta svara orden, good bye. Tva av faoriterna Tausi och Nicole var inte dar, vilket var trakigt men samtidigt bra, for de hade vart riktigt tufft att ta farval av dom. Dock treaffade vi saklart Nicole tva dagar senare, vi var pavag emot dalla dalla bussarna, och sa horde jag och Malin hennes pipande stamma TEACHER CATIE, ja kollade dit och fick verkligen halla tillbaka tararna, dar stod hon lilla divan varan egna lilla angel med sin mamma. Hon kom springandes emot mig och jag lyfte upp henne i min famn och gav henne miljontals pussar och kramar. De enda jag fick ur mig var I miss you och I love you, nar hon svarade love you to sa kom tararna. Gud assa, om ja kunde forklara hur dessa barn har berort mitt hjarta, sa fort jag gar tillbaka till dessa dagar sa rinner tararna. Det hande aven en valdigt trakig sak under de sista dagarna i Moshi. Ett utav grannbarnen Mohammedi dog. Lilla underbara sota Mohammedi, bara ett och ett halvt ar gammal. Jag holl han i min famn bara nagon vecka eller nagra dagar innan. Han ramlade over den heta porridgen (groten) som hans mamma holl pa att koka till middag. Det ar tyarr en valdigt vanlig dodsorsak har i Africa. Alla vi grannar sorjde, och beklagade sorgen till familjen. Jag och Malin forsokte latta upp stammningen for grannbarnen och gav dem ballonger och klubbor. Lilla Tjofa och Affsa Mohammedis systrar fick varsinn liten mjuk flodhast. Ma lilla Mohameddi vila i frid, han var en ung pojke med hela livet franmfor sig, BLESS!
Det var aven tufft att ta faral av Melki och Sarah. De bada grat! Hade aldrig kunnat tro att de faktist skulle grata eftersom Tanzanianer ar valdigt tuffa nar de galler att visa kanslor. Men det fall tarar fran badas kinder, aven om de forsokte titta bort. Melki valsignade oss medans vi stod i en ring. Han tackade for all stod och all hjalp med barnen, for allt bra jag och Malin har astadkommit, allt vi har lart dom om varan skol kultur, all gladje och kunskap i har delat med dom, att vi foljt med till deras byar och sett deras liv. Att i har gett Armstrong chansen att fa ga i skolan, ja listan kan goras lang. Men han babbla pa om hur han aldrig i sin ildaste fantasi hade trott att det en dag skulle sitta vita volontarer i hans hem och ata hans frus mat tillsammans med hans familj. Att han skullefa traffa anglar som skulle besvara boner om hans son osv osv. ASSA JAG TROR INTE FOLK FATTAR HUR TUFFT DET VAR ATT SALJA ALLA TARAR SOM KOM! For jag ahr vaxt har i Tanzania. Innan jag kom sa grat jag for minsta lilla, har har jag fatt lara mig att salja tararna, vara stark, och vara glad for att jag lever, och se dessa loord som nagonting betydelsefullt. Och to mig det gor jag. Allt Melki sa gick rakt in i mitt hjarta, och jag kommer nog att vara tillbaka i Moshi redan nasta ar forhoppningsis.
Att saga hejda till familjen ar ocksa riktigt tufft. Men allt gick valdigt fort, vi stod och vantade pa min buss som aldrig kom. Jag och Malin gick och kopte en liten matsack till mig sen hor jag Vicky ropa att min buss ar har. Ja gick dit krama om dom o tararna kom, men som Vicky och Tonny sa till mig och Malin varje dag under varan vistelse, deras hem ar varat hem, och vi ar valkommna nar vi vill. Och som de ser ut nu sa blir det en comeback snart:)
Bilder som hor ihop med detta inlagg kommer som sagt senare i efterhand hemma i Sverige:) Stay tuned!
Dar es salaam
Efter alla avsked var det dags att bege sig emot stora staden Dar es salaam. En bussresa pa 9 timmar som ar mycket jobbig. Dock var den inte lika jobbig denna gang som den var den gangen jag och Malin kom till Moshi, for nu kunde jag ju lite swahili, och kunde prata lite med killen vid sidan om mig pa bussen.
Det var bade jobbigt men samtidigt underbart att titta ut genom fonstret och se DE UNDERBARA TANZANIA!
Jag kande verkligen en I MADE IT kansla, jag klarade av det, MIN HOGSTA DROM! Nu vet jag att ingenting ar omojligt, jag maste tro pa mig sjal mer.
Val framme i Dar blev jag mott utav Allan min andra bror, han pluggar ju juridik dar. Han tog mig till mitt hotell och darefter gick i ut och kakade och tog det allmannt lungt. Vi avslutade kallen med nagra ol, sen sa var jag tvungen att ga hem och sova efter den langa resan. Dagen efter var riktigt rolig. Allan motte upp mig id hotellet, och jag fixade min biljett till farjan, plus lite andra arenden. Darefter tog vi bussen till omradet dar han bor, hos en av sina morbroder. Jag sager bara en sak, jag ska som sagt ALDRIG mer klaga pa lanstrafiken. Och de sa jag efter att ha akt med Moshis dalla dallas, men efter att ha akt med Dar es salaams dalla dallas sa ska jag evrkligen aldrig mer gora det. Tank att folk gar igenom sana bussresor varje dag, jises, livsfarligt, fattar inte hur de vagar hanga ut sadar. Hade riktigt javla nacksparr efterat eftersom jag inte kunde sta upp rakt. Allan skrattade men led han ocksa. Vi kakade lunch pa nan random lokal resturang, sen promenerade vi hem till honom, dar Alice min afrikanska syster ocksa vantade. Vi chillade lite hemma hos Allan, sen drog vi och motte en av Vickys alla syskon, hennes syster Caroline, och sen traffade jag aven en av hennes broder Bruno. Dom ar ju en san himla stor familj, tolv syskon. Caroline var riktigt rolig och krama om mig fleRA GANGER OCH ILLE TA MED OSS TILL EN PUB SA HON KUNDE bjuda pa ol. Hon berattade att hon hade bott i Sverige i ett ar ihop med Sylia vickys syster som bor i Helsingborg, efter nagra ol borja hon snacka svenska hahahaha HUR KUL SOM HELST!Precis som alla andra i Vickys familj fick hon en att kanna sig hemma, alla ar verkligen sa underbara. Det borjade bli sent och jag och Allan var tvungna att bege oss, men forst tog vi en Bajaj, en sorts indisk trehjuling transport som typ ar livsfarlig ahhahaha, men det ar en riktigt kul upplevelse i Dar traffiken hem till Caroline, dar fick jag traffa hennes jatte gulliga son Hans. Efter vi hade varit dar sa drog jag och Allan till en mysig pub, och darefter en mysig resturang, sen var det dags att bege sig hemmat, eftersom paradiset Zanzibar vantade dagen darpa.
Zanzibar
Allan foljde med mig till farjan morgonen darpa och sag till sa att jag kom pa ratt bat haha. Och nu befinner jag mig allsta har i paradiset Zanzibar, UNDERBART!
Mina dagar har finns det egentligen inte sa mycket att beratta om, forutom att det har varit HAKUNA MATATA!
Jag har legat och pressat i solen, och njutit av det turjosa vattnet, och av den goda sea fooden. Hangt med massajer pa stranden och snackat swahili med alla underbara manniskor pa hotellet haha. Igar var jag i stonetown, dar jag gick en guidad tur ihoip med tva tyska kvinnor i de gamla slav kammrarna, och darefter ut till kyrkan breid, och aven i sjalva slavmarknadmuseumet. Hade en jatte bra guide som hette Christopher aka Morgan Freeman som han sjal sa hahahahah, och han var faktist aldigt lik. Kul bara att flera andra pa mitt hotell med hade aft han och han kor ju saklart samma skamt med oss alla.
Idag var jag pa en helt AMAZING delfin tur! Jag, en tjej fran Australien och hennes pojkvan ifran Zimbawe. Valdigt trevliga manniskor. Vi akte ut med en botorbat ut pa den underbara indiska oceanen, och sen skulle vi ju da snorkla bland de vilda delfinerna. Snacka om att jag var nervos. Det gick all hyffsat, jag sag delfinerna bra och det kandes overkligt och det var ju de viktigaste, dock hade jag de lite tufft med snorklingen da man skulle folja efter dom haha, da sag jag knappt ingenting, medans paret jag akte med va med om den VERKLIGA OTROLIGA UPPLEVELSEN! Men de hade snorklat massa forut och var dessutom dykare, sa det var ju en piece of cake for dom. Men underbart var det, och det kandes lite som en drom. Var dock svart att ta bra bilder tyvarr. Sa Anna P om du laser, nu forstar jag avrfor de var svart for dig och Anna o att ta bra bilder nar ni gjorde de i Australien. En till rolig sak ar att de har bott tva andra svenskar pa mitt hotell, Lars och Irene ifran Stockholm. Mycket trevliga, trakigt bara att de akte hem idag. De har varit mitt middags sallskap nu varje kvall. De va vall runt 45 50 ars aldern skulle jag tro. Men nu maste jag avsluta mitt skrivande, maste ta mig en dusch, och sen ska jag nog ata nagon riktig god mat ihop med en kall ol:) Ta hand om er bilder kommer mina vanner!
BLESS<3
ANTLIGEN ANTLIGEN kommer det en liten update ifran mig haha.
Men jag maste forsoka fatta mig kort, ilket inte ar min starka sida haha ( ni som kanner mig vet ). Men internet ar ju sa himla dyrt har pa zanzibar, sa far forsoka mitt basta.
Hursomhelst sa blev avskedet i Moshi mycket svart. Bland det tuffaste jag gjort i hela mitt liv. Att saga hejda till familjen, Sarah och Melki, barnen pa jobbet, grannarna och grannbarnen, alla vanner osv. Det blev mycket tarar och kanslor, och det gar inte riktigt att beskriva allt man kande. Barnens avslutning blev iallafall jatte lyckad. Vi hade med oss leksaker, ballonger, godis, snacks, juice osv. De var hur glada somhelst, men manga av de aldre fatta att de formodligen var sista gangen de skulle se oss, och darfor ar manga ocksa oroliga och ledsna. Alla ville sitta i vara knan och alla ville ha en del av oss, och det blev ett ordentligt grat och kram kalas. Speciellt nar i skulle krama om barnen och saga de ta svara orden, good bye. Tva av faoriterna Tausi och Nicole var inte dar, vilket var trakigt men samtidigt bra, for de hade vart riktigt tufft att ta farval av dom. Dock treaffade vi saklart Nicole tva dagar senare, vi var pavag emot dalla dalla bussarna, och sa horde jag och Malin hennes pipande stamma TEACHER CATIE, ja kollade dit och fick verkligen halla tillbaka tararna, dar stod hon lilla divan varan egna lilla angel med sin mamma. Hon kom springandes emot mig och jag lyfte upp henne i min famn och gav henne miljontals pussar och kramar. De enda jag fick ur mig var I miss you och I love you, nar hon svarade love you to sa kom tararna. Gud assa, om ja kunde forklara hur dessa barn har berort mitt hjarta, sa fort jag gar tillbaka till dessa dagar sa rinner tararna. Det hande aven en valdigt trakig sak under de sista dagarna i Moshi. Ett utav grannbarnen Mohammedi dog. Lilla underbara sota Mohammedi, bara ett och ett halvt ar gammal. Jag holl han i min famn bara nagon vecka eller nagra dagar innan. Han ramlade over den heta porridgen (groten) som hans mamma holl pa att koka till middag. Det ar tyarr en valdigt vanlig dodsorsak har i Africa. Alla vi grannar sorjde, och beklagade sorgen till familjen. Jag och Malin forsokte latta upp stammningen for grannbarnen och gav dem ballonger och klubbor. Lilla Tjofa och Affsa Mohammedis systrar fick varsinn liten mjuk flodhast. Ma lilla Mohameddi vila i frid, han var en ung pojke med hela livet franmfor sig, BLESS!
Det var aven tufft att ta faral av Melki och Sarah. De bada grat! Hade aldrig kunnat tro att de faktist skulle grata eftersom Tanzanianer ar valdigt tuffa nar de galler att visa kanslor. Men det fall tarar fran badas kinder, aven om de forsokte titta bort. Melki valsignade oss medans vi stod i en ring. Han tackade for all stod och all hjalp med barnen, for allt bra jag och Malin har astadkommit, allt vi har lart dom om varan skol kultur, all gladje och kunskap i har delat med dom, att vi foljt med till deras byar och sett deras liv. Att i har gett Armstrong chansen att fa ga i skolan, ja listan kan goras lang. Men han babbla pa om hur han aldrig i sin ildaste fantasi hade trott att det en dag skulle sitta vita volontarer i hans hem och ata hans frus mat tillsammans med hans familj. Att han skullefa traffa anglar som skulle besvara boner om hans son osv osv. ASSA JAG TROR INTE FOLK FATTAR HUR TUFFT DET VAR ATT SALJA ALLA TARAR SOM KOM! For jag ahr vaxt har i Tanzania. Innan jag kom sa grat jag for minsta lilla, har har jag fatt lara mig att salja tararna, vara stark, och vara glad for att jag lever, och se dessa loord som nagonting betydelsefullt. Och to mig det gor jag. Allt Melki sa gick rakt in i mitt hjarta, och jag kommer nog att vara tillbaka i Moshi redan nasta ar forhoppningsis.
Att saga hejda till familjen ar ocksa riktigt tufft. Men allt gick valdigt fort, vi stod och vantade pa min buss som aldrig kom. Jag och Malin gick och kopte en liten matsack till mig sen hor jag Vicky ropa att min buss ar har. Ja gick dit krama om dom o tararna kom, men som Vicky och Tonny sa till mig och Malin varje dag under varan vistelse, deras hem ar varat hem, och vi ar valkommna nar vi vill. Och som de ser ut nu sa blir det en comeback snart:)
Bilder som hor ihop med detta inlagg kommer som sagt senare i efterhand hemma i Sverige:) Stay tuned!
Dar es salaam
Efter alla avsked var det dags att bege sig emot stora staden Dar es salaam. En bussresa pa 9 timmar som ar mycket jobbig. Dock var den inte lika jobbig denna gang som den var den gangen jag och Malin kom till Moshi, for nu kunde jag ju lite swahili, och kunde prata lite med killen vid sidan om mig pa bussen.
Det var bade jobbigt men samtidigt underbart att titta ut genom fonstret och se DE UNDERBARA TANZANIA!
Jag kande verkligen en I MADE IT kansla, jag klarade av det, MIN HOGSTA DROM! Nu vet jag att ingenting ar omojligt, jag maste tro pa mig sjal mer.
Val framme i Dar blev jag mott utav Allan min andra bror, han pluggar ju juridik dar. Han tog mig till mitt hotell och darefter gick i ut och kakade och tog det allmannt lungt. Vi avslutade kallen med nagra ol, sen sa var jag tvungen att ga hem och sova efter den langa resan. Dagen efter var riktigt rolig. Allan motte upp mig id hotellet, och jag fixade min biljett till farjan, plus lite andra arenden. Darefter tog vi bussen till omradet dar han bor, hos en av sina morbroder. Jag sager bara en sak, jag ska som sagt ALDRIG mer klaga pa lanstrafiken. Och de sa jag efter att ha akt med Moshis dalla dallas, men efter att ha akt med Dar es salaams dalla dallas sa ska jag evrkligen aldrig mer gora det. Tank att folk gar igenom sana bussresor varje dag, jises, livsfarligt, fattar inte hur de vagar hanga ut sadar. Hade riktigt javla nacksparr efterat eftersom jag inte kunde sta upp rakt. Allan skrattade men led han ocksa. Vi kakade lunch pa nan random lokal resturang, sen promenerade vi hem till honom, dar Alice min afrikanska syster ocksa vantade. Vi chillade lite hemma hos Allan, sen drog vi och motte en av Vickys alla syskon, hennes syster Caroline, och sen traffade jag aven en av hennes broder Bruno. Dom ar ju en san himla stor familj, tolv syskon. Caroline var riktigt rolig och krama om mig fleRA GANGER OCH ILLE TA MED OSS TILL EN PUB SA HON KUNDE bjuda pa ol. Hon berattade att hon hade bott i Sverige i ett ar ihop med Sylia vickys syster som bor i Helsingborg, efter nagra ol borja hon snacka svenska hahahaha HUR KUL SOM HELST!Precis som alla andra i Vickys familj fick hon en att kanna sig hemma, alla ar verkligen sa underbara. Det borjade bli sent och jag och Allan var tvungna att bege oss, men forst tog vi en Bajaj, en sorts indisk trehjuling transport som typ ar livsfarlig ahhahaha, men det ar en riktigt kul upplevelse i Dar traffiken hem till Caroline, dar fick jag traffa hennes jatte gulliga son Hans. Efter vi hade varit dar sa drog jag och Allan till en mysig pub, och darefter en mysig resturang, sen var det dags att bege sig hemmat, eftersom paradiset Zanzibar vantade dagen darpa.
Zanzibar
Allan foljde med mig till farjan morgonen darpa och sag till sa att jag kom pa ratt bat haha. Och nu befinner jag mig allsta har i paradiset Zanzibar, UNDERBART!
Mina dagar har finns det egentligen inte sa mycket att beratta om, forutom att det har varit HAKUNA MATATA!
Jag har legat och pressat i solen, och njutit av det turjosa vattnet, och av den goda sea fooden. Hangt med massajer pa stranden och snackat swahili med alla underbara manniskor pa hotellet haha. Igar var jag i stonetown, dar jag gick en guidad tur ihoip med tva tyska kvinnor i de gamla slav kammrarna, och darefter ut till kyrkan breid, och aven i sjalva slavmarknadmuseumet. Hade en jatte bra guide som hette Christopher aka Morgan Freeman som han sjal sa hahahahah, och han var faktist aldigt lik. Kul bara att flera andra pa mitt hotell med hade aft han och han kor ju saklart samma skamt med oss alla.
Idag var jag pa en helt AMAZING delfin tur! Jag, en tjej fran Australien och hennes pojkvan ifran Zimbawe. Valdigt trevliga manniskor. Vi akte ut med en botorbat ut pa den underbara indiska oceanen, och sen skulle vi ju da snorkla bland de vilda delfinerna. Snacka om att jag var nervos. Det gick all hyffsat, jag sag delfinerna bra och det kandes overkligt och det var ju de viktigaste, dock hade jag de lite tufft med snorklingen da man skulle folja efter dom haha, da sag jag knappt ingenting, medans paret jag akte med va med om den VERKLIGA OTROLIGA UPPLEVELSEN! Men de hade snorklat massa forut och var dessutom dykare, sa det var ju en piece of cake for dom. Men underbart var det, och det kandes lite som en drom. Var dock svart att ta bra bilder tyvarr. Sa Anna P om du laser, nu forstar jag avrfor de var svart for dig och Anna o att ta bra bilder nar ni gjorde de i Australien. En till rolig sak ar att de har bott tva andra svenskar pa mitt hotell, Lars och Irene ifran Stockholm. Mycket trevliga, trakigt bara att de akte hem idag. De har varit mitt middags sallskap nu varje kvall. De va vall runt 45 50 ars aldern skulle jag tro. Men nu maste jag avsluta mitt skrivande, maste ta mig en dusch, och sen ska jag nog ata nagon riktig god mat ihop med en kall ol:) Ta hand om er bilder kommer mina vanner!
BLESS<3
It's not a good bye, it's a see you soon again!
Hej alla dar hemma!
Det har blogg inlagget kommer bli jobbigt att skriva, och jag har bara 20 minuter kvar av min internet tid, sen sa maste jag och Malin ga till en affar och kopa de sista infor barnens avslutningsfest imorgon.
Hela det har inlagget ar tillagnat staden Moshi (mitt andra hem), och alla underbara manniskor jag traffat i denna stad och under denna resa. De kommer alla att finnas i mitt hjarta foralltid, och jag vet att jag snart kommer att komma hit igen, men om jag inte traffar vissa av dessa manniskor igen sa vill jag bara att det ska vara nerskrivet i ord.
Min tid har i Moshi har varit den basta tiden i hela mitt liv. Jag har aldrig kannt mig sahar levande, och aldrig tidigare matt sahar bra. Det ar karlek overallt, och inte bara klimatet ar varmt, utan aven alla farger och manniskor. Jag kommer sakna allt ifran min familj, mina arbetskollegor, Malin och mina nara har, till den sorgliga gamla mannen i affaren dar vi koper skolmaterial, hans leende nar vi koper sa mycket ifran honom. Hosanna som jobbar har pa internet, och alla trevliga manniskor har i byggnaden med sina sma souvienir affarer. Den trevliga kvinnan i fotostudion som tom fraga om min mail igar, den trevliga kvinnan pa chrisburger. Manka (stadhjalpen) hemma, som tom nu borjar lara sig nagra engelska ord, hennes skratt och hennes satt att forklara sig pa, Sia som ropar efter mig och Malin varje morgon. Och sa har vi ju BARNEN! Barnen i skolan klarar jag ej av att skriva av mig om annu, utan jag tanker tillagna dom ett helt eget inlagg nar jag kommit hem till Sverige. Det blir for tufft nu nar tararna borjar rinna. Men grann barnen, Nancy, Afsa, Tjofa, Frank, Rama, Mohammedi,Justin och manga fler. Deras glada ansikten nar de ser oss och kommer springande. Kommer sakna att lyfta upp dom i min famn och bara krama om dom. Sakna nar de skriker Picture picture.
Jag vet inte om jag skrev om den har handelsen i bloggen nagon gang? men de va for ca en och en halv vecka sen tror jag, da nagot riktigt kul hande. Barnen va ute och lekte, och jag var torstig och skulle ga och kopa en lask ( vilket kostar 2,50 svenska kronor har ), barnen borja joddla om att de ville att jag skulle ta bild. Jag filmade dom lite och tog lite kort. Sen nar jag stod dar och tittade pa deras overlyckliga ansikten sa kande jag bara: Barnen ska ha varsinn lask, ja menar herregud 2,50 kronor. Barnen var fran borjan 14 stycken, men de blev fler haha. Jag fragade om de ville ha lask, och nagra av dom skrek jaaa helt storm fortjusta och nagra verkade inte riktigt tro pa mig. Jag tog me dom till Sias kiosk, och helt plotsligt var det 22 barn haha + en kvinna och hennes bebis, jag bjod henne ocksa. Den stunden ar nog en av de finaste stunderna i hela mitt liv, barnen hoppade av gladje och skrek tack, de skalade med varann och krama mig i mangder. Joel som jobbade eftersom Sia var i kyrkan sa: De har kommer dom aldrig att glomma! Jag bade fotade och filmade barnen i detta ogonblick medans ogonen blev blanka av tarar, och bilderna pa de kommer, sa fort jag ar hemma i Sverige och vagar satta in mitt usb. Men de e sanahar stunder har i Tanzania jag kommer sakna. Den har mysiga hemtrevliga kanslan. Ingen stress, inga stressade och otrevligt sura manniskor. Har halsar man nastan pa varenda manniska man passerar, hemma tror dom man har nagot fel bara man ber om ursakt for att fa komma forbi pa ett cafe. Jag kommer sakna att fa prata swahili och skoja me kvinnorna som sitter ute varje dag och flatar haret, och jag kommer sakna att sitta och ata med Vicky och Tonny. Var mamma Vickys skratt ar sa underbart, och alla Tonnys uttryck, det finns ingen som kan uttrycka sig som han med ansiktet. Jag kommer att sakna vagen ner till stan, och how are you barnen vid den oranga bussen. Alla fargglada kvinnor som sitter langs gatan och saljer bananer, papaya, mangos och avocados till billiga priser.
Jag kommer aven att sakna Sarahs underbara skratt, och hennes allvarliga uttryck, all hennes fobi emot bakterier (Malin forstar), lilla underbara Fiona som aldrig ar ledsen, och som snart formodligen kommer att lara sig ga. Nar vi kom var hon en liten bebis i mina ogon, och nu ar hon en bestamd dam som verkligen ar sjalvstandig redan, och som forsoker prata med oss hela tiden. Lilla blyga men anda sa bossiga Armstrong, och nar han stoltt kommer springande och visar sina skoluppgifter. Jag tror jag faktiost skulle kkunna skrive en bok om Moshi, sa mycket finns det jag gillar med den har staden.
Koolbar och La liga kommer jag ocksa sakna, och aven om koolbar aldrig byter men an deras 3 spellistor sa gor det mig ingenting, for de spelar ALL MIN FAVORIT MUSIK!
Gyptian, Morgan Heritage, Bob Marley, 2 Pac, Collie Buddz, R kelly, Lil Wayne, Nicki Minaj, Trey Songz, P square, Beenie Man ja listan kan goras lang!
Och pa tal om musik sa kommer jag sakna grannen kameme:s musik som han spelar fram till typ 4 pa morgonen sa man inte kan sova. Igar kvall var de Busy Signal for full hals, ibland ar det Beenie Man och alla andra dancehall kungar, ibland ar det hip hop och ibland afrikansk gospel haha. hemma vet inte klubbarna vad musik ar, de spelar bara massa techno, och hur kul e de? me massa olika psyko ljud.
Gud jag vill bara skriva och skriva och skriva om mitt harliga liv har, MEN som sagt det finns de inte tid for, aven om jag nu forlangde en halvtimma, for maste kolla upp massa saker infor Zanzibar. For jag lamnar ju faktist inte Tanzania riktigt an. Det ar bara den 2:a December idag, och jag lamnar Tanzania den 17:e. Pa Mandag ger jag mig av emot Dar, och jag tror tom det kommer bli tuffare an att at farval av barnen faktist. For da maste jag saga hejda till Mama Vicky och kaka Tonny, men dom vet jag ju att jag kommer traffa igen, men kanns anda knas. Man har ju levt har i tre manader, och byggt upp ett helt nytt liv, och ett liv fullt av rutiner, sen ska man hem till kalla Sverige och an sa lange ar jag ju fortfarande arbetslos, men inte lange till hoppas jag. Ska soka massor sa fort jag ar hemma. Har massa projekt ider over saker man skulle kunna gora har i Moshi. Hursomhelst kommer det att vara en stor omstallning. Jag menar i Dar och Zanzibar ar det over 30 grader, och dar ska jag spendera min sista vecka.
Som det ser ut just nu sa lar jag vall hitta pa nagonting Mandag kvall i Dar med Allan och Alice, typ ga ut, eller ga pa bio haha, bio finns namligen i Dar eftersom det ar storstad. Sen pa Tisdag kanske vi ska till Kigamboni Island, de e typ en o i dar es salaam dar det finns en jatte vacker strand dar man kan bada osv, eller sa hittar vi nog pa nagonting annat. Sen tidigt Onsdag morgon tar jag farjan over till Zanzibar dar jag ska stanna i 7 natter, sen blir det over till Dar igen en natt och natten darpa hem till kalla Sverige och Stockholm Arlanda. Oju oj oj, kanns som sagt overkligt, kanns som det var igar jag sa hejda till mamma och gick igenom security kollen och emot gaten. tre manader ar VERKKLIGEN FOR LITE!
Nar det galler internet uppdatering sa kommer jag nog kanske uppdatera ifran Dares salaam och Zanzibar iallafall en gang, men mest tanker jag koppla av och bara njuta. Ska bli skont att fa ligga pa en strand och att fa samla tankarna lite, och grata av sig och tanka lite pa alla dom man kommer sakna sa mycket. Nu borjar de bli dags att sluta skriva, ska ga in en snabbis till mina vanners affar har brevid, och saga hejda ordentligt till Hosanna har pa internet. Ta hand om er!
Och har ska ni faktist fa en bild, barnens klassfoto som jag kopierade ifran Malins face. Jag ser ut som riksnorden 2010 sjalv, men det far vall duga:)
BLESS<3
Det har blogg inlagget kommer bli jobbigt att skriva, och jag har bara 20 minuter kvar av min internet tid, sen sa maste jag och Malin ga till en affar och kopa de sista infor barnens avslutningsfest imorgon.
Hela det har inlagget ar tillagnat staden Moshi (mitt andra hem), och alla underbara manniskor jag traffat i denna stad och under denna resa. De kommer alla att finnas i mitt hjarta foralltid, och jag vet att jag snart kommer att komma hit igen, men om jag inte traffar vissa av dessa manniskor igen sa vill jag bara att det ska vara nerskrivet i ord.
Min tid har i Moshi har varit den basta tiden i hela mitt liv. Jag har aldrig kannt mig sahar levande, och aldrig tidigare matt sahar bra. Det ar karlek overallt, och inte bara klimatet ar varmt, utan aven alla farger och manniskor. Jag kommer sakna allt ifran min familj, mina arbetskollegor, Malin och mina nara har, till den sorgliga gamla mannen i affaren dar vi koper skolmaterial, hans leende nar vi koper sa mycket ifran honom. Hosanna som jobbar har pa internet, och alla trevliga manniskor har i byggnaden med sina sma souvienir affarer. Den trevliga kvinnan i fotostudion som tom fraga om min mail igar, den trevliga kvinnan pa chrisburger. Manka (stadhjalpen) hemma, som tom nu borjar lara sig nagra engelska ord, hennes skratt och hennes satt att forklara sig pa, Sia som ropar efter mig och Malin varje morgon. Och sa har vi ju BARNEN! Barnen i skolan klarar jag ej av att skriva av mig om annu, utan jag tanker tillagna dom ett helt eget inlagg nar jag kommit hem till Sverige. Det blir for tufft nu nar tararna borjar rinna. Men grann barnen, Nancy, Afsa, Tjofa, Frank, Rama, Mohammedi,Justin och manga fler. Deras glada ansikten nar de ser oss och kommer springande. Kommer sakna att lyfta upp dom i min famn och bara krama om dom. Sakna nar de skriker Picture picture.
Jag vet inte om jag skrev om den har handelsen i bloggen nagon gang? men de va for ca en och en halv vecka sen tror jag, da nagot riktigt kul hande. Barnen va ute och lekte, och jag var torstig och skulle ga och kopa en lask ( vilket kostar 2,50 svenska kronor har ), barnen borja joddla om att de ville att jag skulle ta bild. Jag filmade dom lite och tog lite kort. Sen nar jag stod dar och tittade pa deras overlyckliga ansikten sa kande jag bara: Barnen ska ha varsinn lask, ja menar herregud 2,50 kronor. Barnen var fran borjan 14 stycken, men de blev fler haha. Jag fragade om de ville ha lask, och nagra av dom skrek jaaa helt storm fortjusta och nagra verkade inte riktigt tro pa mig. Jag tog me dom till Sias kiosk, och helt plotsligt var det 22 barn haha + en kvinna och hennes bebis, jag bjod henne ocksa. Den stunden ar nog en av de finaste stunderna i hela mitt liv, barnen hoppade av gladje och skrek tack, de skalade med varann och krama mig i mangder. Joel som jobbade eftersom Sia var i kyrkan sa: De har kommer dom aldrig att glomma! Jag bade fotade och filmade barnen i detta ogonblick medans ogonen blev blanka av tarar, och bilderna pa de kommer, sa fort jag ar hemma i Sverige och vagar satta in mitt usb. Men de e sanahar stunder har i Tanzania jag kommer sakna. Den har mysiga hemtrevliga kanslan. Ingen stress, inga stressade och otrevligt sura manniskor. Har halsar man nastan pa varenda manniska man passerar, hemma tror dom man har nagot fel bara man ber om ursakt for att fa komma forbi pa ett cafe. Jag kommer sakna att fa prata swahili och skoja me kvinnorna som sitter ute varje dag och flatar haret, och jag kommer sakna att sitta och ata med Vicky och Tonny. Var mamma Vickys skratt ar sa underbart, och alla Tonnys uttryck, det finns ingen som kan uttrycka sig som han med ansiktet. Jag kommer att sakna vagen ner till stan, och how are you barnen vid den oranga bussen. Alla fargglada kvinnor som sitter langs gatan och saljer bananer, papaya, mangos och avocados till billiga priser.
Jag kommer aven att sakna Sarahs underbara skratt, och hennes allvarliga uttryck, all hennes fobi emot bakterier (Malin forstar), lilla underbara Fiona som aldrig ar ledsen, och som snart formodligen kommer att lara sig ga. Nar vi kom var hon en liten bebis i mina ogon, och nu ar hon en bestamd dam som verkligen ar sjalvstandig redan, och som forsoker prata med oss hela tiden. Lilla blyga men anda sa bossiga Armstrong, och nar han stoltt kommer springande och visar sina skoluppgifter. Jag tror jag faktiost skulle kkunna skrive en bok om Moshi, sa mycket finns det jag gillar med den har staden.
Koolbar och La liga kommer jag ocksa sakna, och aven om koolbar aldrig byter men an deras 3 spellistor sa gor det mig ingenting, for de spelar ALL MIN FAVORIT MUSIK!
Gyptian, Morgan Heritage, Bob Marley, 2 Pac, Collie Buddz, R kelly, Lil Wayne, Nicki Minaj, Trey Songz, P square, Beenie Man ja listan kan goras lang!
Och pa tal om musik sa kommer jag sakna grannen kameme:s musik som han spelar fram till typ 4 pa morgonen sa man inte kan sova. Igar kvall var de Busy Signal for full hals, ibland ar det Beenie Man och alla andra dancehall kungar, ibland ar det hip hop och ibland afrikansk gospel haha. hemma vet inte klubbarna vad musik ar, de spelar bara massa techno, och hur kul e de? me massa olika psyko ljud.
Gud jag vill bara skriva och skriva och skriva om mitt harliga liv har, MEN som sagt det finns de inte tid for, aven om jag nu forlangde en halvtimma, for maste kolla upp massa saker infor Zanzibar. For jag lamnar ju faktist inte Tanzania riktigt an. Det ar bara den 2:a December idag, och jag lamnar Tanzania den 17:e. Pa Mandag ger jag mig av emot Dar, och jag tror tom det kommer bli tuffare an att at farval av barnen faktist. For da maste jag saga hejda till Mama Vicky och kaka Tonny, men dom vet jag ju att jag kommer traffa igen, men kanns anda knas. Man har ju levt har i tre manader, och byggt upp ett helt nytt liv, och ett liv fullt av rutiner, sen ska man hem till kalla Sverige och an sa lange ar jag ju fortfarande arbetslos, men inte lange till hoppas jag. Ska soka massor sa fort jag ar hemma. Har massa projekt ider over saker man skulle kunna gora har i Moshi. Hursomhelst kommer det att vara en stor omstallning. Jag menar i Dar och Zanzibar ar det over 30 grader, och dar ska jag spendera min sista vecka.
Som det ser ut just nu sa lar jag vall hitta pa nagonting Mandag kvall i Dar med Allan och Alice, typ ga ut, eller ga pa bio haha, bio finns namligen i Dar eftersom det ar storstad. Sen pa Tisdag kanske vi ska till Kigamboni Island, de e typ en o i dar es salaam dar det finns en jatte vacker strand dar man kan bada osv, eller sa hittar vi nog pa nagonting annat. Sen tidigt Onsdag morgon tar jag farjan over till Zanzibar dar jag ska stanna i 7 natter, sen blir det over till Dar igen en natt och natten darpa hem till kalla Sverige och Stockholm Arlanda. Oju oj oj, kanns som sagt overkligt, kanns som det var igar jag sa hejda till mamma och gick igenom security kollen och emot gaten. tre manader ar VERKKLIGEN FOR LITE!
Nar det galler internet uppdatering sa kommer jag nog kanske uppdatera ifran Dares salaam och Zanzibar iallafall en gang, men mest tanker jag koppla av och bara njuta. Ska bli skont att fa ligga pa en strand och att fa samla tankarna lite, och grata av sig och tanka lite pa alla dom man kommer sakna sa mycket. Nu borjar de bli dags att sluta skriva, ska ga in en snabbis till mina vanners affar har brevid, och saga hejda ordentligt till Hosanna har pa internet. Ta hand om er!
Och har ska ni faktist fa en bild, barnens klassfoto som jag kopierade ifran Malins face. Jag ser ut som riksnorden 2010 sjalv, men det far vall duga:)
BLESS<3
Barnen jag aldrig kommer glomma!
Hello:)
Sitter just nu pa internet sjalv, och svetten verkligen rinner langs ryggen, eu haha. har i Moshi ar det valdigt soligt och valdigt varmt, och den enda snon vi kan se ar den som vilar pa afrikas tak och hogsta punkt, KILIMANJARO! Kommer faktist sakna den fina utsikten, att se de maktiga berget varje eftermiddag och morgon, och jag kommer sakna den vackra stjarnhimlen. Jag och Malin har disskuterat kring de, de kanns som det ar mycket mer stjarnor pa himlen har i Tanzania, atminstonde ar stjarnhimlen iallafall mycket klarare och vackrare.
Som jag tror jag sa i mitt forra blogg inlagg, sa ar det mycket for mig att gora den har veckan, och for forsta gangen har nu i Moshi, sa kanner jag mig stressad. Malin och jag ahr massor kvar att fixa, men de kanns som att vi nu ahr fatt ratt mycket av det gjort. Pa fredag ar det var sista arbetsdag, och dessutom barnens sista skoldag innan de far jullov. Sa vi tankte annordna en liten fest for dem pa Fredag. Vi ska kopa in lite juice, kakor, notter och choklad, de kommer bli sa himla glada.
jag vill inte ens tanka pa hur mycket jag formodligen kommer grata. Tararna kom namligen redan idag. Nar jag kom till skolan pa morgonen sa blev jag bemott av en riktig vacker barnkor. Melki hade gjort en lat tillagnad till mig och Malin och lart barnen den. Jag kan nog inte riktigt forklara hur sorgligt det var, men laten handlade om hur vi var anglar, och om hur mycket de alskade oss, och det var dags att saga hejda, och for oss att flyga hem till Sverige typ. Tararna kommer nu igen medans jag sitter har och skriver. Gar inte att beskriva hur jobbigt de ska bli att lamna dessa sma liv som man nu har levt med i 3 manader. Man har sett dem utvecklas sa MYCKET, vissa av de allra brakigaste kan nu verkligen slappna av och kramas. Vissa som aldrig pratade eller log ler nu hela tiden. Man har gett dom sa mycket karlek, och fatt tusen ganger sa mycket karlek tillbaka. Och sen har man ju sina sma favoriter som man bara vill ta med sig hem till Sverige, men man vet ju att de tyvarr inte gar:(. Idag var de sa glada for de fick rita teckningar till oss, alla barnen valde nastan att rita mig och Malin, det avr intressant att se teckningarna. De hade ritat oss och sen en massa hjartan. Tararna avr verkligen nara hela tiden. Och idag nar jag lyfte upp Lisa och Nicole i knat sa lekte vi att vi var en bil, och sa fraga jag Nicole:
Jag: Vart ar bilen pa vag? Arusha?
Nicole (alltid lika bestamd) : No to Sweden! Sen peka hon me pekfingret i luften sadar divigt som bara hon kan. Jag, Malin och Melki skratta sa vi vek oss.
Och Tausi vad ska man saga om den lilla damen? Malin barde omkring pa henne hela dagen, och som vanligt ar hon lika snurrig och blandar ihop oss alla larare. Malin ar jag, jag ar Malin, och Melki ar Sarah osv hahaha. Och hennes immitationer av de andra barnen och av oss, jag saknar de redan nu, fast jag befinner mig i samma stad. Jag ar sa glad att jag filmat mycket under denna resa, for filmerna pa barnen kan jag alltid ta upp nar jag vill minans dem lite extra.
Iforrgar kvall satt ajg och skrev nagra rader om varenda barn pa deras singel foton. Det kom en del tarar nar jag skrev ner hur mycket jag beundrar dem, och att jag onskar dom en lycklig framtid, att jag tror pa dom, och att dom aldrig ska ge upp hoppet, att dom kan bli vad dom an vill bli har i livet. Jag har skrivit att de garna far kontakta mig nar de ar aldre och beratta om va de gor, och hur allting gar i deras liv. Nu kasnke tyvarr inte alla 35 barn far en fortsatt bra framtid och utbildning, men om bara en hor av sig i framtiden sa blir jag overlycklig. Dom har barnen kommer jag aldrig att glomma nawapenda<3 ( jag alskar dom)!
Jag ska ta en del bilder pa Fredag, och dom kommer precis som alla andra bilder komma upp har i efterhand val hemma i Sverige sen:) Sa ha talamod!
Idag forsokte jag aven ta lite bilder runtomkring i stan, tyvarr vagar man inte ta bilder hursomhelst har, eftersom manga kraver pengar, eller sa kommer vakter och sager till en. Men nagra ska jag nog allt lyckas knappa, men det ar ju inte vart att bli av med sin kamera for det.
Pa Lordag ska jag fixa mitt har en sista gang, sa det ser bra ut tills jag kommer hem:), iallafall nagolunda, kommer ju bada i saltvatten i Zanzibar, och jag ar den typen som garna badar mycket och doppar huvudet, men de ska nog ga bra:). Jag maste aven hamta ut min kjol och blus ifran skraddaren, var dar och lamnade de idag, for att bade blusen och kjolen var for stora, men de sa att de skulle fixa de till mig tills i eftermiddag. sen maste jag saklart kopa losharet jag behover tills pa Lordag och ikvall far Malin hjalpa mig att fa ut de gamla. Ska bli sa skont att fa dra fingrarna genom haret i duschen haha. Sen maste jag aven fortsatta med detta eviga brannande av cd skivor. Det blir tredje gangen jag gar till fotostudion nu for att branna fran mitt gamla virus usb over till cd skivor. Sa himla knappt att de sager att de inte kan ta dvd skivor? de borde dom ju kunna tycker man? aja this is africa!
Imorgon blir de som sagt ocksa stan, men inge internet tror jag? Vi ska da bara inhandla sakerna till festen pa Fredag, och pa fredag blir det direkt hem efter jobbet for att fa lite mer packning gjort, och sen blir det middag med familjen, och efter det blir det utgang:).
Nagot jag verkligen ar glad over ar att vi har gatt ut mycket har. Vi ahr skaffat oss ett stort natverk, och amn har fatt miljontals visitkort fran organisationer och annat. Och nu kanns det verkligen inte omojligt att komma tillbaka sa snart som mojligt. Utan sa fort jag kommer hem galler det att jag spanar lite pa mina ider:).
Nu maste jag kila ivag och kopa losharet, ni far ha det sa himla bra, sa kanske det blir en uppdatering pa Lordag efter jag varit pa salongen. Malin och jag ska da aven bjuda med oss Nte pa en sista middag @ Delichez:)
BLESS<3
Sitter just nu pa internet sjalv, och svetten verkligen rinner langs ryggen, eu haha. har i Moshi ar det valdigt soligt och valdigt varmt, och den enda snon vi kan se ar den som vilar pa afrikas tak och hogsta punkt, KILIMANJARO! Kommer faktist sakna den fina utsikten, att se de maktiga berget varje eftermiddag och morgon, och jag kommer sakna den vackra stjarnhimlen. Jag och Malin har disskuterat kring de, de kanns som det ar mycket mer stjarnor pa himlen har i Tanzania, atminstonde ar stjarnhimlen iallafall mycket klarare och vackrare.
Som jag tror jag sa i mitt forra blogg inlagg, sa ar det mycket for mig att gora den har veckan, och for forsta gangen har nu i Moshi, sa kanner jag mig stressad. Malin och jag ahr massor kvar att fixa, men de kanns som att vi nu ahr fatt ratt mycket av det gjort. Pa fredag ar det var sista arbetsdag, och dessutom barnens sista skoldag innan de far jullov. Sa vi tankte annordna en liten fest for dem pa Fredag. Vi ska kopa in lite juice, kakor, notter och choklad, de kommer bli sa himla glada.
jag vill inte ens tanka pa hur mycket jag formodligen kommer grata. Tararna kom namligen redan idag. Nar jag kom till skolan pa morgonen sa blev jag bemott av en riktig vacker barnkor. Melki hade gjort en lat tillagnad till mig och Malin och lart barnen den. Jag kan nog inte riktigt forklara hur sorgligt det var, men laten handlade om hur vi var anglar, och om hur mycket de alskade oss, och det var dags att saga hejda, och for oss att flyga hem till Sverige typ. Tararna kommer nu igen medans jag sitter har och skriver. Gar inte att beskriva hur jobbigt de ska bli att lamna dessa sma liv som man nu har levt med i 3 manader. Man har sett dem utvecklas sa MYCKET, vissa av de allra brakigaste kan nu verkligen slappna av och kramas. Vissa som aldrig pratade eller log ler nu hela tiden. Man har gett dom sa mycket karlek, och fatt tusen ganger sa mycket karlek tillbaka. Och sen har man ju sina sma favoriter som man bara vill ta med sig hem till Sverige, men man vet ju att de tyvarr inte gar:(. Idag var de sa glada for de fick rita teckningar till oss, alla barnen valde nastan att rita mig och Malin, det avr intressant att se teckningarna. De hade ritat oss och sen en massa hjartan. Tararna avr verkligen nara hela tiden. Och idag nar jag lyfte upp Lisa och Nicole i knat sa lekte vi att vi var en bil, och sa fraga jag Nicole:
Jag: Vart ar bilen pa vag? Arusha?
Nicole (alltid lika bestamd) : No to Sweden! Sen peka hon me pekfingret i luften sadar divigt som bara hon kan. Jag, Malin och Melki skratta sa vi vek oss.
Och Tausi vad ska man saga om den lilla damen? Malin barde omkring pa henne hela dagen, och som vanligt ar hon lika snurrig och blandar ihop oss alla larare. Malin ar jag, jag ar Malin, och Melki ar Sarah osv hahaha. Och hennes immitationer av de andra barnen och av oss, jag saknar de redan nu, fast jag befinner mig i samma stad. Jag ar sa glad att jag filmat mycket under denna resa, for filmerna pa barnen kan jag alltid ta upp nar jag vill minans dem lite extra.
Iforrgar kvall satt ajg och skrev nagra rader om varenda barn pa deras singel foton. Det kom en del tarar nar jag skrev ner hur mycket jag beundrar dem, och att jag onskar dom en lycklig framtid, att jag tror pa dom, och att dom aldrig ska ge upp hoppet, att dom kan bli vad dom an vill bli har i livet. Jag har skrivit att de garna far kontakta mig nar de ar aldre och beratta om va de gor, och hur allting gar i deras liv. Nu kasnke tyvarr inte alla 35 barn far en fortsatt bra framtid och utbildning, men om bara en hor av sig i framtiden sa blir jag overlycklig. Dom har barnen kommer jag aldrig att glomma nawapenda<3 ( jag alskar dom)!
Jag ska ta en del bilder pa Fredag, och dom kommer precis som alla andra bilder komma upp har i efterhand val hemma i Sverige sen:) Sa ha talamod!
Idag forsokte jag aven ta lite bilder runtomkring i stan, tyvarr vagar man inte ta bilder hursomhelst har, eftersom manga kraver pengar, eller sa kommer vakter och sager till en. Men nagra ska jag nog allt lyckas knappa, men det ar ju inte vart att bli av med sin kamera for det.
Pa Lordag ska jag fixa mitt har en sista gang, sa det ser bra ut tills jag kommer hem:), iallafall nagolunda, kommer ju bada i saltvatten i Zanzibar, och jag ar den typen som garna badar mycket och doppar huvudet, men de ska nog ga bra:). Jag maste aven hamta ut min kjol och blus ifran skraddaren, var dar och lamnade de idag, for att bade blusen och kjolen var for stora, men de sa att de skulle fixa de till mig tills i eftermiddag. sen maste jag saklart kopa losharet jag behover tills pa Lordag och ikvall far Malin hjalpa mig att fa ut de gamla. Ska bli sa skont att fa dra fingrarna genom haret i duschen haha. Sen maste jag aven fortsatta med detta eviga brannande av cd skivor. Det blir tredje gangen jag gar till fotostudion nu for att branna fran mitt gamla virus usb over till cd skivor. Sa himla knappt att de sager att de inte kan ta dvd skivor? de borde dom ju kunna tycker man? aja this is africa!
Imorgon blir de som sagt ocksa stan, men inge internet tror jag? Vi ska da bara inhandla sakerna till festen pa Fredag, och pa fredag blir det direkt hem efter jobbet for att fa lite mer packning gjort, och sen blir det middag med familjen, och efter det blir det utgang:).
Nagot jag verkligen ar glad over ar att vi har gatt ut mycket har. Vi ahr skaffat oss ett stort natverk, och amn har fatt miljontals visitkort fran organisationer och annat. Och nu kanns det verkligen inte omojligt att komma tillbaka sa snart som mojligt. Utan sa fort jag kommer hem galler det att jag spanar lite pa mina ider:).
Nu maste jag kila ivag och kopa losharet, ni far ha det sa himla bra, sa kanske det blir en uppdatering pa Lordag efter jag varit pa salongen. Malin och jag ska da aven bjuda med oss Nte pa en sista middag @ Delichez:)
BLESS<3
